För vem utbildas och forskas det, och varför?

Läser kloka ord och vill lyfta viktiga tankar om kunskap och makt från Ylva Hasselberg, (professor i ekonomisk historia, Uppsala universitet) som skriver i Dagens Arena. Reflektionerna som presenteras här knyter an till innehållet i bloggposten där jag tänkte med Lena Andersson och utvecklade hennes tankar om samhället och näringslivet. Det är så jag vill se på kunskap, som ett vindlande samtal, som en resa, en dynamisk förändringsprocess.

När en makt- och intresseorganisation som Svenskt Näringsliv utmanar högskolan är det ingen liten sak, och det faktum att saken inte får mer uppmärksamhet i samhällsdebatten oroar. Det är kunskapen som utmanas, med makt. Pengarna talar och hotar att förändra förutsättningarna för samhällets långsiktiga hållbarhet. Staten och utbildningen ska inte styras som företag, och företagsledare ska inte utöva inflytande över kunskapen, de ska, liksom alla andra (även forskarna och lärarna) använda kunskap och beprövad erfarenhet för att ta kloka beslut.

Vi kan aldrig låta en intresseorganisation få makten över vilken kunskap som ska anses giltig, skriver Ylva Hasselberg, professor i ekonomisk historia, Uppsala universitet.

Självklart kan något sådant aldrig accepteras, inte i ett land med ambitionen att vara en kunskapsnation. Jag håller med Lena Andersson om att staten (och utbildningsväsendet) inte ska ha några intressen. Företag däremot både kan och ska ha intressen, och det har Svenskt Näringsliv följaktligen. Och ...

Intresset ljuger aldrig. När Svenskt Näringsliv presenterar en rapport där det hävdas att det vore bra om universiteten själva förlorade makt att utse sina universitetsrektorer, då ligger det ett intresse bakom. 

Det handlar om mer lättstyrda universitet där »starka ledare« kan omfördela medel så att de bli näringslivet till nytta. När detta sker samtidigt som Carola Lemne, Svenskt Näringslivs vd och tillika ordförande för Uppsala universitets styrelse, lägger ett förslag om förändring av rektorsvalet i Uppsala i riktning mot mindre inflytande för kollegiet och studenterna – då är det inte en slump.

Det är så klart inte en slump. Problemet är att allt ligger helt i linje med rådande syn på hur ett samhälle drivs bäst och hur samhällets kunskapsbehov tillgodoses: Genom att göra som man gör i näringslivet. En och samma modell, över hela linjen alltså. Lena Andersson visade på ett mycket bra och pedagogiskt sätt vilka risker ett sådant tänkande är behäftat med. Ylva Hasselberg ställer frågan som måste ställas:

Är näringslivets intresse också hela samhällets intresse? Ibland, kanske till och med ofta, men inte alltid. 

I just det här fallet råder det en flagrant intressekonflikt. Universiteten har tre uppgifter. De ska söka efter nya kunskaper. De ska förmedla dessa kunskaper och lära ut självständighet och förmåga att utöva det egna omdömet till unga människor. Och de ska vara samhället till nytta, inte minst genom att kritiskt granska både politiken och näringslivet.

Jag utbildar inte studenterna till något. Min undervisning handlar om en enda sak, om kunskapsutveckling och främjande av kritiskt tänkande. Studier på högskolan handlar om att lära sig tänka nytt, och att söka och utvärdera kunskap inom olika områden. Det handlar inte om att upprepa något, utan om att utveckla förmågan att agera självständigt. Svenskt Näringsliv propagerar den enda vägens politik, vilket är ett agerande och en tankemodell som är skrämmande lik diktatorers tänkande och agerande. Det öppna, demokratiska samhället kräver bildade medborgare med en väl utvecklad, kollektiv förmåga till kritiskt tänkande. Hållbarheten i ett samhälle garanteras av en bred bas av olika kunskaper, som dessutom är väl spridda i samhället. Det handlar om kunskaper och egenskaper som inte går att omsätta direkt i pengar. Därför måste utbildning betraktas som en långsiktig investering, för samhället. Inte en angelägenhet för Svenskt Näringsliv, vars uppgift är att bevaka företagens intressen. Här urholkar man snarare förutsättningarna på sikt, genom att stirra sig blind på kortsiktiga vinster.

Kan universiteten fullgöra dessa uppgifter och samtidigt styras med fast hand i riktning mot bara sådan forskning som förväntas generera tillväxt och bara sådan utbildning som arbetsmarknaden efterfrågar? Det finns mycket som tyder på att så inte är fallet. Ambitionen att styra och effektivisera är sannolikt fullständigt kontraproduktiv i ett sammanhang där man inte kan förutsäga vad nästa viktiga upptäckt kommer att bli och där man inte kan reducera utbildning till ett antal tekniska kompetenser som kan punktas upp.

Kunskap är ingen vara, inget man producerar. Kunskap är en relationell och ömtålig kvalitet. Kunskapsutveckling är liksom kultur en dynamisk och icke-linjär process. Det är svårt att förstå det, men det är svårt att förstå kvantmekanik också och det är kunskaper som få ifrågasätter. Framtiden vet ingen något om. Det enda vi vet är att det oväntat oväntade är regeln, inte undantaget. Därför behövs en mångfald ämnen på högskolan, även ämnen som ser meningslösa ut. Ingen vet vilka kunskaper som kan komma att behövas imorgon. Därför är bildning, det vill säga en bred kunskapssyn, nödvändig för att garantera samhällets långsiktiga överlevnad. Svenskt Näringsliv behöver och ska heller inte ta ansvar för bildningen, men samhället måste göra det. Därför är det så viktigt att staten och näringslivet hålls isär och betraktas som två OLIKA saker! En balanserad relation mellan sektorerna är vad som garanterar hållbarheten, och båda sektorernas överlevnad och välmående. Det är inga obetydliga värden som står på spel här.

Vad består då det bakomliggande intresset av och varför sker detta just nu? I själva verket är det som händer helt i linje med den globala utvecklingen, där akademisk kapitalism – skapandet av en marknad för kunskap – har varit en trend i flera decennier. Det handlar exempelvis om försämring av arbetsvillkoren för lärare och forskare, minskad akademisk frihet och skattemedel som används för att generera privata vinster. Överallt åtföljs detta av krympning och nedläggning av ämnen som handlar om att kritisera och problematisera samhället och människolivet – samhällsvetenskap och humaniora – men också av botanik och teoretisk fysik. Allt som inte är vinstgivande ryker. Universiteten blir till företag och uppgiften att verka för samhällets bästa krymper snöpligt till patent och »tech transfer«.

Vad är nyttan med det nyttobegrepp som idag snabbt vinner mark och accepteras av allt fler, inte bara i Sverige utan globalt? Det är kanske den viktigaste frågan just nu, inför framtiden. Viktigare än frågan om hållbarhet, menar jag. För hur ska ett hållbart hållbarhetsarbete kunna bedrivas om förutsättningarna inte är de rätta eller om arbetet måste utföras med felaktiga utgångspunkter och med en kunskapsfientlig syn på utbildning och vetande? Högskolan ska inte kränga utbildning. Högskolan är en plats, ett sammanhang skapad för att optimera möjligheterna att skapa kunskap. Ett sammanhang man söker sig till för att utvecklas och inspireras att ta sig själv till nya nivåer. Svenskt Näringsliv är välkomna in i processen, men man måste inse att om inte kunskapen är i centrum är det ingen högskola.

I Sverige har vi våra egna hemkokta akademiska kapitalister och problem, ofta relaterade till den kommersiella potentialen i skattemedelsfinansierad välfärd. Så sent som för ett år sedan sonderade Peje Emilsson – i spetsen för friskolorna – marken för att själva utbilda lärare till sina skolor. Alltså överta universitets uppgifter. 

Är det någon som tror att innehållet i en lärarutbildning i friskoleregi inte skulle påverkas av det faktum att friskolesektorn innehåller ett antal spelare med stora ekonomiska intressen, med vinstintresse? Ska Volvo också få bestämma hur ingenjörsutbildningen ser ut? Vidare, ska Socialdemokratiska arbetarpartiet utbilda statsvetarna?

Pengar är ett intresse, kunskap är ett annat. Utan pengar har vi ingen utbildning, men om pengarna förvandlas till ett mål är det lika illa. Svenskt Näringsliv försöker använda sin makt för att få något som inte går att få. Jag brukar använda liknelsen med kejsaren av Kina som hörde en näktergal sjunga sagolikt vackert i skogen. Den vill jag ha inburad i mitt palats, sa han. Och eftersom han hade makt och pengar fick han som han vill. Fast näktergalen sjöng inte, inte i fångenskap. För att sjunga vackert behövde den frihet i skogen. Svenskt Näringslivs agerande är kunskapsvidrigt, för med kunskap är det som näktergalens sång, den uppstår bara i frihet. Kunskapen är liksom sången något som alla kan lyssna till och ta del av, men så fort den låses fast och stängs in är det inte kunskap längre. Med makt kan man driva igenom mycket, men det går aldrig att få allt man vill ha. Vissa saker är omöjliga.

I slutändan handlar det förstås om vad som över huvud taget ska anses som giltig kunskap, vad som ska anses sant och belagt. Och det är inte ett dugg bättre att Carola Lemne och Tobias Krantz genom att utse rektor får bestämma vad som är gångbart på Uppsala universitet – än när Erdogan i Turkiet sparkar sina skollärare för att de inte med säkerhet är lojala mot regimen.

Det som händer i högskolesektorn idag är så oerhört tragiskt. Mest tragiskt är det att agerandet utgår från makt, inte från vetande. Reformer drivs igenom utan att vara väl förankrade i forskning, och nu talar jag inte om enstaka studier som antas visa det ena eller andra. Det finns gott om artiklar som ger stöd för olika saker. När dåvarande Folkpartiet skulle visa att deras förslag hade stöd i forskningen hänvisade man till en studie från 1930-talet. Det var det enda man hittade, och genom att presentera den som ett "vetenskapligt" stöd för deras politik visade man vilken syn man har på kunskap. Idag är det vardag även i vetenskapen. Makten gör före vetandet. Varför kan man undra? Svaret är enkelt.

Det finns en enorm lockelse i de 66,7 miljarder som staten varje år anslår till högskolesektorn. Det finns ett mycket starkt intresse av att exploatera dem. Men det vore grundskottet mot professionerna, mot den akademiska friheten, mot hela samhället, om detta lyckades. Intresset ljuger aldrig. Om detta måste vi tala sant.

Ett tips till Svenskt Näringsliv: Varför söker ni er till högskolesektorn i er jakt på pengar när det finns en Riksbank med tillgång till penningpressarna? Där är tillgången på pengar oändlig. Om Svenskt Näringsliv tillåts få makt och inflytande över Högskolesverige kommer det att påverka kunskapen, men inte på något positivt sätt. Det går som sagt att driva igenom sin vilja med makt, men det går aldrig att tvinga fram känsliga egenskaper som kunskap eller kärlek.

Om Svenskt Näringsliv verkligen värnar företagens (långsiktiga) intressen låter man högskolan vara, för kunskapens, samhällets och sin egen skull! Kunskap går inte att beställa eller tvinga fram!