En kropp utan organ 9

Begär är en kraft som likt gravitationen vekar mellan. Begäret känns som det uppstår i kroppen, men det är i kroppen utan organ som begärets ursprung ska sökas. Åtminstone om man arbetar med att skapa en förståelse för människan med hjälp av analysverktygen som skapats av Deleuze och Guattari. Det handlar inte om att leda något i bevis, utan om att söka svar som fungerar, på frågor som rör människoblivandet.

Överallt finns det tankepoliser, som anser sig veta bättre, veta bäst. I alla sammanhang finns auktoriteter som kräver att bli lyssnade på och som använder sin makt för att just deras ord ska bli lag. Och få saker är så reglerade och kontrollerade som begär, kroppsliga begär. Freud är bara en av alla "präster" som med stöd i studier och evidens försöker tvinga på oss andra sin syn på hur det är. Utgångspunkten för Deleuze och Guattari är emellertid inte varande, utan blivande, förändring och de ser begäret som en förändringskraft, som något som får något att hända. De är kritiska till allt som stänger till och kontrollerar och därför arbetar de för att öppna upp.

The most recent figure of the priest is the psychoanalyst, with his or her three principles: Pleasure, Death, and Reality.

Tankar och begär ska inte kontrolleras, de ska undersökas med nyfikenhet och en vilja att förstå. Målet för arbetet kan inte vara att förändra objektet för studier, utan att förstå människan på hens egna premisser och vilken betydelse begäret har för just han eller hon. Varje människa, varje kropp och kontexterna som kropparna befinner sig i är unika, föränderliga och i ständig rörelse och tillblivelse. Begäret är den kraft som driver rörelsen, och den kraften finns alltså mellan. Kroppen utan organ är ett tankeverktyg för att förstå detta och är ett alternativ till hur begär och kroppar vanligtvis förstår och undersöks.

Doubtless, psychoanalysis demonstrated that desire is not subordinated to procreation, or even to genitality. That was its modernism. But it retained the essentials; it even found new ways of inscribing in desire the negative law of lack, the external rule of pleasure, and the transcendent ideal of phantasy.

Begär är inte ett sökande efter något som gått förlorat, det är utgångspunkten för Deleuze och Guattari, begär är en positiv kraft, en vilja till något, inte ett sökande efter att uppfylla en brist. Begär är mer än sexualitet, det är en kraft i eget namn. Detta är det nya, detta är ett annat sätt att se på begär. Det handlar inte om att söka njutning, eller om strävan efter något som ligger utanför kroppen. Begäret växer mellan och kanaliseras genom kroppens organ. Om man redan på förhand har bestämt sig för hur begär ska förstås, och om man redan innan "vet" vad det är, då har man låst fast sig vid en en eller ett sätt, och då ser man bara det.

Take the interpretation of masochism: when the ridiculous death instinct is not invoked, it is claimed that the masochist, like everybody else, is after pleasure but can only get it through pain and phantasied humiliations whose function is to allay or ward off deep anxiety. This is inaccurate; the masochist's suffering is the price he must pay, not to achieve pleasure, but to untie the pseudobond between desire and pleasure as an extrinsic measure. Pleasure is in no way something that can be attained only by a detour through suffering; it is something that must be delayed as long as possible because it interrupts the continuous process of positive desire.

Masochism är en företeelse som är svårt att förstå för en utomstående, och det blir inte enklare att förstå genom att utgå från en på förhand uppgjord, rigid mall som bygger på antaganden som leder tanken fel. Då söker man efter ett svar som man redan har, efter något man redan vet. Man är inte längre nyfiken, man slutar lyssna och ta in. Allt handlar om att kontrollera en komplex verklighet. Makten blir sitt eget syfte och kunskapen blir ett verktyg i jakten på kontroll, snarare än ett förutsättningslöst sökande efter bättre och fördjupad förståelse för det som studeras. Det finns andra sätt att förstå sökandet efter smärta, sätt som inte bygger på några premisser, sätt som handlar om att lyssna mer på det som sägs än på den som talar.

There is, in fact, a joy that is immanent to desire as though desire were filled by itself and its contemplations, a joy that implies no lack or impossibility and is not measured by pleasure since it is what distributes intensities of pleasure and prevents them from being suffused by anxiety, shame, and guilt.

Det finns en glädje i sökandet, utforskandet. Så läser jag detta stycke. En glädje som inte har med lust att göra, en glädje som blir svår att se när man bara letar efter pusselbitar till det pussel man bestämt sig för att bitarna man har framför sig hör till. Tänker vidare och hamnar i skolans värld, där kunskap är något som ska kontrolleras och där svaren är givna på förhand. Begäret, det vill säga det enda accepterade begäret, riktas där med våld mot bestämda svar på bestämda frågor. Glädjen i sökandet dödas därmed och kunskap för kunskapens egen skull betraktas som ett hot mot rådande ordning. Skolan utgår från att lärande drivs av lust och man lockar med externa belöningar som betyg, examina och pengar. Skolan är lika fixerad vid mätbara resultat som Freud var vid sexualiteten.

In short, the masochist uses suffering as a way of constituting a body without organs and bringing forth a plane of consistency of desire. That there are other ways, other procedures than masochism, and certainly better ones, is beside the point; it is enough that some find this procedure suitable for them.

Vägar till insikt är många, och det finns alltid en uppsjö med svar som fungerar. Kunskap kan inte bestämmas på förhand. Masochism är kanske inte den bästa vägen, men det är en väg att nå förståelse för kroppen utan organ, ett sätt att komma i direktkontakt med begäret som driver kroppen och livet och världen framåt, uppåt utåt. Vilken rätt har jag att fördöma någon annans väg? Varför är vi så besatta av att kontrollera och reglera? Det är frågor som väcks av Deleuze och Guattari, viktiga frågor som har bärighet långt bortom psykoanalysen. Vad gör kontrollen med oss och hur påverkar viljan att kontrollera det öppna samhället?