En kropp utan organ 8a

Alla har en kropp utan organ. Den blir till i och genom samma process av tillblivelse som kroppen med organ, eller organen som kroppen av kött och blod, skapas i. Viljan till liv, önskan att fortsätta leva, driver processen av skapande. Kroppen utan organ är skapande, samtidigt som den är skapad. Det handlar om ömsesidig tillblivelse, om olika aspekter av samma helhet. Ingen når dock fram till kroppen utan organ, ändå finns den där och är en del av det som är du. Din kropp är kroppen utan organ lika mycket som den är kroppen med organ.

Det handlar om begär. Kroppen utan organ är begär, och begär kanaliseras genom den, i mellanrummet mellan organen och kroppen. Någonting driver förändringen, och ett sätt att se på och förstå denna kraft är att tala om den som begär. Viljan till, önskan efter. Alla begär anses inte lika acceptabla. Vissa begär fördöms. Fast vad som är okej och vad som inte är det förändras över tid.

Every time desire is betrayed, cursed, uprooted from its field of immanence, a priest is behind it. The priest cast the triple curse on desire: the negative law, the extrinsic rule, and the transcendent ideal. 

Den som inte är med mig är mot, kan sägas vara ett exempel på den negativa lagen, ett uttryck för dikotomiskt tänkande. Antingen eller, bra eller dåligt. Exempel på externa regler är regler som hämtats utifrån. Från bibeln till exempel. Regler som möjligen kan tolkas, men som aldrig kan eller får ifrågasättas. Någon annans regler, någon extern makts regler vars företrädare arbetar internt för att upprätthålla lagen. Transcendentala ideal, slutligen, är ideal hämtade bortom det som är här och nu. Gud, vars ord finns nedtecknade i bibeln. Gud, som är det högsta goda, ljuset. Till skillnad från människan som är materia, kropp och därför smutsig. Begär väcks av kroppen och uppstår immanent, och det är detta som prästerskapet bevakar. Begär är negativt. 

Facing north, the priest said, Desire is lack (how could it not lack what it desires?).

Uttryck för begär är uttryck för brist. Och denna brist ska fyllas av renhet och helighet, om kyrkan får bestämma. Kyrkan bevarar därför kroppen, varifrån det onda och oönskade uppstår. Det är kroppen som bestraffas när begär väcks, och det gäller att stämma i bäcken, innan begäret tar över. 

The priest carried out the first sacrifice, named castration, and all the men and women of the north lined up behind him, crying in cadence, "Lack, lack, it's the common law." Then, facing south, the priest linked desire to pleasure.

För att kroppen ska kunna renas från det onda krävs någon form av offer. Och eftersom begäret är kroppsligt ligger kastration nära till hands. Brist förknippas här med straff, men vad är brist? Hur känner man igen brist? Genom njutning, och därför kopplas njutningen till straff. 

For there are hedonistic, even orgiastic, priests. Desire will be assuaged by pleasure; and not only will the pleasure obtained silence desire for a moment but the process of obtaining it is already a way of interrupting it, of instantly discharging it and unburdening oneself of it.

Begäret stillas med njutning, men eftersom detta kräver fokus på uppfyllandet av njutningen avbryts processen. Jag famlar i blindo här, det erkännes. Jag hänger inte riktigt med. Vad vill Deleuze och Guattari säga med detta? Vad är beskrivningen en beskrivning av? Just nu, just här, förstår jag inte riktigt. Men jag fortsätter läsa, fortsätter tänka, fortsätter arbetet med att göra texten begriplig. Jag försöker inte förstå vad de menar, jag riktar in mig på textens mening för mig. Och jag utrustar mig med tålamod, för jag vet att det kommer att klarna, förr eller senare. Förståelse för det som finns mellan, för det som aldrig går att nå ända fram till, det som bara kan studeras indirekt, når man inte klarhet i på något enkelt sätt. Kunskap om kroppen utan organ går inte att få genom konventionella vetenskapliga studier, genom att leda något i bevis. Och detta att ställa sig undrande inför det okända, att erkänna sin oförmåga och brist på förståelse, är att öppna upp sig för kunskapen som finns där, djupt förborgad i mellanrummet.

Pleasure as discharge: the priest carries out the second sacrifice, named masturbation. Then, facing east, he exclaimed: Jouissance is impossible, but impossible jouissance is inscribed in desire. For that, in its very impossibility, is the Ideal, the "manque-a-jouir that is life."

Det är det omöjliga som gör det möjliga möjligt. Det är omöjlighetens omöjlighet som är idealet, det eftersträvansvärda. Det som inte går att få, nå eller förstå, är det som spelar roll. Livet och det faktum att det en gång ska ta slut går inte att förstå, men det är just detta som ger livet mening. Sökandet efter svar på omöjliga frågor håller processen som är livet igång. Kanske det klarnar lite, möjligen fungerar detta som temporär förståelse. Men lika viktigt som det är att våga sätta ner foten och bestämma sig är det att släppa taget om det man tror sig veta. För världen förändras, liksom du och jag, våra kroppar är sig aldrig lika. Kroppen utan organ gäckar oss, den är inget i sig, den blir till genom arbetet med att försöka förstå den.

The priest carried out the third sacrifice, phantasy or the thousand and one nights, the one hundred twenty days, while the men of the East chanted: Yes, we will be your phantasy, your ideal and impossibility, yours and also our own.

Fantasin, drömmen om det omöjliga. Det som bara går att få och uppnå i fantasin ... förståelsen jag tyckte mig ha löses upp i tomma intet. Insikten försvinner, men det gör inget, för jag är på väg mot insikt och bättre vetande och det är resan som är målet. Livet kan aldrig förstås, bara upptäckas och upptäckas på nytt.

Det första offret är kastration. Tillgången till ett eller flera organ skärs av. Det andra offret är masturbation, fysisk kontakt med organet som begäret kan härledas till. Och det tredje, fantasin, som väcker begäret. Kanske kan detta länkas samman till ett slags förklaring till hur begär uppstår? Inget av offren är frikopplat från de övriga, detta är en helhet och det som händer mellan är lika viktigt som delarna som bygger helheten och som ger upphov till begär. Fantasin aktiverar organet som riskerar att kastreras, vilket gör fantasin förbjuden och känslan av njutning än mer laddad. Det ena påverkar det andra som förstärker det tredje. En icke-linjär process av ömsesidig tillblivelse, inom ramen för ett system långt ifrån jämvikt. Kanske? Jag tror det fungerar, för nu i alla fall. Den tanken hjälper mig att förstå kroppen utan organ, i alla fall lite bättre. 

The priest did not turn to the west. He knew that in the west lay a plane of consistency, but he thought that the way was blocked by the columns of Hercules, that it led nowhere and was uninhabited by people. But that is where desire was lurking, west was the shortest route east, as well as to the other directions, rediscovered or deterritorialized.

Full kontroll och total överblick är omöjligt att nå. Det finns alltid ett väst, en del eller en aspekt av helheten som faller utanför ramen. Helheten går aldrig att ta in och analysera i sin helhet. Något undslipper alltid den analytiska blicken. Ingenting är fullkomligt rent, klart och entydigt. För vore det så fanns inget liv, ingen möjlighet till rörelse, förändring, tillblivelse. Kroppen utan organ är förutsättningen för människan och för kulturens riktning. Den finns just bortom horisonten, precis utom räckhåll. Poängen med att söka svar på frågan om vad kroppen utan organ är handlar inte om att hitta ett exakt och entydigt svar, det handlar om att fortsätta fundera på och reflektera över frågan. Och även om jag tycker att hittat en förklaring som fungerar vet jag att den bara kan vara temporär. Så jag återkommer. Än har vi bara kommit halvvägs genom platån: "November 28, 1947: How Do You Make Yourself a Body without Organs?".