En kropp utan organ 10

Flyr in i kunskapen, ägnar tiden i väntan på nästa möte åt innehåll, lärande och reflektion över tillvaron. Snart är det helg, då finns det tid att tänka, utan krav, utan kontroll och utan styrning. Visst kan man piska slavar att bygga pyramider och äreminnen över döda kungar, som står kvar än i dag och imponerar. Men den verkligt viktiga frågan är om man kan piska ofria studenter att skriva en bok som Vara och tid eller något annat filosofiskt mästerverk. Frågan är om man kan kontrollera kunskap som är en maskinsk process, på samma sätt som man kan kontrollera en mekanisk. Skola, kunskap och utbildning, intellektuell utveckling är masiniskt icke-linjära processer utan några som helst garantier att nå några på förhand utformade mål. Ändå pressas idag skolan och utbildningssystemet in i en kvävande form där det som kan kontrolleras är det som kontrolleras och målsäkras. Kvalitet mäts i måluppfyllelse och produktivitet, inte i kvalitet, inte i verklig kunskap och äkta lärande. För det är diffusa begrepp och efemära, fragila värden som inte låter sig MÄTAS. Som kärlek och passion, alla känner igen det när man träffar på det, men det går inte att kontrollera eller tvinga fram.

Därför sköter jag mitt arbete och uppfyller alla krav som jag är ålagd att göra det, men jag gör det på det sätt som systemet vill att jag ska göra det på: Instrumentellt. För att överleva och för att inte bli galen av leda och understimulans bloggar jag. För det är en av få platser där det är en fördel att vara passionerad, nyfiken och i princip den enda plats där det inte är ett problem att misslyckas. Här kan jag spänna bågen och sikta mot stjärnorna. Här kan jag sätta mina egna mål och göra det jag verkligen tror på. Här kan jag leva. Flyktlinjer är min oas i kunskapens öken.

Take a masochist who did not undergo psychoanalysis: "PROGRAM . . . At night, put on the bridle and attach my hands more tightly, either to the bit with the chain, or to the big belt right after returning from the bath. Put on the entire harness right away also, the reins and thumbscrews, and attach the thumbscrews to the harness. My penis should be in a metal sheath. Ride the reins for two hours during the day, and in the evening as the master wishes. Confinement for three or four days, hands still tied, the reins alternately tightened and loosened. The master will never approach her horse without the crop, and without using it. If the animal should display impatience or rebelliousness, the reins will be drawn tighter, the master will grab them and give the beast a good thrashing." What is this masochist doing?

Vad gör hen EGENTLIGEN? Vad gör vi egentligen? Lyssnar vi någonsin på vad som faktiskt sägs och är vi intresserade av vad som händer? Eller är vi helt fixerade på PROGRAMMET, på planen och dess mål? Bryr vi oss om VARANDRA, eller är det produktionen och resultatet som är det enda som betyder något? Låter vi oss styras, eller är det något som tvingas på oss? Har auktoritet och makt ersatt snille och smak? Deleuze och Guattari skriver om psykoanalysens sätt att se på klienten som ligger på analyssoffan. Och det är uppenbart att psykologen inte lyssnar på vad som sägs, på berättelsens INNEHÅLL: Det enda hen letar efter är tecken som kan placeras in på rätt plats i analysschemat. Vad personen berättar eller vad hen vill säga egentligen anses vara av underordnat värde, här är det psykologen som har tolkningsföreträde, för här är man på hens område, hens kungarike. Låt oss lyssna på vad som verkligen sägs i citatet ovan.

He seems to be imitating a horse, Equus eroticus, but that's not it. Nor are the horse and the master-trainer or mistress images of the mother or father. Something entirely different is going on: a becoming-animal essential to masochism.

Deleuze och Guattari lyssnar på vad som sägs, inte på vad de lärt sig höra. Det följer ingen plan, de är närvarande, inkännande och nyfiket öppna inför fenomenen de ställs inför, som de försöker förstå. Då framträder ett djurblivande, inte några dolda metaforer. All information finns på ytan, inget är dolt. Därför behövs inga intrikata analysshmena, det enda som behövs är förmågan att lyssna och viljan at förstå, den som talar, utifrån hens perspektiv. Och då är det ett hästblivande som framträder. Vad är det som gör att vi människor så sällan ser det, eller ens vågar lyssna vidare om det som sägs låter obegripligt? 

It is a question of forces. The masochist presents it this way: Training axiom—destroy the instinctive forces in order to replace them with transmitted forces. In fact, it is less a destruction than an exchange and circulation ("what happens to a horse can also happen to me"). Horses are trained: humans impose upon the horse's instinctive forces transmitted forces that regulate the former, select, dominate, overcode them. The masochist effects an inversion of signs: the horse transmits its transmitted forces to him, so that the masochist's innate forces will in turn be tamed. There are two series, the horse's (innate force, force transmitted by the human being), and the masochist's (force transmitted by the horse, innate force of the human being).

