Form är enkelt, innehåll svårt. Former kan importeras, implementeras, kontrolleras, utvärderas, följas upp, modifieras och debatteras. Formfrågor väcker känslor och polariserar. För eller mot? Bra eller dåligt? Det går att älta sådana frågor i oändlighet. Och så finns det alltid någon expert att kalla in, som kan tala om hur det är och vad som ska göras. Manualer finns i överflöd, och de kan också duskuteras och debatteras. Det tar liksom aldrig slut.
Akademin fylls på detta sätt med aktivitet, som kan mätas, vägas, räknad, jämföras, debatteras och låta sig affekteras av. Och tiden rinner iväg.
Rätt som det är knackar verkligheten på dörren. Hallå! Vad är vi här för?! Oj, innehållet. Kunskapen ... Fan, det är svårt. Vi har inte tid. Inte resurser. Vi räcker inte till. Det är inte vårt fel, det är någon annans. Ärs, vi kör på samma som förra året, förra gången. Då behöver vi inte fixa nya föreläsningar. Nej, så säger ingen. Men, ärligt, hur ser det ut? Vad sysslar vi med egentligen i akademin idag? Hur ofta sitter vi lektorer i seminarier och diskuterar texter som inte är ansökningar? Hur ofta finns det möjlighet (och intresse) för att läsa någon mer krävande text, som inte har exakt med den egna verksamheten att göra? Jag kommer inte att kontrollera vad ni svarar. Tänk bara efter, och var ärlig.
Nu kanske du säger att du inte delar min bild, det säger många. Men det är också det enda man säger, och därmed är frågan avgjord. Och min poäng och det jag egentligen ville samtala om har bekräftats.
Hur hög är den högre utbildningen idag, och hur akademisk är akademin? Det är en ärlig fråga, ingen kritik. Jag vill verkligen veta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar