Kort om: kvardröjande

Snubblar över ett ord som fastnar. Ordet, kvardröjande. Fantasin triggas igång. Vad betyder det, att dröja kvar? Att inte hasta vidare, att ta sig tid. Tid att tänka efter, innan, eller snarare under vägs, i rörelsen fram. Kvardröjande handlar inte om att stanna, det handlar och att inte hasta vidare. Vi vill så gärna nå målet, komma fram. Jämföra tiden och resultatet, med oss själva och varandra. Tänk om vi dröjde oss kvar, om vi inte omgående och hela tiden sökte oss vidare.

Borde ordet kvardröjande rödlistad, som ett hotat ord. Även språket mår bra av mångfald. Men för det krävs att fler dröjer sig kvar i upplevelsen. Att fler låter sig förloras, utan krav på prestation. 

Vidare, dra vidare. Snabbare. Mot målet. Sedan nya mål. Finns det evidens? Bra, då kör vi! Ska man undervisa eller inte? Fort, svara! Tala om för mig vad som är bäst, okej! Sedan, hasta vidare. Någon annan får ta skiten och hantera den sjunkande kvaliteten. Tänk efter. Är det inte så vi gör, allt oftare? Vi dröjer oss allt mer sällan kvar. 

Jag vet att jag borde, men jag hinner inte. Måste ... Ska bara. Sedan. När då? Dygnet har bara 24 timmar. Tiden som sparas i effektivitetens namn kommer någon annan tillgodo, inte dig, för livet levs här och nu! Alltid här och nu.

Enda sättet att leva ett hållbart, långt och LYCKLIGT liv och få ut något av tiden man har är att ägna sig åt kvardröjande. Att göra motstånd mot hetsen och kraven på effektivitet är att dröja sig kvar. Man kan börja i liten skala. En stund här, en där. När det passar. Slå av på takten. Ta nästa tåg, gå en omväg. Tänk tanken till slut. Någon total omställning behövs inte. Inga revolutionerande metoder, program eller evidens. Bara en påminnelse om det där ordet, kvardröjande.