Refränger 6

Tar tag i Deleuze igen. Återvänder till filosofin. Svårt att finna ro för det i vardagens larmande fokus på prestation och måluppfyllelse. Det går inte att tänka bra om det inte finns tid, om man inte får misslyckas och om det saknas förståelse för det analytiskt reflekterande tänkandets förutsättningar. Det oroar mig att prestation och måluppfyllelse idag anses viktigare än utveckling och framåtskridande.

From chaos, Milieus and Rhythms are born. This is the concern of very ancient cosmogonies.

Kaos och oordning är ett slags början; ur intet träder världen och ordningen fram. Totalitär, rigid, strikt kontrollerad ordning är det samma som död. Kaos bär på frön till liv, rörelse och förändring. Territorialisering är död. Fast i kaos kan lika lite leva som i sammanhållningens fastlåsta dödläge. Livet är kraft och rörelse, förändring och tillblivelse. Viljan att fortsätta vara vid liv, livsviljan, är stark och utbredd. Ur kaos, av viljan att vara vid liv, skapas ordning. Det märks först genom ljuset, och skillnaden mellan himmel och jord. Bibelns skapelseberättelse är en berättelse om uppkomsten av en miljö, och människans livscykel, åstidens och klimatets växlingar, är ett slags rytm.

Chaos is not without its own directional components, which are its own ecstasies. We have seen elsewhere how all kinds of milieus, each defined by a component, slide in relation to one another, over one another.

Livet på jorden och jorden som sådan är ett slags helhet. Allt och alla; delarna som helheten utgör, påverkar varandra mer eller mindre och på olika sätt. Hur, var, när går inte att veta. Slupens roll kan och får aldrig underskattas. Evolutionen är en förändringsprocess, eller ett slags miljö, för att tala med Deleuze och Guattari. Evolutionen är ingenting i sig, den är ett föränderligt sammanhang där överflöd av föränderliga komponenter kastas ut och där de för tillfället bäst lämpade överlever och därför får ansvar för det fortsatta utkastandet. Det viktiga är inte miljön eller komponenterna utan det som händer mellan, inom ramen för helhetens möjligheter och begränsningar. Inom ramen för helheten uppstår ibland relationer som ökar båda parters chans till ökad överlevnad. Getingen och Orkidén är ett berömt exempel på a-parrallella block av tillblivelse. Getingen och Orkidén samarbetar inte, de utgör ömsesidigt varandras förutsättning för att fortsätta vara vid liv.

Livet består av parallella rytmer. Dagen avlöser natten som avlöser dagen. Man andas in och andas ut. Sover och är vaken. Äter och går på toaletten. Lyssnar och talar. Älskar och hatar, tränar och vilar, njuter och våndas. Årstiderna växlar, fåglarna flyttar fram och tillbaka. Ebb och flod. Ingenting är, allt förändras. Livet fortskrider i en komplex process av ömsesidiga tillblivelser.

Det gäller även forskningen. Paradigm utmanar och avlöser varandra. Genombrott och upptäckter på ett område påverkar förutsättningarna för kunskapsproduktion på andra. Kunskap är ingen linjär som rör sig från mindre mot mer; vetandet svänger mer eller mindre väl i takt med tillvaron som undersöks. Vetenskapen bevisar ingenting, den producerar svar som stämmer överens eller inte med hur det är, som fungerar mer eller mindre bra för att hantera tillvarons olika aspekter. Forskningsresultat kan ses som ett slags refränger som måste harmoniera med verserna som omger dem för att ljuv musik ska uppstå. Kunskapen är aldrig frikopplad från omgivningen, den står alltid i relation till världen som påverkas av den och människorna som använder insikterna.

Every milieu is vibratory, in other words, a block of space-time constituted by the periodic repetition of the component. Thus the living thing has an exterior milieu of materials, an interior milieu of composing elements and composed substances, an intermediary milieu of membranes and limits, and an annexed milieu of energy sources and actions-perceptions.

Delarnas roller varierar och påverkan är alltid dubbelriktad men ingenting är fristående från någonting annat. Allting rör sig fast hastigheterna varierar. Därav komplexiteten. Beroende på tillgången av energi, miljöns utformning och övriga delars interaktioner uppstår olika melodier. Jag talade en gång med en blind resenär på besök i min hemstad, hen sa att varje stad har sin tonart, sitt tempo och sin melodi; eller det är jag som tolkar det som hen sa på det sättet. Refräng är ett verktyg och jag använder det verktyget, på det sätt som jag förstår det. Jag hävdar inte att jag sitter inne med den rätta tolkningen av Deleuze och Guattari, och de säger själva att det inte finns någon rätt tolkning, alla försök som fungerar är bra och kan användas. Så vill jag se på kunskap. Kamper om vem som har rätt är förödande och handlar sällan om föreliggande fakta, mycket oftare handlar kampen om hur fakta ska tolkas. Debatten är en destruktiv kamp om makt och inflytande som har mycket lite med kunskap att göra.

Every milieu is coded, a code being defined by periodic repetition; but each code is in a perpetual state of transcoding or transduction. Transcoding or transduction is the manner in which one milieu serves as the basis for another, or conversely is established atop another milieu, dissipates in it or is constituted in it.

Olika refränger som upprepas på olika nivåer ger upphov till olika melodier som övergår i och påverkar varandra. Zooma in zooma ut. Det som låter som brus på en nivå blir en symfoni på en annan. Två kroppar som möts och hjärtan som slår i takt kan sätta igång processer som påverkar perception och kognition. Kärleken gör att man ser något annat än vad man gjorde i individen man kommit nära. Jag och du, före och efter; hela tiden händer något i mötet mellan. En relation är sig aldrig lik, den både förändrar och förändras. Alla relationer har dock komponenter, utspelar sig i en miljö och har sin unika rytm, sina verser och refränger och samspelet mellan.

The notion of the milieu is not unitary: not only does the living thing continually pass from one milieu to another, but the milieus pass into one another, they are essentially communicating.

Skillnaden mellan komplex och komplicerad är ett slags mantra jag upprepar. Den skillnaden är viktig. Orden är inte synonymer. Vad som är vad kan diskuteras, men SKILLNADEN är avgörande. Försöker man förstå och hantera ett komplext som om det vore komplicerat kommer det aldrig att leda till att problemet löses, eller ännu eller upplöses. Ett komplext problem kan aldrig delas upp i delproblem som löses var för sig, det måste göras större för att man ska se vari problemet består. Zooma ut, skaffa perspektiv, reflektera, relatera och våga försöka. Iaktta och utvärdera; upprepa, tills problemet inte längre är ett problem. Bara så kan komplexa problem hanteras. Med komplicerade problem är det helt annorlunda, de kan och bör delas upp i mindre problem som löses var för sig och sättas samman till en fungerande helhet. Komplexa miljöer är dynamiska och påverkas av miljöer i närheten. Jag vet inte säkert (har ingen forskning att luta mig mot), men närmar mig kultur som ett komplext problem. Anledningen till det är att kultur brukar betraktas som komplicerat, och lösningarna som bygger på den tanken (till exempel New Public Management) fungerar inte bara dåligt, de skapar nya problem.

The milieus are open to chaos, which threatens them with exhaustion or intrusion. Rhythm is the milieus' answer to chaos. What chaos and rhythm have in common is the in-between—between two milieus, rhythm-chaos or the chaosmos: "Between night and day, between that which is constructed and that which grows naturally, between mutations from the inorganic to the organic, from plant to animal, from animal to humankind, yet without this series constituting a progression ..."

Delarna i en helhet reagerar på miljön. Stressen som lärare och sjuksköterskor upplever och vittnar om kan ses som ett slags svar på rådande kaos i helheten man ingår, lever och verkar i. Och en stressad människa påverkar flera andra, vilka i sin tur påverkar miljön i ett slutet kretslopp inom ramen för helheten. En kultur där allt drivits till sin spets är ett system långt från jämvikt och det är känsligare för störningar än system nära jämvikt. Och i känsliga system blir människor känsligare, vilket påverkar systemet, som påverkar människorna. Komplexitet fungerar så.

In this in-between, chaos becomes rhythm, not inexorably, but it has a chance to. Chaos is not the opposite of rhythm, but the milieu of all milieus.

Ordning och kaos är inte motsatser; det handlar inte om antingen eller utan om mer eller mindre av det ena eller det andra. Hela tiden pågår ett spel mellan miljön och delarna. En miljö nära jämvikt kan hantera mer kaos och oordning inom och bland individerna. Och är individerna harmoniska kan de fungera och prestera även i miljöer präglade av kaos. Rytmen uppstår och förändras mellan, den går inte att kontrollera, bara påverka på marginalen.

There is rhythm whenever there is a transcoded passage from one milieu to another, a communication of milieus, coordination between heterogeneous space-times. Drying up, death, intrusion have rhythm. It is well known that rhythm is not meter or cadence, even irregular meter or cadence: there is nothing less rhythmic than a military march. The tom-tom is not 1 -2, the waltz is not 1, 2, 3, music is not binary or ternary, but rather forty-seven basic meters, as in Turkish music. Meter, whether regular or not, assumes a coded form whose unit of measure may vary, but in a noncommunicating milieu, whereas rhythm is the Unequal or the Incommensurable that is always undergoing transcoding.

Rytm och meter. Deleuze och Guattari hittar nya begreppspar överallt, som kan användas för att förstå skillnaden mellan olika typer av ordningar. Rytmen är dynamisk och levande, den uppstår mellan och består av både och inom ramen för en helhet. Meter är binär, linjär och handlar om an ringen eller. Samtalet är levande, ömsesidigt och dynamiskt utbyte av tanker mellan människor. Varje samtal har sin föränderliga rytm. Debatten är binär och dogmatisk, liksom musikens meter.

Meter is dogmatic, but rhythm is critical; it ties together critical moments, or ties itself together in passing from one milieu to another. It does not operate in a homogeneous space-time, but by heterogeneous blocks. It changes direction.

Kulturer har sina rytmer. Människor rör sig tillsammans på olika sätt i olika städer och sammanhang. New Public Management försöker införa en rigid ordning som visat sig fungera på en plats, inte bara i ett nytt sammanhang, utan i alla sammanhang. NPM är en totalisolerande, dogmatisk kraft som behöver balanseras upp och utmanas av kulturens mångfald av rytmer, annars förvandlas skolan, sjukhuset eller vad det nu är för sammanhang man försöker påtvinga en dogmatisk ordning och blir något annat. Organiseringen måste svänga i takt med sammanhanget som helhet betraktat. Ordning kan aldrig påtvingas delarna uppifrån eller utifrån, inte med mindre än att risken är överhängande att allt kollapsar.

Bachelard is right to say that "the link between truly active moments (rhythm) is always effected on a different plane from the one upon which the action is carried out." Rhythm is never on the same plane as that which has rhythm. Action occurs in a milieu, whereas rhythm is located between two milieus, or between two intermilieus, on the fence, between night and day, at dusk, twilight or Zwielicht, Haecceity.

Var gränsen mellan ett sammanhang, en miljö oh ett eller en annan, är svårt att uttala sig om. Därför är det så olyckligt att konstruera gränser mellan. När Afrika delades upp mellan Europas länder vid Berlinkonferensen i slutet av 1800-talet drog man linjer på en karta och skapade gränser som bröt upp  miljöer och skapade nya vars respektive rytmer fortfarande påverkar människorna som lever på respektive sida av gränsen. Som sagt, komplexitet går inte att hantera genom att dela upp helheten i mindre delar. Genom att lägga örat till marken kan man dock lära sig urskilja och förstå respektive sammanhangs unika rytm och skapa refränger som harmonierar med helgerna som på det sättet kan påverkas.

To change milieus, taking them as you find them: Such is rhythm. Landing, splashdown, takeoff.. . This easily avoids an aporia that threatened to introduce meter into rhythm, despite all the declarations of intent to the contrary: How can one proclaim the constituent inequality of rhythm while at the same time admitting implied vibrations, periodic repetitions of components?

Kultur kan bara förändras genom att lyssna till dess rytm, genom att känna in, samtala och försöka förstå varandra. Forskning visar, är aldrig en inledning som öppnar upp för ett samtal. Best practice må fungera där den skapades, men ingen kan på förhand veta hur den kommer att fungera där den införs med våld eller hot om repressalier. En refräng som inte harmonierar med melodin och versen kommer aldrig att kunna ge upphov till ljuv musik. Det spelar inget roll hur framgångsrik den varit i en annan låt. Alla sammanhang har sin unika miljö, delar och rytm.

A milieu does in fact exist by virtue of a periodic repetition, but one whose only effect is to produce a difference by which the milieu passes into another milieu. It is the difference that is rhythmic, not the repetition, which nevertheless produces it: productive repetition has nothing to do with reproductive meter. This is the "critical solution of the antinomy."

Det är skillnad som upprepas när kultur förändras från en harmoni till en annan och om skillnaden som upprepas inte harmonierar med miljön och delarna uppstår disharmoni, som påverkar både delarna, miljön och rytmen. Kultur är en komplex helhet, och musik fungerar som verktyg för att förstå.

Avlutar med att inget av det jag sagt ovan strider mot det vi vet, det vetenskapen visat. Jag hävdar inte att jag har rätt, att min tolkning är den enda rätta. Jag debatterar inte, jag slår an en stämgaffel till miljön jag står inför och lever i och lyssnar till tonen för att stämma mina vetenskapliga instrument i rätt tonart, för att undvika disharmoni och för att försöka finna en rytm som svänger i takt med människorna som lever i sammanhanget tillsammans med mig. Kulturvetenskap är en vetenskap som verkar på insidan och som rör sig i takt med sina studieobjekt.