Låt oss göra upp med myten om Ledaren

Ska som sagt leda ett seminarium idag, eller egentligen tre seminarier. Först två där studenter skall redovisa sina arbeten, och sedan Samtal om AIL. Det manar till eftertanke. Leda seminarium. Ledare. Det är inte så jag ser på världen. Inget tyder på att ledarens roll är den som många ledare och ledda tror. Det finns ett utbrett missförstånd i världen. En fatal feltolkning, av ledares roll och förmåga.

Ledaren ses som en frälsare. Och det är många gånger så som det ser ut. In kommer Gösta, eller vad han (för det är ofta en man) nu heter, och plötsligt pekar allt i rätt riktning, målen uppnås och alla är nöjda och glada. Tankemodellen utgår från att det stora flertalet är får, som behöver en herde för att komma någon vart. Även akademin leds på detta sätt. Docenter och professorer, om än på ytan motvilligt, låter sig likt en flock får ledas av direktiv från olika ledare. Inte sällan utförs uppgifter och arbetas efter planer och modeller som strider mot professorns egen forskning och vetenskapssamhällets beprövade erfarenhet. För att ledarens ord är lag. Fåren går dit herden pekar. Ibland till och med ut över branta stup (och här kan läsaren själv fylla på med exempel. Det finns många).

Man säger att kunskap och forskningsresultat skall ligga till grund för alla beslut. Och så är det också, men det pågår mycket forskning, olika typer av forskning. Därför går det, om man bara är lite uppfinningsrik, oftast att hitta forskning som ger stöd åt ledarens beslut, oavsett hur det ser ut. Ledarens roll legitimeras på detta sätt, konsekvent, i efterhand. Först händer något, sedan, om det gick bra, hyllas och belönas ledaren, alternativt straffas. Men bedömningen sker alltid i efterhand, med facit i hand.

Ingen vet vad framtiden bär i sitt sköte. Framtiden finns per definition inte. Nuet däremot, skapas i och genom det samlade resultatet av kollektiv handling. Nuet är en konsekvens av handling. Samtliga aktörers handlingar skapar vardagen, kultur, samhället, allt. Ledarens roll för blivandets riktning är liten. Herdens makt är aldrig större än fårens vilja att låta sig ledas. Visst ser det ut som ledare leder, men det är bara en efterhandskonstruktion. Människan vill förtvivlat väl att det ska se ut som det var hon som hade kontroll. Medborgare önskar att de folkvalda politikerna och statsministern skall fixa problemen i samhället.

Vad vill jag säga med resonemanget? Jag vill visa att relationen mellan ledare och ledd är komplex. Det går inte att med säkerhet säga vad som får det och inte detta att hända. Och ända sedan mänsklighetens gryning har människor lagt sina liv och öden i ledares händer. Jesus. Sinnebilden för ledaren. Hans dekret styr fortfarande vardagen för väldigt många människor, direkt och indirekt. Det om något borde mana till eftertanke. Han, om han ens existerat i sinnevärlden, utövar ledarskap fortfarande, 2000 år efter döden. Samhället har förändrats till oigenkännlighet, men tron på ledaren består. Ett resultat av människans biologiska arv snarare än ett tecken på storheten och genialiteten i idéerna.

Ledare tar beslut, pekar ut riktningen, får ibland groteska löner och ses upp till. Ledare sitter i toppen, syns utåt och tar ansvar. Ingen kan förneka detta, men leder gör de inte. Ledare kan möjligen skapa gynnsamma klimat och sociala miljöer som lättare än andra kontexter har förutsättning att lyckas. Leder gör de emellertid inte. Ledare tar åt sig äran, skyller på sina underlydande eller får bära hundhuvudet. I efterhand, när facit finns.

Självklart är det svårt att ändra på detta, hur orimlig tanken än är. Kulturens makt över oss människor är stark, och den är som den är. Det är viktigt att inse och något man måste förhålla sig till. Bara för att det skulle kunna vara annorlunda betyder inte att det blir så i en handvändning. Tålamod och ödmjukhet är en förutsättning för kulturvetare, annars bränner man ut sig. Däremot går det att öka medvetenheten om förhållandet, själva förutsättningen för allt. Och ur denna kollektiva insikt kan en ny syn på hur man kan organisera företag, samhällen och seminarier växa fram, underifrån och i enlighet med forskning och beprövad erfarenhet. Om den synen på ledarskap sprids och kan påverka kollektivets syn på sina egna möjligheter, då öppnar sig möjligheter. Stora möjligheter. Det är ingen enkel lösning, ingen snabb fix och det finns inga som helst garantier för framgång. Bara potential.

Med en annan syn på ledarens roll och förmåga kan en hel del av ledarskapets kultur och där till kopplade avarter göras upp med. Sanslösa löner, orimliga bonusprogram och osund glorifiering av Ledaren, allt som är dåligt med nuvarande syn på ledarskap går att göra sig av med. Utan att egentligen förändra något av betydelse. Och när det är gjort kan arbetet med att skapa ett samhälle där fler kompetenser kan komma till nytta. Det finns potential att bygga en värd där insikten om människans ömsesidiga beroende är närvarande dagligen och stundligen. En värld med ödmjuka ledare, som inser sin begränsade roll för processens framgång. En värld där alla inser att alla behövs, på olika sätt.

Skriver detta här och nu för att påminna mig själv om det, i min roll som lärare och seminarieledare. Samtal om AIL är inte mitt seminarium. Jag är bara sammankallande, drivande och inspiratör. Jag styr emellertid inte över samtalets riktning och varken kan eller vill ta åt mig äran av dess eventuella framgångar. Jag saknar samtal och vill delta i fler seminarier. Saknar tid och platser för eftertanke. Saknar mellanrum där flyktlinjer kan fångas, där kreativiteten flödar och där allas ord och tankar är lika mycket värda. Vill se mer fokus på utfall och konsekvenser, och mindre uppmärksamhet på utmärkelser, insignier och titlar. Värdet av forskning kan bara avgöras av resultatet, aldrig av storleken på erhållna forskningsmedel.

Samtal om AIL blir vad vi gör det till, vi som deltar. Varken mer eller mindre! Samma gäller för världen, samhället, livet. Det finns inga ledare, bara kollektiv disciplinering som ger upphov till olika konsekvenser. Om fler lär sig se det, och om fler anpassar sig efter rådande förutsättningar, då är en annan värd möjlig.