Lyssnar vi på nyheterna låter det som allt handlar om pengar och effektivitet, som om det är det enda som betyder något. Tonläget är högt och det kryllar av experter som tolkar tecknen och bestämmer hur det är. Det kan vara svårt att bryta sig loss från det där, svårt att tänka på och se alternativ. För det som sägs där framförs med sådan tydlighet, sådan självklarhet och av människor med makt att det kan te sig som om allt som behöver sägas redan har sagts och att det nu är upp till oss att rösta. Antingen är ni med eller mot! Antingen har vi rätt, eller de! Svart eller vitt, bra eller dåligt. Det dikotomiska tänkandet dominerar, för det är så viktiga frågor avgörs idag. Det är så vi ser på kunskap. Antingen är det sant, eller också falskt. Det finns inget utrymme för vaghet.
Ställer man frågor på andra sätt får man andra svar. På det är SvDs undersökning ett talande exempel. Vilket är svenskans vackraste ord? Välj själv så får vi en lista, och sen kan vi rösta. Plötsligt tvingas man tänka själv. Vilket anser jag vara det vackraste ordet? Vad är vackert, och vad är vackrast? Det kräver eftertanke. Det finns ju så många olika ord och stämningslägen och sammanhang som påverkar uppfattningen. Vilket är vackrast? Jag vet inte, det är allt för svårt, men här är listan på ord som röstats fram, listan på de tio vackraste orden, enligt dem som röstat.
- Förgätmigej
- Snöflinga
- Porla
- Ögonblick
- Vemod
- Glänta
- Juninatt
- Kontrapropositionsvotering
- Gryning
- Västanvind
Förgätmigej är både en blomma och ett rop på hjälp. Glöm mig inte, lämna mig inte ensam? Vi är alla del av samma mänsklighet så bara för att jag inte hänger med i hetsen betyder inte att jag är mindre värd. Förgätmigej rymmer ett mått av desperation och rädsla. Det borde vi fundera över, varför så många tycker det är vackert. Ställ det i kontrast till synen på flyktingar, som förgäts dagligen och stundligen med vårt goda minne, vår informerade okunskap om läget. Är det ordet mej som är det viktiga, att just jag inte ska förgätas? Kanske,men det säger i så fall om möjligt än mer om rädslan i samhället.
Snöflinga och porla är ord som hör till naturen. Friskhet och renhet. Sätter vi det i samband med vår kärlek till bilen blir kontrasten stor. Vi väljer dessa ord när vi får frågan om vad som är vackrast, men vi förstör både vattendrag och luft genom att köra bil. Tänk om vi frågat vad som är viktigast? Hade svaret sett annorlunda ut då? Värt att fungera på, för det spelar roll vad människor vill ha, egentligen. För det som verkligen betyder något har större chans att omställas i handling än det som anses vackrast. Det vackra är skört och har svårt att överleva om det inte värnas, men bara det som verkligen betyder något kommer att värnas. Läpparnas bekännelse är lätt att ge, men att omsätta ord i handling är svårare. Det är lätt att lova, men svårt att leva upp till löftena.
Ögonblick och vemod är intressanta ord, för de säger så mycket om livet. På ett ögonblick kan alt förändras, och även om lycka är det vi strävar efter finns det alltid ett vemod där i botten. Och utan kontrasterna finns ingen kunskap. Det vi vet handlar alltid om något, i relation till något annat. Att vemod anses vara ett vackert ord är vackert, för det handlar om eftertänksamhet. Känslan av vemod kommer över en och tvingar en att tänka efter, att reflektera. Och livet levs ett ögonblick i sänder, inte i historisk tid, och inte i framtiden, utan mitt emellan. Vemodet lurar alltid bakom hörnet, så hellre än att rädas det eller försöka förtränga är det bra att göra sig medveten om det och begrunda det.
Glänta och juninatt handlar också om naturen, om en plats och en tidsanda. Hur ofta är vi i en glänta idag? Jag föreställer mig att det finns många som inte varit i en glänta på flera år. Och den svenska juninatten är magisk, men bara i våra drömmar om den, för nätterna i början av sommaren är sällan varma, soliga och så magiska som vi mins dem från vår barndoms somrar. Handlar det om längtan, och drömmar? Det är ju inga ouppnåeliga drömmar i så fall. Allt handlar om att ta sig tiden och om att göra vad som krävs. I princip alla kan, om vi verkligen vill. Eller har vi gett upp och nöjer oss med att drömma? Är det kanske så vi ska se på listan?
Kontrapropositionsvotering sticker ut, men det låter roligt på något sätt. Det finns en rytm i ordet som fångar fantasin. Vokaler och konsonanter i harmoni. Ett ord hämtat från politiken, från maktens sfär. När vi röstar, tänker vi då på vad som är vackert och värdefullt, eller tänker vi på hur mycket vi får i plånboken? Det spelar roll, för det får konsekvenser. Vi får inte det vi säger att vi önskar, vi får det vi verkligen vill ha och det är långtifrån alltid samma sak. Värt att tänka på.
Gryning och västanvind så, är ord som andas hopp. Med västanvinden vädras allt det gamla ut och en ny värld kan gry. Så tänker jag, så borde fler tänka. För om vi förlorar hoppet är det ute med oss. Om vi inte kämpar för det som är vacker och värdefullt går det oss om intet. Om vi inte aktivt försvarar öppenhet, demokrati, mångfald och hållbarhet har vi snart ingen jord att leva på, ingen natur att inspireras av och ingenting att drömma om. Ett annat samhälle är alltid möjligt, men det krävs att vi går från ord till handling. Från drömmar och längtan till aktivitet.
Upp i ottan, ut i skogen. Andas, förundras, njut med hela kroppen. Lyssna till porlandet, kisa mot solen i gryningen och känn västanvinden mot kinden. Var glad för vemodet, för att du inte uppfylls av det, för allt kan förändras på ett ögonblick. Ta hand om din nästa, för ingen vet när man själv behöver hjälp. Lägg örat mot kulturen och lyssna på dess röst: Förgätmigej, och dig, och dig. Allt vi gör gör vi med och mot varandra, tänk på det, och på att det aldrig räcker att säga att man älskar någon eller något, det krävs aktiv handling också för att orden ska få mening och betyda något på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar