Singulariteten och bildning som motstånd

Singulariteten är den punkt i framtiden, där, om den nu kommer att nås, maskinerna blir bättre än människorna. Jag vill inte säga intelligentare, för jag menar att intelligens är en unikt mänsklig egenskap. Artificiell intelligens har lika mycket eller lite med intelligens att göra artificiella smakämnen har med autentiska smaker. Det är viktigt att värna det mänskliga. Jag är humanist och även om jag definierar mig som posthumanist (jag söker efter nya sätt att se på och förstå människan och det mänskliga) är det om och för människor jag skriver. Singulariteten ser vissa som en möjlighet och andra som ett hot. Jag vacklar mellan och vet inte riktigt hur jag ska se på saken, men jag lutar åt att det är ett hot och jag tänkte här försöka förklara hur jag tänker och varför jag ser bildning som ett ljus i mörkret på en hel massa olika sätt

Att vara människa är att INTE vara en maskin; människor har intellekt men också känslor, och känslorna är lika viktiga för mänsklighetens långsiktiga hållbarhet som intellektet. Inte för inte har Svenska akademin, Snille OCH smak, som sitt motto; och är viktigt. Både intellekt OCH smak och känslor och drömmar. Människan har förmågan att tänka kloka tankar och ta rationella beslut, men är inte bara rationell och tar inte endast kloka beslut. Det är inget problem, det är så människor fungerar, det är en del av människans essens. Både och, inte antingen eller. Människan och det mänskliga är unikt och måste värnas, menar jag och oroas därför över den ristande förståelse för bildningens värde som växa fram i samhället idag. Det talas om bildning, men hur mycket får den kosta och var/när praktiseras bildning i praktiken, i vardagen? På Bokmässan och vid högtider, absolut, men i vardagen utan i samhället? Det oroar mig att bildning betraktas som flum, eller som ett sätt att strula till sitt liv.

På TV blandas kunskap och intelligens samman på ett olyckligt sätt när panelen i Fråga Lund sägs vara smarta. Forskarna som svarar på tramsiga frågor är kunnigare än de flesta men inte nödvändigtvis smartare än andra. Det är symptomatiskt för vår tid och också oroande att bildningens egenvärde inte anses vara högre än det är, att man inte litar på människors vilja att lyssna och lära, att man ser sig tvungen att skoja till det och förenkla. Jämför finalen i Vi i femman från tidigt sjuttiotal med Smartare än en femteklassare, eller äldre upplagor av Fråga Lund med lekprogrammet som visas på TV idag. Skillnaderna är slående, och bildningen är hotad. Bildning är en mänsklig kompetens och den måste värnas för att vara aktuell och användbar, för att hållas levande och vital. Tyvärr riktas istället intresset allt mer mot maskinerna som är snabbare, minns mer och som outtröttligt fortsätter producera perfekt resultat, billigare och mer effektivt än människor. Tanken på och talet om den mänskliga faktorn oroar, för den gör maskinerna till norm och människor till ett problem.

Singulariteten, tror jag, är närmare än vi tror, och det är inte utveckligen av datorer, inte Moors lag som styr om och när vi når den; människans allt sämre självförtroende och dyrkan av maskiner och rationalitet i kombination med strävan efter effektivitet, kvalitet och måluppfyllelse eldar på processen. Jag ser inte maskinerna som ett hot och tror aldrig att maskinerna kommer att ta över, jag tror ett mycket troligare scenario är att människorna abdikerar och lämnar över makten till och gör sig själva till slavar under maskinerna och en linjär, iskall och känslolös, objektiv rationalitet. Detta att människor som ofta, enkelt och självklart accepterar den mänskliga faktorn som ett problem som måste åtgärdas, utan tanke på de långsiktiga konsekvenserna oroar och skrämmer. Den som vågar ifråga sätta eller ställa kritiska frågor till AI-förespråkarna (de som fått pengar för att utveckla artificiell intelligens) möts med hånfulla skratt och avfärdas som en bakåtsträvare och utvecklingsfiende. Fast det är inte så jag ser på mig själv och det är inte detta kritiken och frågorna handlar om. Jag är (post)humanist och tror på och värnar människan och det mänskliga.

Jag ser bildning som ett skydd mot hotet som singulariteten utgör. Bildning är något annat än fakta. Genom att ägna sig åt och sträva efter bildning utvecklas man som MÄNNISKA, därför är bildning så viktigt på högskolan, i utbildningssystemet och samhället som helhet. Bildning är både snille och smak, både känsla och intellekt. Bildning är ett dynamiskt föränderligt och öppet begrepp. Därför kan bildningsmättade utbildningar varken målstyras eller effektiviseras. Bildningsskolan handlar om att fylla tiden man har till sit förfogande med så mycket kunskap och kritisk analys som det bara går. Bildning strävar man efter för att det känns bra, inte för att tjäna pengar eller göra karriär.

New Public Management är ett av alla oroande tecken på att singlariteten står i farstun och bankar på dörren; ett oroande uttryck för bildningens låga status och dåliga genomslag i samhället och kulturen. Bildningen fogar sig inte, det är en utbildningsideologi som går på tvärs mot allt var NPM heter och står för. Därför värnar jag bildningen, för kunskapens och människans skull. NPM likställer bildning med fakta och behandlar kunskap som information och förvandlar skolan till en resultatproducerande rationell maskin som formar de unga, framtidens medborgare och förvaltare av demokratin, till lydiga verktyg för ekonomiska intressen. Avslutar denna bloggpost med att förklara. Som jag skrev igår, i posten om den olyckliga sammanblandningen mellan lärare och ledare, vilket är ytterligare ett tecken på samma olyckliga och hotfulla utveckling, handlar NPM om följande:

1. Differentiering (uppdelning/avgränsning)

Lärande och utbildning menar jag är komplexa verksamheter och komplexa verksamheter kan inte delas upp och hanteras separat. En differentierad skola kan således inte främja lärande som är en integrerad, dynamisk och komplex verksamhet. Och eftersom bildning är en helhet bestående av både intellekt, kunskap och känsla samt passion är bildning också irrationell just eftersom det handlar om en mänsklig verksamhet. En skola byggd på principer hämtade från NPM kan aldrig främja bildning.

2. Konkurrens driver kvalitet.

Friskolesystemet bygger tydligt på konkurrens, men det visar sig att skolor idag i praktiken konkurrerar med betyg, inte med kunskap. Kunskap och bildning kräver elevers och studenters hårda arbete och bildning kan bara utvecklas i en skola som ställer höga krav på elever och studenter och i ett samhälle där kunskapen har ett egenvärde. Bildning är växer fram i samtal, inte i debatt. Konkurrensutsätts skolverksamheten är bildningen det första offret, det är priset man får betala för jakten på effektivitet.

3. Kostnadsfokus, effektivt resursutnyttjande.

Kunskap är en investering, en långsiktig samhällsinvestering, alltså en KOSTNAD. Om skolan förväntas "spara" pengar eller om ägarna tillåts plocka ut vinst, kan vi glömma allt vad lärande och kunskapsutveckling heter. Bildningen far all värdens väg efterse den är själva antitesen till billig, snabb och effektiv. Bildning är som människor, en komplex och sammansatt, dynamisk helhet.

4. Hands on management: Ledare ska leda

Lärare är inga ledare. Lärare är LÄRARE och skapar förutsättningar för LÄRANDE. Lärare går före men rör sig i kunskapens och bildningens dramatiska landskap tillsammans med eleverna och studenterna. Alla är lärare i en bildningsskola. Alla lär och kan alltid bli bättre. Bildad blir man tillsammans med andra och är inget man någonsin blir. Att vara människa är att utvecklas på olika sätt och målet med livet är det ingen som vill nå. Bildning handlar om att lära sig förstå vad det innebär att vara människa.

5. Resultatmätning.

Resultat är inte samma som kunskap. Och det är absolut inte liktydigt med bildning. Vishet är något HELT annat än instrumentell rationalitet.

Därför, vill vi bjuda singulariteten motstånd måste bildningen värnas och för att skolan ska kunna bli en kunskapsskola där man utvecklas som människa måste alla tankar på New Public Management överges, för bildningens, mänsklighetens, demokratins och den långsiktiga hållbarhetens skull.

Sådär, nu ska jag ut på stan och protestera mot nazisterna som idag demonstrerar i Göteborg och som därigenom visar upp och ger dumheten ett ansikte. Bildning är visserligen ingen lösning på det problemet, men bildning handlar i alla fall om att lära av tidigare misstag i mänsklighetens historia.