Kanalisering och tämjande av krafter alltså. Det är vad människoblivande och samhällsbyggande handlar om också. Kultur är inget i sig, det handlar om sammanhållande och det som hålls samman. Masochisten i exemplet söker bemästra krafter som uppstår någonstans emellan. Hen söker vägar ut ur en situation som är problematisk, och detta är hens sätt. Det är kanske inte det bästa sättet och kanske är det inte ens ett bra sätt, men det är det sätt som hen använder. Varför är vi så fixerade vid en sanning, ett bästa sätt? Och varför kan vi inte känna tillit till varandra? Varför kan vi inte bara lita på att våra medmänniskor gör sitt bästa, utifrån sina förutsättningar? Varför måste allt målstyras och alla resultat kontrolleras? Varför kan vi inte vara öppna för det som är det som sker? Vad är det som gör att vi upplever ett sådan enormt obehag inför frihet, öppenhet och oordning? Varför väljer vi oreflekterat kontroll före frihet under ansvar när något ska organiseras? Vi har ju trots allt ett val. Ingen tvingas oss att reglera och kontrollera, det är vi som gör det med eller mot varandra och även mot oss själva, med förödande resultat.   

One series explodes into the other, forms a circuit with it: an increase in power or a circuit of intensities. The "master," or rather the mistress-rider, the equestrian, ensures the conversion of forces and the inversion of signs. The masochist constructs an entire assemblage that simultaneously draws and fills the field of immanence of desire; he constitutes a body without organs or plane of consistency using himself, the horse, and the mistress.

Kroppen utan organ är det som får oss att göra det vi gör, och en väg ur det gastkramande greppet är att försöka skapa en annan kropp utan organ, ett annat konsistensplan. Det handlar om förutsättningar för förändring, om att skapa en annan grund, en annan ordning, ett annat sätt att prioritera. Att leva fullt ut i nuet är svårt och kan upplevas skrämmande, och då kan kontroll och överblick kännas tryggt, men om det tar död på lusten att leva? Är det då lika självklart att kontroll och ordning alltid är att föredra? Och om kontrollen leder till oönskade effekter,om den visar sig kontraproduktiv, är det så självklart att lösningen är mer kontroll, tydligare styrning och preciserade mål? Är det resultatet och resans slutpunkt som är det viktiga, eller är det vägen fram? Är det avgörande att få rätt, eller att det man säger stämmer?

"Results to be obtained: that I am kept in continual expectancy of actions and orders, and that little by little all opposition is replaced by a fusion of my person with yours. ... Thus at the mere thought of your boots, without even acknowledging it, I must feel fear. In this way, it will no longer be women's legs that have an effect on me, and if it pleases you to command me to receive your caresses, when you have had them and if you make me feel them, you will give me the imprint of your body as I have never had it before and never would have had it otherwise."' Legs are still organs, but the boots now only determine a zone of intensity as an imprint or zone on a BwO.

Kroppen är en sak, den kan kontrolleras. Kroppen utan organ är en annan sak eller aspekt av helheten, som inte går att kontrollera, i alla fall inte på samma sätt. Båda aspekterna är del av samma helhet, som inte går att förstå utan hänsyn tagen till båda aspekterna och deras interaktion. Vill vi verkligen förstå vad det är att leva ett liv och vara människa måste vi inse att tillblivelseprocessen inte går att kontrollera i detalj, därtill är den allt för dynamisk och icke-linjär. Vill vi fortsätta vara vid liv och vill vi att samhället ska blomstra och bli hållbart går det inte att inför en okontrollerad kontroll. Vi måste börja lyssna på det som sägs mer än på vem som talar, annars går vi miste om nyanser och missar avgörande aspekter av det som i grund och botten är vårt liv. Det finns kloka människor, medmänniskor som är excellenta och dem ska vi lyssna på och lära samt inspireras av. Men tron på experter eller bästa praktiker och övertygelsen om att allt ansvar kan läggas där, hos några få, leder till oinskränkt makt och okontrollerad kontroll av det som inte går att kontrollera.

I texten om kroppen utan organ är det Freud som representerar makten och kontrollen, som inte lyssnar och som strikt följer den uppgjorda planen, men det är samma processer som pågår i samhället när skolan och kunskapen kontrolleras och lärande målstyrs. Det handlar om territorialisering och deterritorialisering, om relationen mellan kontroll och upplösning, om vikten av balans och strävan efter hållbarhet. Där finns en del kvar att göra, om man säger ...