Läge var en av de mest lästa bloggposterna på Flyktlinjer den text jag skrev som reaktion eller reflektion kring Jan Guillous bok Brobyggarna. Jag var kritisk till, eller kanske snarare undrande inför, hur stereotypa bilderna av kvinnorna i den där första boken var. Sedan dess har det kommit ut sammanlagt fem böcker i serien om familjen Lauritzen och 1900-talet. Jag vill därför modifiera bilden lite. För det har visat sig att min kritik sköt lite över målet. Visst är böckerna fyllda av stereotyper, men det är inte bara kvinnorna som är grovt tillyxade, och jag tycker inte detta är ett särskilt stort problem heller. Bokserien har visat sig ha andra och viktigare kvaliteter, som jag vill lyfta fram och reflektera över.
Bokserien Det stora århundradet, är ett imponerande och mycket lovvärt bildningsprojekt. Därför är jag inte bekväm med att en av de mest lästa texterna på bloggen kritiserar Jan Guillou för något som dessutom, i den senaste boken i serien, Blå stjärnan, visar sig vara helt felaktigt. Här handlar det om heroiska, självständigt och mycket kompetenta kvinnor som är allt annat än stereotypa. Här är kvinnorna hjältar, och männen klantiga, korkade och fastlåsta i stereotypa bilder av manlighet. Inget av det jag tyckte mig kunna kritisera i den första boken syns tecken på i denna. Tvärtom! Detta vill jag ge Guillou en eloge för.
Redan den andra boken i serien, Dandy, motbevisade min aningen förhastade kritik, för där är det en homosexuell man som spelar huvudrollen. Och den supermanliga, homofoba storebrodern gör dessutom avbön. Ett efter ett faller faller de möjliga uppslagen till kritik, och jag har under seriens gång tvingats kapitulera inför berättarglädjen, bildningsivern och den vilja Guillou visar att undervisa de breda lager av läsare han lyckats samla. Jag är imponerad och vill visa detta genom att skriva om vad jag uppskattar. Jag var orättvis och drog en förhastad slutsats utifrån ett minst sagt tunt underlag.
Visst är det en osannolik historia om en osannolik familj som berättas, men detta är inte en serie böcker om autentiska människor, det är inte en realistisk skildring av människoöden. Det stora århundradet handlar om just det, 1900-talet. Huvudkaraktären i böckerna är inte de tre bröderna och deras familjer, det är det förra seklet, den grund på vilken vårt samhälle vilar på. Och den karaktären skildras genom ett antal fiktiva, men verklighetsgrundade, individers öden och äventyr. Däri ligger bildningsgärningen.
Guillou undervisar oss i olika mer eller mindre aspekter av 1900-talets historia. Händelserna under första världskriget i Afrika, till exempel. Hyperinflationen i Tyskland under mellankrigstiden. Synen på homosexualitet i början av seklet. Guillou skriver om framväxten av Nazistpartiet och beskriver hur vanliga tyskar såg på det som hände mitt framför ögonen på dem, han visar på vad förnekelse och förhoppning kan göra med människor. Vi får i den förra boken, Att inte vilja se, en förklaring till hur informationen, som faktiskt fanns, om förintelsen, inte togs in eller accepterades. Jag tycker det är tragiskt att Guillou för varje bok som skrivs får kritik för än det ena, än det andra, ofta ens innan boken kommit ut och sällan grundat på läsning av det han skriver. Jag rodnar lite över mitt eget bidrag till den kritiken, men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig.
Jag Guillou förtjänar en stor eloge för den bildningsinsats han gör. Han borde inte kritiseras, utan hyllas för att han använder sin framgång och det folkets öra han faktiskt har till detta, till att undervisa om Sveriges och Europas 1900-talshistoria. Vi behöver mer av den varan, fler som skriver om dessa saker och som visar på glädjen i sökandet efter kunskap och förståelse. Låt vara att det ibland är karikatyrer som beskrivs. Vad spelar det för roll att storyn är osannolik, när det finns en bildningstanke i botten och när syftet är att berätta om 1900-talshistorien.
Jag hoppas på många fler böcker i framtiden, och längtar redan till nästa bok. Även den om andra världskriget? Om nazisternas folkmord? Ingen aning, men jag litar på att det blir bra, kunnigt och intressant!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar