Kulturvetenskapens roll och kunskapens värde i kampen mot populism och för demokrati

Sitter och förbereder mitt anförande på Bokmässan idag. Jag ska tala i Göteborgs universitets/Institutionen för kulturvetenskapers, monter under rubriken: Kulturvetenskapens roll och kunskapens värde i kampen mot populism och för demokrati, vilket är en rubrik som rymmer väldigt mycket av det jag intresserat mig för genom alla åren som student och forskare. Kultur, kunskap, för demokrati och mot populism och förflackning.

När jag gick i skolan, särskilt på högstadiet, var jag en av dem som hade allra sämst betyg i klassen. Fast det handlade om att jag inte brydde mig om betygen och att jag var trött på skolan. Kunskapens former har aldrig intresserat mig särskilt mycket, det viktiga för mig är att det fungerar och att innehållet håller hög klass. Yta och sken är lätt att skapa illusioner av, men verklig kunskap och kvalitet kommer inifrån. För mig är det viktigt att balansen mellan form och innehåll fungerar, och det var något jag upptäckte på gymnasiet (yrkesgymnasium) där jag hade bland de högsta betygen i klassen i läsämnena. Jag har alltid varit intresserad av kunskap i ordets vidaste bemärkelse, att veta men framförallt söka kunskap ger mitt liv mening.

Därför fångar rubriken: Kulturvetenskapens roll och kunskapens värde i kampen mot populism och för demokrati väldigt mycket av det jag finner viktigt. Omgivningen och sammanhanget där kunskap utvecklas och förfinas (kulturen); kunskapens användbarhet (värde) i samhällets strävan efter hållbarhet (för demokrati och mot populism).

Igår visade demokratin att den fortfarande fungerar när nazisterna hindrades att genomföra sin demonstration. Grupper som talar om att ta makten och som använder yttrandefriheten för att rikta hat och hot mot andra och som uttalar dödsdomar mot oliktänkande, är ett vidrigt ogräs och ett uttryck för värsta sortens populism genom att hela rörelsen bygger på kunskapsförnekelse och maktförhärligande. Det går inte att samtala med någon som säger sig veta säkert att kunskapen som resten av samhället håller för sant är fel och som använder våld för att driva igenom sina idiotiska och  bevisligen ohållbara åsikter. Nazisterna debatterar och vill konfronteras, för de är rustade för krig. Därför var gårdagens relativt fredliga och manifestation och polisens insats så viktig, för den visade kraften i demokratin och vad man kan åstadkomma om man ensats och går samman och samlas för att försvara kunskapen och hållbarheten. Ondska och hat är känslor och utryck för rädsla. Nazisterna är ynkliga, patetiska, okunniga och livrädda, små människor, och just därför så farliga, för om om de lyckas i sitt uppsåt att sprida rädsla, om alla vi andra känner efter och går på känslan, om vi tar Jimmie Åkessons ord till oss och utgår från att det är känslan som räknas ger vi stöd åt rasismen och främlingshatet.

Kunskapen är inte en lösning, för tänker man så har man en ohållbar syn på kunskap. Tänker att jag ska tala om detta, om den problematiska glidningen jag ser i samhället, att allt mer uppmärksamhet riktas mot fakta och att kunskap och fakta håller på att bli synonymer. Kunskap vill jag istället se som en strävan mot vishet, och därför kämpar jag för att bildningen ska vara målet i skolan, utbildningssystemet och samhället. Bildning handlar strävan efter vishet men är också ett mål man aldrig når. Kunskap, bildning och vishet kan man bara söka. Det finns paralleller här till det som brukar sägas vara livets stora gåta: Älska, glömma och förlåta. Så vill jag se på kunskap. Filosofi är kärlet till vishet, och för att nå en högre grad av bildning krävs att man glömmer och kan göra sig av med kunskaper som inte passar in i systemet av vetande man (och samhället som helhet) förfogar över. Utbildning är ett ständigt förhandlande; kunskap är inget man kan slå sig till ro med. Bildning är en dynamisk process, inte en linjär rörelse som går från okunskap till kunskap. Bildad kan man bara bli om man är ödmjuk och har överseende med andras okunskap och brister. Fast man måste också veta när man inte bör förlåta och glömma. Tolerans mot de intoleranta, accepterar vi nazisternas har och försöker ta debatten med dem kommer de förr eller senare att ta makten, tolerans mot intolerans leder till att intoleransen segrar.

Bildning är en öppen fråga utan given definition, liksom demokrati, etik och hållbarhet. En bildningsskola och ett kunskapssamhälle går aldrig att beskriva i detalj eller formulera som ett mål som effektivt kan/ska nås och som bryts ner i delmål. Därför är ödmjukheten så viktig. Utan en allmänt spridd kritisk medvetenhet i hela samhället kan samhället aldrig bli hållbart. Samhället är en helhet som står och faller med delarnas inbördes relationer, och om alla tänker på sig själva och det som är deras kommer intresset för det allmänna, det vill säga det som är förutsättningen för mig trygghet och som garanterar äganderätten, att minska, och då bryts samhällskontraktet upp och risken finns att ett allas krig mot alla uppstår. Därför är populismen så viktig att bekämpa, och lika viktigt är det att rikta kritisk uppmärksamhet mot begränsande normer. Inte för inte är ett av kulturvetenskapens  bidrag till samhället normkritisk kompetens. Normkritik uppfattas ofta felaktigt som en strategi att bevaka vissa normer på andra normers bekostnad, om politisk korrekthet, men handlar istället om att aldrig slå sig till ro med något att ständigt granska makten i alla dess former för att makten inte ska ta över och bli totalitär. Det handlar om kompetens att sträva efter balans och hållbarhet.

Kulturvetenskap är en hållbarhetsfrämjande och bildningsvärnande vetenskap. Kulturen finns mellan människor och den kan aldrig förklara något, kulturen är det som ska förklaras. Och eftersom kulturen ständigt förändras går det aldrig att nå säker kunskap om den. Kulturvetenskap handlar om studier av förändring, i rörelse. Populism är motsatsen till hållbarhet och bildning, för det handlar om att söka och slå sig till ro med enkla lösningar. Kulturvetenskapen vill jag se som vetenskapen om det som skulle kunna bli; kulturvetare undersöker på olika sätt förutsättningar för alternativa tillblivelser. Demokratin kräver ömsesidigt engagemang och gemensam omsorg om en öppen framtid, därför bildning, det vill säga förmågan att relatera olika kunskaper till vandra samt att ställa olika typer av vetande i relation till varandra. Med rörligt sökarljus befinner sig kulturvetare ständigt på väg mot bättre vetande. Kultur är inget man blir färdig med, den handlar om förändring och kulturvetenskapen  följer med och försöker förstå vad, hur och varför.

Lite så tänker jag, detta är vad jag ska försöka förmedla förståelse för. Det känns trots allt viktigt att vara där, på insidan, för att göra vad jag kan och bjuda motstod mot populismen som hela tiden försöker flytta fram sina positioner.