Grunden är nu lagd för fortsättningen. Det som behöver sägas om undersökningen och det som ska undersökas har sagts och därmed är förutsättningarna givna. Jag ser fram emot detta, att verkligen få gå upp i en riktigt utmanande uppgift. Länge har jag tänkt på Heidegger som någon man inte riktigt behöver ta hänsyn till, som om hans tankar har lett in i en återvändsgränd. Och kanske är det så, framförallt med tanke på att han själv irrade in sig i nazismen, men eftersom hans tankar och tänkande trots allt influerat så många är Heidegger en tänkare man inte kommer förbi. Att läsa honom i original är en utmaning, och att lära sig se hur hans tankar fångats upp av andra och hur filosofin än idag i stor utsträckning påverkar vårt sätt att tänka är nyttigt och viktigt. Det är lite som att läsa bibeln, som också är ett tidsdokument som påverka oss alla , även om förhållandevis få läser den idag.
För att travestera Heidegger själv, i utläggningen om varat, så är det en fördom att man inte skulle kunna få ut något av att läsa äldre filosofer. Inget kunde vara mer felaktigt än en sådan uppfattning. Vi har massor att lära av Heidegger, om vi bara förstår hur och varför han kan och bör läsas. Jag ser honom inte som en auktoritet, som en som vet hur det är. Jag betraktar Heidegger som en kompetent filosof som skriver utmanande texter om tillvarons komplexitet, som en skapare av viktiga pusselbitar vilka vi behöver för att bilda oss en uppfattning om vårt liv och det samhälle som vi lever i. Viktigast är dock att det inte finns några svar i boken, det finns ett antal olika utmaningar, som om de övervinns och man klarar av att hantera dem kan leda till kompetenser som behövs för att tänka bättre om samtiden och den kultur vi lever i idag. Heidegger hjälper mig tänka, inspirerar mig att bli bättre och hjälper mig upptäcka vägar fram i forskningen om kultur.
Heidegger är inledningsvis tydlig med att vad som behövs mer än något annat är att vi arbetar noggrant med själva frågeställningen, med förutsättningarna vi har att hantera och jobba vidare med i vårt eviga sökande eftr svar som fungerar för just vår tid och vårt vara. Forskning om dessa frågor är inget man blir färdig med, det handlar därför mer om att ställa frågor än att söka svar. Kan vi till exempel bara förstå att det är svårt och kanske till och med omöjligt, kommer det att leda till att vi griper oss an arbetet på ett annorlunda och bättre sätt, och vi kommer även att se på resultatet av arbetet på ett annat sätt. Redan det gör att enormt mycket är vunnet, som allt för lätt ignoreras och därför missas med rådande kunskapssyn.
Frågan om vara och tid, i obestämd form plural, är revolutionerande, för när frågan väl är ställd inser man vad man tar för givet och vad man inte tänkt på, när man lever oreflekterat eller inte anser sig ha tid att tänka efter. Bara det är en viktig lärdom, som man knappt behöver öppna boken för att se och förstå. Skillnaden mellan tillvarons ontiska aspekter och dess ontologiska är en annan ögonöppnande tanke som är värd enormt mycket, oavsett vilka svar man kommer fram till. Det återstår att se vad Heidegger har att säga om detta, men tankeprocesser har redan satts igång i huvudet, som hjälper mig att tänka bättre i vardagen om annat också, inte bara om tid och vara.
Heideggers filosofi handlar om klargöranden, men inte om svar i första hand utan om klargöranden av vilka frågor som kan och bör ställas för att svaren ska bli så bra och tydliga som möjligt. Idag hastar vi allt för fort från oreflekterade frågor till snabba och tydliga svar. Det leder till en förenklad syn på kunskap och kultur, till att massor av nyanser går förlorade, till en uppfattning om att kulturen är grå, grå, grå. Med rätt ställda frågor och rimliga förväntningar på svaren kan även högst komplexa fenomen undersökas, vilket Heidegger visar. Och det faktum att han själv inte kunde värja sig från filosofin och dess inneboende struktur, att han landade i en rasistisk syn på människan är ingen anledning att låta bli att läsa Vara och tid, tvärtom. För Heidegger har inspirerat en massa forskare och filosofer som skapat verktyg för att inte gå i den grop som Heidegger grävde och själv föll ner i. Allt texter ska läsas kritiskt, och ingen vet exakt hur man ska eller bör läsa någon text. Det är en viktig lärdom, inte bara här utan i allmänhet och det är ett annat skäl att läsa Heidegger.
