Mikropolitik och segmenteringar 22

Makten finns inte där man tror, det är det viktigaste. Ingen har makt. Makt är en effekt som finns och verkar i sammanhang. Makt är utfallet, resultatet av dynamiken som uppstår på insidan. Den ordnar och reglerar och den påverkar både det materiella, det immateriella och perceptionen. Är det bra eller dåligt? Den frågan har med makt att göra. Inget är bra eller dåligt i kraft av sig själv. Kvalitet, etik och kultur är frågor där makt måste tas med i beräkningen för att svaret ska bli begripligt. Hermeneutisk vetenskap handlar om att bringa reda i komplexa härvor av samband, om att ordna insikter och bedöma tolkningar. Ja, det är subjektivt, men det är så nära sanningen man kan komma. Vissa saker går att räkna på, men är det kultur man undersöker och försöker förstå kan man bara räkna med, det oväntade och även det oväntat oväntade. Skillnaden mellan det komplexa och det komplicerade är att det senare går att räkna på medan det förra bara går att räkna med.

What is a center or focal point of power? Answering this question will illustrate the entanglement of the lines.

Linjer och segmenteringar. Kontinuitet och förändring. Murar och mentala spärrar. Lyssna på eller stänga ute. Kultur är komplext och uppstår i dynamiken mellan människor. Viljan att kontrollera och styra är stor, men verkligheten övertrumfar alltid människans önskningar. Tro kan försätta berg sägs det, och så är det. När många tror samma sak och agerar i enlighet med kollektiva önskningar kan mycket förändras snabbt. Tänk på Berlinmuren. Den förändrade en hel värld, både när den existerade som fysisk realitet och idag när den bara finns som ett immateriellt, kollektivt minne. Betongen, taggtråden och vakterna är borta, men muren delar fortfarande Tyskland och Europa. Inte på samma sätt, men ingen kan säga att det inte finns en gräns. Så fungerar makt. Ingen reglerar den och dess effekter går aldrig att styra. Flum säger många, men detta är kunskaper och insikter som behövs för att bygga ett hållbart samhälle och en skola värd namnet. Vill man förstå fascism och nazism, hur sådana rörelser fungerar och växer fram, måste man förstå maktens dynamik och dess icke-linjära logik.

We speak of the power of the army, Church, and school, of public and private power ... Power centers obviously involve rigid segments.

Visst finns det strukturer. Det finns lagar och regler, gränser och kontroller. Och makten utgår från platser och centra. På ytan ser det ut som att statsministern är landets ledare och polisen håller ordning, men det är bara så det ser ut. På ytan och i praktiken kan man se det så, men det krävs kollektiv acceptans för formaliteterna för att makten ska kunna kanaliseras på det sättet. Människor måste agera i enlighet med reglerna för att reglerna ska vara reglerande och ha en mening. När polisen och makthavarna står handfallna inför bilbränder och stenkastande ungdomar i förorterna är det två olika sätt att se på makt som krockar, och det är enkelt och uppenbart för alla vilken makt som är starkast. Polisen har inget att sätta emot folkets samlade skepsis. Och i politiken ser vi samma sak. Idag tävlar partierna om vem som tar tydligast avstånd från SD. I Riksdagen debatteras det och Jimmie Åkesson och andra värjer sig så gott det går. De spelar med och både klär och uppför sig som man ska. Fast det är inte där problemet finns, i Riksdagen, utan ute i samhället. Även rigida strukturer, som den mur som delade Tyskland under min uppväxt, kan brytas upp oerhört snabbt av andra krafter, den verkliga maktens krafter.  

Each molar segment has one or more centers. It might be objected that the segments themselves presuppose a power center, as what distinguishes and unites them, sets them in opposition and makes them resonate.

Är makten en och odelad och går den att placera i rummet, att definiera och kontrollera? Vi vill gärna tro det. Problemen i skolan, till exempel är brist på ordning. Lösningen på kunskapskrisen blir då mer ordning och reda i skolan, fler regler och hårdare kontroll, mer formell makt åt färre personer eller positioner. En molär tänkare som Jan Björklund är övertygad om att han sitter inne med sanningen om skolan och att han ensam kan lösa problemen, med regler, makt och militärisk ordning. Fast så fungerar varken kunskap, kultur eller makt. Eller det ser kanske ut som makten fungerar på det sättet, men i samma stund som eleverna väljer att inte acceptera reglerna och börjar agera i enlighet med kortsiktiga önskningar, eller i affekt, finns inga segmenteringar i världen som kan hålla emot makten som finns i den rörelsen. Kunskap och lärande, liksom demokrati, öppenhet och hållbarhet kan aldrig tvingas fram. Det är samhällsbyggande, kollektiva egenskaper som bara kan lockas fram eller som uppstår mellan människor som väljer att agera solidariskt. Därför är det inte tydligare ordning, mer kontroll och hårdare straff som löser problem som rör kultur. Formell makt kan delegeras, regleras och samlas på en plats, men dess verkan kommer aldrig därifrån, den växer underifrån och mellan.

But there is no contradiction between the segmentary parts and the centralized apparatus. On the one hand, the most rigid of segmentarities does not preclude centralization: this is because the common central point is not where all the other points melt together, but instead acts as a point of resonance on the horizon, behind all the other points. The State is not a point taking all the others upon itself, but a resonance chamber for them all.

Statens makt utgår från folket säger man, och det stämmer, men inte alltid på det sätt man tror. Staten är ett slags resonanslåda och helheten ger upphov till effekter. Det är avgörande att man förstår skillnaden mellan komplex och komplicerad här, att man inser att det är en avgörande skillnad mellan frekvens och resonans. Vore samhället och kulturen komplicerade helheter spreds makten utan störningar, från sändare till mottagare, med hjälp en stark och tydlig frekvens. Fast nu är det inte så. Verkligheten ser ut och fungerar annorlunda. Staten är ett slags resonanslåda, som visserligen kan sända budskap och kontrollera, men som aldrig kan styra. Därför är det en befängd tanke att lägga skulden på enskilda partier eller politiker när det inte blir som vissa önskar, och att låta journalister analysera debatter och utse vinnare är bara ett spel för gallerierna. Makten kommer underifrån och växer på insidan. Den uppstår och verkar som resonansen mellan gitarrens strängar, hals och låda. Politikerna slår an olika toner på strängarna och halsen kanaliserar budskapet, men ljudet uppstår i lådan. Folket, den stora massan, och kulturen som växer fram mellan, är ett slags resonans. När människors livsvillkor förändras förändras även deras tankar, preferenser och syn på kunskap. Där finns makten, i samhällets klangbotten. Och kulturen svänger inte självklart i takt med den formella makten. Inom företagsekonomisk forskning brukar man också säga att kulturen äter strategier och strukturer till frukost.   

Even when the State is totalitarian, its function as resonator for distinct centers and segments remains unchanged: the only difference is that it takes place under closed-vessel conditions that increase its internal reach, or couples "resonance" with a "forced movement."

Reglerna och kontrollen styr inte, men påverkar utfallet och resonansen som uppstår. Totalitära stater ser på ytan ut att vara uppbyggda av rigida strukturer, men det är bara ett sken. I samma stund som folket tänker och agerar på samma sätt och tillsammans finns ingen formell makt i världen som kan hindra den rörelsen. Bara så länge massan, eller multituden som är ett bättre begrepp, som helhet betraktad, accepterar (man behöver inte gilla för att acceptera) den formella makten, och endast så länge man inte tänker eller agerar på samma sätt, kan den totalitära staten överleva. Det finns dock ingen makt i världen som med hjälp av regler och kontroll kan hindra framväxten av deterritorialiserande krafter som i ett slag kan omkullkasta vilket diktator som helst. Det ser kanske ut som makten är centraliserad, men det är bara så länge dess resonans harmonierar med (den totalitära) Staten som illusionen kan leva vidare. Totalitära makter härskar genom att söndra, genom att skapa misstro mellan människor.

On the other hand, and conversely, the strictest of centralizations does not eradicate the distinctiveness of the centers, segments, and circles. When the overcoding line is drawn, it assures the prevalence of one segment, as such, over the other (in the case of binary segmentarity), gives a certain center a power of relative resonance over the others (in the case of circular segmentarity), and underscores the dominant segment through which it itself passes (in the case of linear segmentarity). Thus centralization is always hierarchical, but hierarchy is always segmentary.

Den centrerade makten är alltid hierarkisk. Men alla hierarkier är alltid segmenterade. Förstår man inte makten (så som den fungerar i praktiken) och den avgörande skillnaden mellan komplex och komplicerad och om denna kunskap inte är spridd bland befolkningen står samhället vidöppet och sårbart samt skyddslöst gentemot de mörkrets krafter som idag formerar sig i det tysta, under ytan och mellan likasinnade. Enda sättet att förhindra att nazismen växer sig stark är att ändra förutsättningarna för dess uppkomst. Samma gäller i skolans värld. Det går inte att besätta fram resultat eller målstyra komplexa organisationer, men det går att jobba med resonanslådans klangbotten. Skattesatser, underhåll av infrastruktur, fördelning av resurser och så vidare. Folket agerar inte på beslut eller i enlighet med lagar och regler, utan på känslor. Det är, som Jimmie Åkesson säger, känslan som räknas och det skrämmer mig mer än något annat för han har fattat vad makt handlar om. Han leker med elden,och övriga partier spelar med.

Under tiden jäser det i landet Sverige som befinner i sig i ett tillstånd, långt i från jämvikt. Titta bara på upp- och nedgångarna i ekonomin. Det som är bra för marknaden är inte självklart bra för samhället, och för den långsiktiga hållbarheten är det förödande. Risken för att något dramatiskt ska hända står i direkt relation till graden av jämvikt och balans i kulturen där den verkliga makten finns.