tisdag 31 oktober 2017

Refränger 7


Åter till refrängen. Svårt att fokusera på den tråden när jag är mitt uppe i bokskrivande på samma tema, men nu har jag jobbat igenom manuset ett varv och ska snart skaffa mig överblick över helheten, korrekturläsa och slipa på detaljerna. Resten av året har jag två artiklar att skriva om daggarna som finns kvar av denna vecka ångas åt tentarättning. Ett mellanrum öppnar alltså upp sig. Dags för refräng.

Refrängen är en plats som både öppnar upp och håller samman, en förbindelselänk mellan då och sedan som både står för kontinuitet och kreativitet. Skillnaden som upprepas, som Deleuze skriver om i Difference and Repetition, kan vara refrängen. Eller Hummern som finns på bild i platån om moralens geologi. Kroppen utan organ, immanensplanet; lagren av stratifieringar. En tanke, tusen bilder och exempel. I grund och botten är det lika enkelt som DNA-molekylens fyra kvävebaser: A G C T, som varieras i det oändliga. För att förstå måste man inse skillnaden mellan komplex och komplicerad, men det är bara början. Förklaringen finns inte där man tror; liksom i musiken uppstår harmonierna i det varierande spänningsfältet mellan tonerna. Mellanrummet är en plats som ingen äger eller har exklusiv tillgång till. En demokratisk tanke alltså, en sant demokratisk tanke och därför hållbarhetsfrämjande. Refrängen behövs som verktyg och som inspiration, för att kunna tänka symmetrisk samverkan och dynamisk, relationell tillblivelse.
One case of transcoding is particularly important: when a code is not content to take or receive components that are coded differently, and instead takes or receives fragments of a different code as such.
Kod är ett språk som till skillnad från människans språk ger upphov till direkt, icke-medierad förändring. Jag tänker fritt här och förklarar inte; jag försöker förstå (det behöver nog förtydligas). Koden kan ta upp fragment och sekvenser av andra koder och på det sättet bilda en ny kod, fast det handlar fortfarande om ett linjärt ett-till-ett-förhållande. Varje del av koden svarar mot och binder samman sina specifika delar, även om den satts samman till en ny helhet. Det är alltså inte bara koden som förändras utan även relationerna till andra delar och helheten som sådan. Okej, jag famlar i blindo; men det är ibland enda sättet att nå fram till frestelse av den här typen av texter. För att lära sig måste man först inse hur lite man kan och våga öppna upp sig för okunskapen. Man måste tvinga sig ut i mellanrummet och ställa sig mellan så man upprättar kontakt med både kunskapen och okunskapen, man måste göra sig själv till ett slags stämgaffel och lyssna på tonen.
The first case pertains to the leaf-water relation, the second to the spider-fly relation. It has often been noted that the spider web implies that there are sequences of the fly's own code in the spider's code; it is as though the spider had a fly in its head, a fly "motif," a fly "refrain."
Refrängen binder samman och skapar a-parallella förbindelser och block av ömsesidighet. Flugan och spindeln har genom evolutionen skapat ett band, inte så mycket av ömsesidighet, men ändå ett band. Spindeln väver sitt nät på en kod som fångar in flugan eftersom koden är den samma. Där skapas ett förbund, vilket inte sker när ett löv landar på och hålls uppe av vattnets ytspänning. Två typer av relation, två typer av helheter: den enda dikotomisk och den andra dialektal. Frekvens och resonans; takt och rytm. Upprepning och återkomst, dynamik och förändring, inom ramen för en sammanhållen helhet. Hela filosofin som skapades av Deleuze och Guattari handlar om att närma sig och förstå vad som händer i olika typer av mellanrum, vilka aldrig är något i kraft av sig själva. Förändring uppstår mellan, men den är en integrerad del av helheten. Deleuze och Guattari sätter ord på tomheten genom att lansera ord och begrepp som Kroppen utan organ, hummern/dubbelbindningen, a-parallela block av tillblivelse, imanensplanet och REFRÄNGFEN. Genom att skriva som de gör tvingas läsaren tänka själv och texten binder på det sättet, under läsakten, samman kunskaperna och erfarenheterna som varje unik läsare tar med sig in i arbetet. Både texten, läsaren och sammanhanget som hen lever i tillsammans med alla andra förändras i dynamiken som uppstår och av det som händer mellan. Därför är det så oerhört spännande och inspirerande att läsa, för man vet aldrig vart man hamnar.
The implication may be reciprocal, as with the wasp and the orchid, or the snapdragon and the bumblebee. Jakob von Uexküll has elaborated an admirable theory of transcodings. He sees the components as melodies in counterpoint, each of which serves as a motif for another: Nature as music.
Musik är ett föränderligt, dynamiskt flöde vars mening uppstår mellan. Reciprocitet, ömsesidig påverkan: vers - refräng, fråga - svar, och så vidare. Delar i samverkan inom ramen för ett sammanhang. Evolution. Tar man för givet att all förändring är linjär går man miste om massor av värdefull kunskap. Och det är så det västerländska tänkandet ser ut. Därför skjuter man på budbärarna, kallar Deleuze och Guattari för postmoderna, sanningsförnekande och kunskapsfientliga flummare. Fast vem är det som är flummig egentligen? Den som låst fast sig vid en modell och sedan försöker pressa alla fenomen och all världens kunskap genom den rigida mallen. Deleuze och Guattari försöker förstå världen så som den fungerar och kommer oss till mötes och de har ingen färdig model som de applicerar på fenomenen, de skapar verktyg att tänka med som sedan kan och förstå får sitt värde genom att användas i undersökningar av tillvaron.
Whenever there is transcoding, we can be sure that there is not a simple addition, but the constitution of a new plane, as of a surplus value.
Transkodning är ett sätt att ändra en kod utan att ha tillgång till källkoden. Jag är inte så insatt i programmering, men så mycket förstår jag; att det handlar om ett slags överlagring och dynamisk förändring av underliggande information. Ett slags stämskruvande alltså. Ett sätt att nå önskar resultat genom indirekta åtgärder, ett utfall som aldrig går att garantera alltså.
A melodic or rhythmic plane, surplus value of passage or bridging. The two cases, however, are never pure; they are in reality mixed (for example, the relation of the leaf, this time not to water in general but to rain).
Mellanrummet spelar alltid och överallt en roll, det räcker att förstå det tror jag; det är vad denna passage handlar om. I alla fall i min läsning här och nu. Jag är inte helt ute och cyklar, det vet jag, men jag är också säker på att det troligen går att finna djupare och bättre mening i texten och en mer användbar förklaring, men det räcker så här långt. Och bara det att få inleda dagen med en intellektuell övning är i sig värt något. Att läsa Deleuze och Guattari är aldrig meningslöst och det ger alltid mer än det tar, oavsett om man tycker sig förstå eller inte.

Inga kommentarer: