Är företagekonomi en empirisk vetenskap? (Ja)Salen var välfylld, stämningen god och många olika tankar luftades. Väldigt inspirerande, prestigelöst och hela tiden i en förstående anda. Här liksom i andra sammanhang på konferensen liknade tankeutbytet mer samtal än debatt, precis som det ska vara om kunskap ska kunna utvecklas. Efter de snabba svaren fick paneldeltagarna reflektera lite mer utvecklat kring följande frågor där (min tolkning av) svaren redovisas utan anspråk på stringens. Jag skriver för att tänka och lära, för att väcka frågor, inte för att undervisa eller tala om hur det är och det var så här jag uppfattade vad som blev sagt:
Finns det en FE metod? (Nej)
Bidrar FE till en bättre värld? (Nja)
Är amerikanska läroböcker bra för svenska förhållanden? (Nej)
Är Harvardsystemet en viktig del av FE? (Nej)
Syns FE tillräckligt i den allmänna debatten? (Nja)
Finns det för många företagsekonomer? (Ja, troligen)
Exempel på företagsekonomisk kunskap: Förståelse för komplexa processer, där ekonomi och kultur samverkar på olika, icke-linjär sätt. Sätt att tänka, får studenterna som läser ämnet med sig. Förslag till förståelse och perspektiv på samhället och dess organisationer samt dess organisering. Ett svar gick ut på att det beror på vad man drar gränsen mellan företagsekonomi och andra vetenskapliga discipliner, som är väldigt otydlig (vilket inte ses som ett problem, tvärtom). Frågan handlar också om vad man menar med kunskap, och det är en fråga som måste reflekteras över mer eftersom det inte finns några givna svar på den typen av frågor som företagsekonomer jobbar med. Att skapa förståelse för denna inneboende osäkerhet är viktigt, och det verkar det finnas plats för i många företagsekonomiska utbildningar. Bra, viktigt, hoppfullt!
Exempel på företagsekonomiska amsagor: Så fort man glömmer bort att modellerna är modeller, att teorierna inte är empiri, blir det problem. Händer alldeles för ofta och är en verkligt viktig utmaning, särskilt för företagsekonomer. "Företagets uppgift är att skapa vinst till aktieägarna", är en amsaga som får problematiska konsekvenser; för hållbarheten, öppenheten och demokratin. "Ledare är centrala för organisationer och gör stor skillnad", är en annan amsaga. Teorier om ledarskap idealiserar saker som faller platt i mötet med en komplex verklighet som vägrar rätta sig efter kartan. "Redovisning är inte sanningen, det är siffror som beskriver flöden", och som måste tolkas för att bli meningsfulla. Många föreställningar om ämnet företagsekonomi kommer här på skam, för det handlar om föreställningar om vad företagsekonomer sysslar med. Företagsekonomi, i alla fall det ämne jag möter i min vardag, är vetenskap och det är viktigt att det fortsätter vara så.
Exempel på företagsekonomisk forsknings samhällsbetydelse: Företagsekonomer var tidigt ute och kritiserade nationalekonomiska idealmodeller, genom att peka på empiri som problematiserar teorierna som bygger på att konsumeter agerar rationellt och att girighet är gott. Det fanns även tidigt forskning som fokuserade på kvinnors företagande. Positivt och viktigt att få höra, även om allt absolut inte är frid och fröjd, här liksom i alla ämnen finns problem. Viktigt dock att medvetenheten om problemen är utbredd och god.
Därefter bjöds publiken in. Liksom på andra seminarier på konferensen är tonen trevlig, även om alla inte är överens. Oerhört inspirerande. Jag stärks i uppfattningen att företagsekonomi är ett öppet ämne, med en svag identitet som bjuder in och lyssnar, som är nyfiket och sökande. Fokus i forskningen ligger på ledning, ordning och effekter av organisering. Forskningen är explorativ och syftet är ett skapa förståelse, inte att bevisa hur det är eller vad som är bäst. Delvis beror detta på att företagsekonomin verkar i skuggan av nationalekonomi. Ett slags underdog, alltså, liksom etnologin. Det är där som verkligt viktig kunskap kommer, från marginalen, underifrån. Kunskapen växer ur en fruktbar mylla av prestigelöshet, vilket gör det meningslöst att hävda revir och som främjar nyfikenhet och användandet av rörligt sökarljus. Inte för inte har många etnologer funnit det fruktbart att samverka med företagsekonomer.
Ämnet är schizofrent, säger Mats Alvesson. Å ena sidan fokuseras i undervisningen på rigorösa och heltäckande metodböcker och allomfattande teorier, och å andra sidan finns en önskan att provocera och locka till nytänkande. Väldigt deleuziskt alltså, vilket stärker mig ytterligare i övertygelsen om att jag hamnat rätt. Den där artikeln jag tänkt skriva, om hållbart ledarskap, med utgångspunkt i nomadologiska tankegångar hämtade från den verktygslåda som Deleuze och Guattari lämnade efter sig, kanske jag ska ta tag i. Vi får se hur det blir, men jag känner att det nog är möjligt att i alla fall försöka utan att göra bort sig.
Ord som eklektisk nämns, och väcker ett eko av många etnologiska diskussioner jag varit engagerad i genom åren. Och när det talas om att företagsekonomins studieobjekt är FÖRÄNDRING väcks mitt intresse ytterligare. Värdet i forskningen ligger i att hjälpa människor att tänka, bättre och utanför boxen, i frågor som rör ledning och organisering. Det handlar med andra ord om att lära sig bli bättre att hantera komplexitet genom att arbeta med frågor utan givna svar. Det är långt ifrån (van)föreställningen att företagsekonomi handlar om att hjälpa företag öka sin vinst eller skapa efterfrågan på onödiga produkter och tjänster.
Studenterna talades det om, och deras krav på enkla svar. Inte unikt för företagsekonomin, men inte desto mindre viktigt att uppmärksamma. Viktigt att inte falla i fällan att ge efter för kraven på tydliga svar. Det problemet, den utmaningen försvåras av att kurslitteraturen ofta är normativ. "Vi måste lära studenterna ställa bättre frågor", sades i en reflektion från publiken. Genomströmningskravet nämndes inte, men spelar så klart också in.
Avslutande ord från panelen: Man kan vara nyttig och användbar på olika sätt, antingen genom att ge svar, eller genom att hjälpa människor tänka i nya banor, öppna upp för alternativa tankar. Det krävs mod och styrka, och det finns i ämnet i kraft av att vara universitetsvärldens största ämne. Tyvärr är det få som vågar och modet och styrkan utövas inte särskilt ofta, men det skulle kunna göras, potentialen finns i ämnet.
Kunskapen är en färskvara, och måste behandlas på det sättet och med förståelse för förändring och komplexitet. Det går inte att lösa problem med hjälp av metoder som bidragit till att orsaka problemen, var det någon som sa, med hänvisning till Einstein. Förståelse för detta är enormt viktigt, och andan som finns bland företagsekonomiska forskare borgar för att det är möjligt att hålla den insikten vid liv både inom ämnet och i kommunikationen med studenter och det omgivande samhället.
Kompetensen att ställa frågor måste värnas, för svar som har med ledning och organisering liknar kultur väldigt mycket och har en alldeles för kort hållbarhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar