Det har nog aldrig funnits en tid när majoriteten av Sveriges elever och studenter satt lärandet i första rummet, men idag när skolbetyg blivit en handelsvara och högskoleexamina är något som produceras enligt samma principer som i tillverkningsindustrin, växer känslan av stress och otillräcklighet i hela utbildningssystemet, vilket får AI att framstå som en gudagiven lösning. Det är en djupt olycklig konsekvens av friskolesystemet och new public management som vi borde tala mycket mer om än vad vi gör. Givet, så klart, att vi tycker att skolan och den högre utbildningen ska handla om lärande och kunskapsutveckling.
Kultur äter strategier till frukost, brukar man säga. Och för att motivera elever och studenter att lägga ner sin själ i det lärande som är förutsättningen både för deras egen och samhällets kunskapsutveckling krävs långsiktigt arbete. Inte en ny läroplan, ett nytt betygssystem eller mer pengar till kognitionsvetenskap! Det finns inga enkla lösningar på ett så pass komplext och mångfacetterat problem som fördumningen av samtidskulturen och samhället. Men det finns något man kan göra för att bryta den destruktiva trend som håller att förvandla vårt lands utbildningssystem till en charad där tomheten och aktieägarnas vinst är det enda som ökar: Låt undervisningen bygga på läsning av tryckta läroböcker och använd AI för att bedöma resultatet av studierna.
Om lärarna på högskolan slipper den själsdödande uppgiften att kontrollera studenternas kunskaper skulle mycket vara vunnet. I min och Johan Alvehus debattartikel i DN förde vi fram förslaget att examinationerna skulle avskaffas, men jag tror inte längre att det är en bra idé. Idag när allt fler forskare använder AI för att producera ansökningar, granskningar och artiklar – och till och med Författarförbundet bjuder in till kurser i hur man kan använda AI för att skriva böcker – lutar jag åt att det är synen på vad vi ska ha digital teknik till som behöver förändras. Att använda AI för att vinna tid och konkurrensfördelar är rent förkastligt eftersom det sättet att tänka och agera är förödande för allt vad lärande och kunskapsutveckling heter. Problemet är att rådande produktionslogik och den naiva drömmen om effektivisering får det att framstå som smart att söka genvägar.
Idag är AI så pass utvecklat att ingen kan veta med säkerhet om det är en människa eller en algoritm som skapat resultatet som lärarna ska betygsätta. Därför blir tanken på att det är lärarnas uppgift att stå som garant för studenternas kunskaper allt mer befängd. Istället för att släppa "AI-fusket" fritt som vi föreslog i vårt debattinlägg menar jag att AI borde användas för att kontrollera att studenterna har de kunskaper och färdigheter som beskrivs i kursernas lärandemål. Om AI används för att examinera studenterna muntligt skulle bedömningen inte bara bli mer objektiv, lärarna skulle dessutom både få mer tid till undervisning och kompetensutveckling och slippa utsättas för kritik från föräldrar och (indirekta) påtryckningar från aktieägare som vill se höga betyg. Eftersom det är kunskaperna som studenterna kan visa att de faktiskt har som bedöms (inte texter vars tillkomsthistoria är omöjlig att kontrollera) försvinner incitamentet att använda AI, åtminstone för att producera inlämningsuppgifter.
Eftersom vi människor är reciproka och anpassar oss till dem och det vi interagerar med håller den digitala tekniken snabbt på att utvecklas till en kulturell aktör som påverkar både vårt sätt att tänka och agera. För att bjuda motstånd mot tendensen att tekniken (och techmiljardärerna som äger den) dikterar villkoren för mänskligheten och livet på jorden behöver vi inte bara lära oss förstå hur AI fungerar. Vi behöver också utveckla kunskap om och respekt för kulturens makt över våra tankar. Om vi fortsätter att göra som vi gör, alltså så snabbt som möjligt implementerar AI överallt utan eftertanke och inom ramen för samma paradigm som den skapades i och är ett slags svar på, är det bara en tidsfråga innan vi människor förvandlat oss själva till slavar under tekniken. Och då är det försent att göra något åt saken.
Vill vi på allvar förbättra Pisaresultaten borde vi i och för sig vägra vara med i undersökningen eftersom den gör alla inblandade till cue seekers, men eftersom den trots allt ger en indikation på det relativa kunskapsläget i vårt land finns det andra saker som är bättre att fokusera på. Som jag ser det är det produktionslogiken som vuxit fram i utbildningssystemet som är grundproblemet, och det skulle kunna upplösas om man införde inträdesprov istället för betyg för att komma in på gymnasiet och högskolans utbildningsprogram. När jag skrivit om detta tidigare har förslaget avfärdats med att det kostar för mycket och inte är rättssäkert (som om lärande och kunskapsutveckling är en juridisk fråga), men de argumenten är inte längre giltiga. AI kan idag enkelt och objektivt bedöma om den som vill gå en utbildning har de förkunskaper som krävs.
Produktionslogiken i utbildningssystemet var ett problem långt innan AI-utvecklingen tog fart. Friskoleägarnas cyniska jakt på snabba cash, som förvandlat betygen till ett slags handelsvara, blir dock inte ett mindre problem när det går att använda AI för att passera genom utbildningssystemet utan att tillägna sig den kunskap som är motivet för skattebetalarnas investering i skolan och den högre utbildningen.
Vill vi på allvar ha en skola värd namnen är det inte mer kunskap om AI som behövs, utan en mer tid för läsning av böcker och en bättre förståelse och inte minst respekt för kulturens makt över tänkandet och perceptionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar