fredag 15 augusti 2014

Mellan positivism och hermeneutik

Jag ser att många läser denna text. Jag vet inte riktigt varför, men jag anar att det har med uppsatsskrivandets vedermödor att göra. Om det är därför just du läser denna text och om texten är till någon hjälp (hoppas det!) så kan jag även tipsa om en serie filmer jag spelat in om uppsatsens delar, som ligger ute på YouTube.

Som ett led i strävan efter att komma igång med skrivande och tänkande bloggar jag, för bloggen är den plats där jag tänker bäst. Tankarna växer fram och förändras, utvecklas och förädlas i det mellanrum som skapas mellan hjärnan, fingrarna och skärmen. Orden som flödar blir till tankegångar som kan utvecklas till resonemang när jag ser vad jag skrivit. Jag ändrar inte så mycket i det löpande, tänker hellre att det blir bättre nästa gång. Därför är texterna som publiceras aldrig färdiga. Läsarna av Flyktlinjer ställs aldrig inför fullbordat faktum. Kunskapen växer även mellan det jag skriver och ni som läser. Ibland dyker det upp kommentarer som kan bli till nya bloggposter. Jag har valt detta upplägg för det är så jag ser på kunskap och kultur, som ett slags samtal, som något som ingen har full kontroll över, som resultatet av interaktion, mellan ...

Detta att förändring inte går att kontrollera och att framtiden är en öppen fråga blir viktigare och viktigare ju mer jag tänker på och arbetar med att försöka förstå, hur ett annat och bättre, mer hållbart samhälle, är möjligt. Den frågan är som jag ser det den viktigaste frågan, den handlar om grunden för allt annat som hör livet till. Beroende på hur man ser på samhället, hur det fungerar och vad det är byggt av, kommer det att påverka vilka lösningar och problem man ser. Utgångspunkten för alla samtal om samhället, eller om skolan och storleken på skatteuttaget, måste dock vara att framtiden är en öppen fråga. Ingen VET vad som kommer att hända! Det är den enda vi kan veta säkert om framtiden för oss människor här på jorden.

Vetenskapen firar triumfer och går från klarhet till klarhet och ju säkrare resultat desto bättre anses det vara och desto större genomslag får resultaten. Vi människor har ett enormt behov av att veta. Det behovet, det begäret efter sanning, är så pass stort att vi till och med ibland är beredda att bortse från att sanningarna vi får oss serverade inte på något sätt kan hjälpa oss i vår vardag. Bara det är sant och bara det säger oss något säkert om framtiden är det bra, liksom. Och om Sverige kan bli världsledande inom något område finns det ofta hur mycket pengar som helst. Tänker till exempel på det center som håller på att växa fram vid Lunds Universitet och som äter enorma resurser, vilket är en satsning som sätter säker kunskap framför forskning om samhället och humaniora. Naturvetenskap behövs också, ingen tvekan om det, men om det är den enda forskning vi anser oss ha råd med förlorar vi på sikt även den. För kunskapsproduktion är en kollektiv verksamhet, något som växer fram mellan. Tänker vi antingen eller, eller om vi ställer det ena mot det andra förlorar båda i pregnans.

För att extrapolera och göra mitt resonemang tydligt skulle jag vilja förenkla lite. Jag skulle vilja presentera en modell, som jag inte vill ska uppfattas som en beskrivning av hur det är och fungerar i verkligheten. Modellen är ett verktyg att tänka med, som hjälper oss att få syn på vårt eget tänkande. Alla discipliner inom vetenskapen kan placeras i i ett kontinuum mellan två ytterlighetspositioner: Positivism och Hermeneutik. Vill vara tydlig med att ingen är antingen eller, alla är i praktiken mer eller mindre både ock. Naturvetenskapen har mer av positivism och humanvetenskapen mer av hermeneutik, men ingen vetenskapsgren är renodlad. Allt handlar om vilket kunskapsmål man har. Vetenskap är dock, liksom alla annan mänsklig verksamhet, inte isolerat från resten av samhället. Vetenskapen står därför aldrig helt fri, sökandet efter kunskap är alltid mer eller mindre påverkat av rådande ideologi och maktordningar. Idag finns det en tydlig strävan hos ansvariga politiker att sätta Sverige på världskartan. Det målet är viktigare än alla andra mål, och följaktligen går det att motivera satsningarna på centret i Lund. Där produceras dessutom sann kunskap, som kan användas för att göra förutsägelser om framtiden. Det är lätt att se lockelsen och enkelt att förstå att det blir så här, men det är olyckligt om vi låter samhällets kunskapsförsörjning styras av kortsiktighet och drömmar om publicitet.

Positivismen är en metod för att söka säker kunskap, kunskap som kan användas för att göra förutsägelser. Och det finns massor av områden där det idealet går att uppfylla. Idag vet vi, säkert, vad som hände strax efter Big Bang och det går att göra förutsägelser om vad som kommer att hända med vårt solsystem och med Universum. Vi behöver den kunskapen, men om det är den enda kunskapen vi har kommer samhället förr eller senare att upplösas och falla sönder. Att bli världsledande kan och får aldrig vara ett självändamål. Vetenskapliga metoder ska användas förnuftigt och bara för att positivismen ger oss säker kunskap betyder inte att all vetenskap som lever upp till det idealet är bra eller att kunskapen är användbar.

Om positivism blir ett idel som påverkar hur vi bedömer vetenskapliga resultat kommer vi att förvägra oss själva kunskaper som vi behöver för att leva ett gott liv och för att bygga ett hållbart samhälle. Hermeneutiken ger oss andra kunskaper. Kunskaper om det som inte går att veta något säkert. Som kultur till exempel. Sådan kunskap behöver vi också och den kunskapen är lika viktig, även om den inte kan sägas vara sann, eftersom det är en tolkning. Men om det som undersöks är komplext, föränderligt och diffust, till sin natur, är det omöjligt att få sann kunskap om detta. Och om vi bara accepterar sanning, exakthet och förutsägbarhet som kriterium på bra vetenskaplig kunskap, får vi problem, för då har vi på förhand bestämt oss för vad vi vill veta, och sedan är det en formalitet och ett hantverksuppdrag för vetenskapen att förpacka kunskapen i vetenskaplig form. Då låter vi vår vilja att veta och vårt begär efter sanning styra synen på och värderingen av vetenskapen. Vetenskap har då förvandlats till politik och skolan till en produktionsanläggning.

Kunskap är en ömtålig vara, en skör kvalitet. Kunskap är som sagt något som växer mellan och det går aldrig att nå, helt och hållet. För verkligheten förändras ständigt och även om det går att veta något säkert om det som är så har detta något förändrats innan kunskapen nått spridning. Problemet med skolan idag är inte det som händer (eller inte händer) i klassrummet, utan besluten som tas i riksdagen och framförallt den orimliga kunskapssyn som idag är rådande och som påverkar anslagsfördelningen och de mål som sätts upp för verksamheten. Vad som behövs är förståelse för kulturens roll och dess komplexitet samt en mer verklighetsförankrad syn på kunskap, där det är behovet av kunskap som styr sökandet, inte en orimlig önskan om att bli bäst. Framförallt måste vi förstå och ta hänsyn till det faktum att framtiden är en öppen fråga och att detta är själva förutsättningen, inte något problem.

Positivism är ett ideal som ska användas så mycket det bara går, Hermeneutik är ingen ersättning till sökandet efter säker kunskap, det är en annan metod, utformad för att tillgodose behovet av kunskap om sådant som positivismen inte kan svara på. Båda metoderna är lika viktiga och behövs lika mycket, till olika saker.

29 kommentarer:

Sandra sadi sa...

Hej!! Kan du snälla snälla förklara tydliga skillnader / likheter mellan positivismen och hermeneutiken?

Eddy sa...

Båda är lika vetenskapliga. Positivism handlar om det som går att veta något om. Här söker man efter säkra samband och förutsägelser. Hermeneutik handlar om tolkning, och om det som inte går att VETA något om i positivistisk mening. Hoppas det svaret hjälper dig förstå bättre, annars får du fråga igen.

Maja sa...

Måste man då inte heller välja mellan en kvalitativ och en kvantitativ forskningsstrategi? Kan dessa sammanvävas för att nå en "större tillförlitlighet" i en undersökning?

Eddy sa...

Det är vanligt att tänka så, att om man kombinerar ansatserna blir resultatet bättre. Men det är inte riktigt så det fungerar. Tänk att något ska undersökas (syftet), och för att nå kunskap/förståelse om ämnet behövs en metod som ger den kunskap som behövs för att uppfylla syftet. Är det till exempel en fråga som rör kultur, som finns mellan människor är en tolkande, kvalitativ, hermeneutisk ansats lämplig. En kvantitativ ansats ger andra typer av svar som faller utanför syftet. Och samma sak om frågan rör statistiska samband, då är kvalitativa metoder inte tillämpliga.

Tänk även på att valet i praktiken inte handlar om antingen kvalitativ eller kvantitativ, utan först om vilken typ av kunskap man behöver, sedan vilken metod som ger den kunskapen. Viktigast är dock resultatet av analysen av materialet som samlats in med den valda metoden.

Anonym sa...

Hej,

Vilken bra förklaring!
Försöker dock komma på hur en positivistisk frågeställning skulle kunna se ut, respektive en för hermeneutiken, men går bet.
Har du några exempel?

Elin Sandquist sa...

Hej! Undrar samma som föregående! Hur skulle en frågeställning sedd ur vardera perspeltiv kunna se ut. :)

Eddy sa...

Hejsan!

En frågeställning där en positivistisk ansats fungerar handlar om sådant man kan nå säker kunskap om. Till exempel: Hur många röstade på partiet X i förra valet? Eller: Hur har det ekonomiska värdet av X förändrats över tid? Statistik är metoden och svaren är antingen rätt eller fel.

En frågeställning där en hermeneutisk ansats fungerar bäst kan se ut så här: Hur ser relationen mellan ledarskap om motivation ut? Eller: Hur upplever personalen arbetsklimatet på/i företaget X? Alltså frågor där det inte finns ett enda givet svar.

Hoppas det svaret hjälper dig förstå skillnaden!

Anonym sa...

Hej, jag har en liten undran när det gäller positivismen hur man ska tänka. Hur kannan undersöka makt på en arbetsplats genom att anta ett positivistiskt perspektiv? Vilka metoder kan man använda och vilka generaliseringsanspråk?

Eddy sa...

Ska försöka svara så gott jag kan. Så här tänker jag: Det är lite bakvänt att tänka att man ska undersöka något med ett visst perspektiv, det leder tanken fel att börja i den änden. Jag vill se positivism och hermeneutik som två vetenskapliga uppsättningar verktygslådor som är användbara till olika uppgifter. Vad jag menar och vill betona är att vetenskapen alltid börjar i frågan/syftet. Vad vill man veta? Först när man vet det och har det tydligt och klart för sig kan man börja fungera över vilken metod man ska använda och hur man ska gripa sig an problemet.

Makt kan man undersöka på olika sätt, och även om jag inte gjort det själv är jag övertygad om att det går att angripa med positivistiskt, kvantitativa metoder. Man skulle till exempel kunna granska könsfördelningen i alla större börsnoterade företag och göra en analys av könsrepresentationen, vilket är en aspekt av makt. Ett annat sätt skulle kunna vara att leta efter statiska samband mellan olika uttryck för makt och ekonomisk statistik.

Positivismen ställer högre krav på generaliserbarhet än hermeneutiken, så det gäller att källorna och datan man bygger sina analyser på är statisktist säkerställda.

Anonym sa...

hej!
jag har precis börjat läsa om de två traditionerna och börjar få ett hyffsat bra grepp. Min fråga är vilka anser du vara de mest centrala begreppen i respektive tradition?

Eddy sa...

Oj, det var en svår fråga. Finns inget enkelt och tydligt svar, men jag skulle säga att begreppen Sanning, Fakta och Bevis är centrala och utmärkande för positivismen. Och när det gäller hermeneutiken vill jag peka på begreppen Tolkning, Förståelse och Reflektion. Fast det är ju inte riktigt begrepp, men orden säger något om kunskapsmålet och hur man bedriver vetenskap med utgångspunkt i de olika traditionerna. Hoppas svaret fungerar, annars är du välkommen att höra av dig igen.

Anonym sa...

Hej, jag undrar over skillnaden på ontologi och epistmologi?

Spelar det någon roll inn i hermeneutik eller positivismen, vilken av dom man ska ta?

Eddy sa...

Hej!
Ska försöka svara på din fråga, men vill börja med att uttrycka lite oro. Det är svårt att läsa vad du skriver eftersom språket inte fungerar. 1. det heter epistemologi, 2. det heter skillnaden mellan, 3. in stavas just så (men vad menas med "inn i"?). Sedan är antologi och epistemologi ingenting man "tar". Går du på högskolan och står i begrepp att skriva en uppsats finns det en hel del att tänka på och jobba med innan skrivfasen kan inledas. Språket är lika viktigt som kunskaperna, för om läsaren inte förstår är det svårt att avgöra vad man som författare kan. Tänk på det, säger jag i största välmening.

Nu till frågan:
1. Epistemologi är läran om hur man når kunskap. Var finns kunskapen? Hur känner man igen den och hur kan man söka dem? Vad är kunskap, är en annan fråga som faller inom epistemologins område. Det handlar om att skaffa sig en uppfattning om vad man gör. Vilken typ av kunskap behövs, vilken metod är lämplig och hur avgör man vad som är ett bra resultat. Detta är frågor som handlar om epistemologiska aspekter av uppsatsarbetet och vetenskapen.
2. Ontologi handlar om verkligheten. Hur ser den ut, vad består den av och hur fungerar den? Det kan vara bra att reflektera över detta innan man kastar sig ut för att undersöka aspekter av verkligheten.
3. Ontologi och epistemologi hänger ihop på det sättet att man måste veta vad verkligheten är för att kunna utarbeta metoder för att undersöka den.

Det gäller lika för både hermeneutiska undersökningar och positivistiska. H och P är metorder för att undersöka (epistemologi) verkligheten (antologi).

Hoppas svaret fungerar och kan hjälpa dig fram i tänkandet!

Anonym sa...

Du är så bra på att förklara!
Önskar jag hade dig som föreläsare i skolan.

Eddy sa...

Tack för snälla ord som värmer och inspirerar!

Anonym sa...

Hej kan du på ett enkelt sätt förklara vad fenomenologi/hermenelogi är ? Mvh

Eddy sa...

Hej!

Något enkelt sätt att förklara finns inte, men förhoppningsvis blir det enklare att förstå om jag säger något om skillnaden mellan fenomenologi och hermeneutik.

Fenomenologi är vetenskapen om människans upplevelser och intryck av världen.

Och hermeneutik är ett sätt att söka kunskap om sådant som inte går att nå direkt kunskap om. Kunskap som delvis är dold och därför kräver tolkningsförmåga för att förstå.

Det finns kopplingar mellan, men fenomenologin kan även vara kvantitativ (upplevelser kan beskrivas och analyseras positivistist, även om det inte är så vanligt).

Mvh
Eddy

mimmi l sa...

Hej!
Kan du hjälpa mig varför det finns skillnader mellan positivismen och hermeneutiken? Och vad det finns för skillnader?? Gärna så enkelt som möjligt. Tycker detta är så svårt

Eddy sa...

Hej!
Det är delvis detta som bloggposten handlar om, men jag förstår och möter många frågor om detta. Tänk att alla undersökningar har ett kunskapsmål; man vill veta någonting om något. Det är detta som avgör vad som är en bra/lämplig metod. Målet med alla undersökningar är att nå så säker kunskap som det bara går. Detta gäller all vetenskap.

Positivism är ett sätt att söka kunskap som är säker. Det är en vetenskaplig tradition som bara erkänner sådan kunskap som går att bevisa med hjälp av iakttagelser/evidens/statistik och logik. Målet är säker kunskap.

Alla frågor går dock inte att besvara säkert, av olika anledningar. En strikt och renlärig positivist väljer då att inte undersöka saken, men det finns metoder att nå kunskap även om sådana frågor (till exempel kultur). Hermeneutik är en tolkande metod som fyller i med antaganden där det saknas evidens/underlag. Metoden leder inte till säker kunskap och den är inte ett alternativ till positivism, men den ger så säker kunskap som går att få om frågor som saknar givna svar.

Principen inom all vetenskap är att sträva efter så säker kunskap som möjligt, men alla frågor kan som sagt inte besvaras säkert. Därför talar man om positivism (kvantitativ) och hermeneutik (kvalitativ), som alltså inte är något man väljer melllan, man väljer den metod som ger så säkert resultat som möjligt.

Hoppas du förstår bättre av dessa tankar.

mimmi l sa...

Ja men har en fråga på min uppsats där frågan är typ varför det finns skillnader? Kan du hjälpa mig med detta?

Eddy sa...

Varför det finns skillnader? Jag förstår nog inte riktigt vad det är du undrar över. Det handlar om två olika vetenskapliga metoder, två olika principer för kunskapsinhämtning.

mimmi l sa...

Jag förstår inte heller vad min lärare vill veta. Han fråga är: vad finns det för skillnader och varför? Haha

Eddy sa...

Då förstår jag bättre. Om din lärare säger så tror jag att hen menar att du ska förklara hur du ser på skillnaden. Och när du gör det visar du att du har koll på detta med vetenskaplighet. Jag vet inte, men kanske får du frågan för att du ska motivera den metod du valt?

Vill man veta något är det viktigt att man väljer en metod som ger en de svar man behöver, och tankarna om positivism och hermeneutik är en hjälp på vägen.

Lycka till med arbetet!

sofia sa...

Hur skulle intervjumetoden ses på ur ett positivistiskt och hermeneutisk synsätt?

Eddy sa...

Först och främst beror det på vad det är man vill undersöka, vad som är syftet med undersökningen, vilken typ av kunskap man söker. Alla frågor går inte att undersöka vetenskapligt med hjälp av empiri baserad på intervjuer (oavsett vad det är för typ av intervjuer).

Är frågan lämpad för en positivistisk ansats blir frågorna mer av enkätkaraktär; få och standardiserade, eftersom man förväntas göra statistiska analyser och behöver göra många intervjuer.

En frågeställning som passar för hermeneutik handlar det om ett fåtal intervjuer som går på djupet och där det finns utrymme för improvisation från både intervjuare och intervjuad. Sedan tolkas svaren för att komma fram till ett resultat.

Anonym sa...

Snubblade på din blogg i syfte att försöka reda ut dessa begrepp och vilken hjälp din text har varit! Otroligt duktig är du på att förklara.

Eddy sa...

Tack! Sätter mycket stort värde på att du tar dig tid att skriva det.

LK sa...

Har lyssnat på 2 föreläsningar som du hållit, och trots att jag har tyckt att vetenskapsteori inte är något för mig så har du givit mig viktig "food for thought". Har märkt att jag nu tänker på HUR jag tänker! Det låter nog lite flummigt men det jag försöker förmedla är att det är otroligt givande att höra dig prata (och nu läsa det du skriver)!

Eddy sa...

Tack, vad glad jag blir! Fortsätt tänka mer på hur du tänker, och mindre på hur man ska tänka. Det låter som du har tagit ett stort steg framåt i din intellektuella utveckling. Stort lycka till med fortsättningen!