Hur undersöker man varat, så att säga inifrån? Hur skapas en position utanför, varifrån man kan studera sig själv och allt det man tar för givet i vardagen och livet? Det är en av sakerna som jag ser fram emot att få läsa mer och tänka djupare kring. Begreppen immanens och transcendens, som på inget rätt är självklara. Vad är inne och vad är ute? Och går det att ta sig utanför sin egen kropp för att studera sig själv objektivt? Verktyg, eller i alla fall förslag på verktyg, som kan användas i det arbetet finns i Vara och tid, men för att kunna använda verktygen krävs insikt och förståelse för förutsättningarna, som sagt. Om det är något som utmärker samtiden är det slarvande med frågorna. Det är inte så noga är det som man tänker, det viktiga är svaren, målet och att komma dit så fort och effektivt som möjligt. Inget kunde vara mer fel och mer problematiskt än just den inställningen. Om vi inte är på det klara med vad det är vi vill veta egentligen kommer svaren att bli meningslösa.
Människan lever i tillvaron, så att säga på insidan. Tillvaron kommer kommer oss ontiskt till mötes, men för att förstå den på ett mindre subjektivt och för att få en mer klargörande uppfattning av varat krävs att vi bryter oss loss och bygger upp en ontologisk förståelse. Det är svårt och det finns inga garantier för att man lyckas, men vill man förstå är det nödvändigt att anta utmaningen. Graden av svårighet som många idag är närmast fixerade vid är en icke-fråga, för det är som det är och DET kan ingen göra något åt. Livet och tillvaron är som den är och det kan och måste man acceptera. Därför är det viktigt att uppehålla sig vid den aspekten och inte hasta vidare. Något går att säga och kunskapen kan alltid bli bättre, men några garantier för framgång och klarhet eller att undersökningen landar i otvetydiga evidensbaserade svar finns inte. Om det är målet för undersökningen om varat är det ingen idé att ens försöka, för det är bortkastad tid och möda.
En av Heideggers problem, som jag tycker mig se, är att han är humanist. Det är en av anledningarna till att han går vilse, tror jag. Hans tänkande har en blind fläck i det att han oproblematiskt utgår från att BARA människan upplever och har ett vara, vilket många av hans studenter och efterföljare har visat är ett ogrundat antagande. Det finns andra, med Heidegger samtida tänkare, som har närmat sig frågan om varat med andra utgångspunkter, som till exempel Bergson. Ingen av dem har fel och det handlar inte om att välja sida. Jag ger mig i kast med Heidegger för att bli bättre på att tänka kring kultur och (människo)blivande. Därför är det avgörande att läsa kritiskt, och det får jag här verktyg till att göra. Min syn på människan skiljer sig från Heidegger, men för att förstå honom är det viktigt att jag också inser vad jag kan ställa upp på och hur jag tänker annorlunda. Och annorlunda tänker jag så klart eftersom jag läser Heidegger idag, medan han publicerade sin bok 1927. Även om jag inte ställer upp på allt, finns här ändå massor att ta del och lära sig av. Det som är fascinerande med humaniora är att även det som är felaktigt eller problematiskt kan leda till fördjupad kunskap. Allt handlar om HUR man läser och vad man gör med innehållet.
Heidegger menar att en viktig väg fram till insikt om varat, eller ett slags metod för undersökningen, är att "destruera ontologins historia", viket förenklat kan sägas handla om att göra sig fri från det mänskliga varats alla fördomar. Det handlar om att bryta sig loss från immanensen som alla är "fångade" i och ta sig bortom varat för en stund eller snarare ett ögonblick för att därifrån, med utgångspunkt i det perspektivet, studera varat från en position utanför, fri fin alla kulturella överlagringar som människan alltid bär på och som är oerhört svårt att frigöra sig från. Det handlar inte om att få fullkomlig objektivitet, utan snarare om att lära sig se subjektiviteten och dess konsekvenser. Det handlar om att ta sig till sakerna själva, och eftersom det här handlar om varat gäller det att försöka blottlägga det och studera det som det är, inte som det upplevs vara. Vilket så klart är lättare sagt än gjort. Försöka är nyckelordet. Försöka och samtidigt vara aktivt medveten om att det är svårt och kanske till och med omöjligt att uppnå helt och fullt.
Varats vara är en ontologisk fråga, som besvaras med en hermeneutisk metod. Existensens existentialitet leder så nära varat som det går att komma, för varat i kraft av sig själv är transcendent. Varat finns bortom den varande som upplever detta att vara. Kunskapen som vi får genom att arbeta som Heidegger är transcendental. Det handlar om egenskaper som finns bortom kategorierna. Inte ond, inte god, inte varm, inte kall, stark eller svag ... och så vidare. Varat är något i sig, och ska vi förstå måste vi inse att det inte går att använda ontisk kunskap, kunskap baserad på upplevelser. Det krävs kunskap som rör sig bortom det förnimbara.
Med dessa ord lägger jag inledningen till handlingarna och laddar för arbetet med nästa kapitel. Återkommer inom kort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar