Lågprisflyg, billig vård skolor som drivs i privat regi för att generera ekonomisk vinst. Prispressad hemelektronik. En ständig, utbredd och aggressiv jakt på vinst, vinst, vinst. Det är så det ser ut idag. Bara att öppna ögonen. Inget behöver avslöjas, alla ser det. Alla lockas, överallt att välja det billigare alternativet. Enkel mattematik, kan tyckas. Frågan vi måste ställa oss, och det är väl ett lämpligt tillfälle att göra det nu, i samband med Skyways konkurs, är: Hur hållbart är detta, nu och på sikt? Är den aggressiva jakten på vinst ett lämpligt fundament att bygga ett samhälle på?
Det går inte att i längden ducka för dessa frågor. Någon måste förr eller senare betala, om verksamheten som bedrivs inte kan bära sin fulla kostnad. Priset på den vara eller tjänst man säljer måste täcka dels alla omkostnader, dels investeringar för framtiden, dels en vinst till ägarna. Det är en lag som ingen i längden kan utmana. Hållbarhet går inte att fejka, inte på sikt. Antingen överlever organisationen och klara utmaningarna man möter, eller också gör man det inte. Grekland är ett exempel som borde mana till eftertanke. Det går ett tag att låna pengar för att upprätthålla skenet, men det går inte hur länge som helst. Och ju längre man väntar desto högre blir priset, och ju fler inblandade får vara med och betala.
Hemelektronik som prispressats till det yttersta, på en konkurrensutsatt marknad, med följd att några aktörer går i konkurs, drabbar ingen oskyldig. Och det är ju bra för kunderna. Kan man tycka och tänka. Men hur bra är det för människorna som arbetar i de EPZ, för så pass låga löner att de aldrig kommer att kunna köpa en enda av produkterna, hur mycket priset än pressas eller hur mycket och länge de än jobbar och sparar? Hållbarhet är något som går långt utanför kvartalsrapporternas begränsade horisont. Hållbarhet rör hela kedjan, från råvara och tillverkning, över transporter, till försäljning, emballage, och deposition av soporna när produkten förbrukats.
Problemen är kanske inte jättestora inom den sektor av ekonomin som lever av att sälja varor av typen elektronik, även om förhållanden i fabrikerna där till exempel iPads tillverkas är diskutabla, men eftersom detta är den rådande ideologin i hela samhället, över hela linjen i västvärlden, måste frågan väckas och tänkandet reflekteras över.
Överfört till tjänstesektorn (eller matförsörjningen) kommer problemen närmare vår vardag här hemma. För att sådan verksamhet som hushållsnära tjänster och vård skall kunna generera vinst och bära sina kostnader krävs att arbetskraft "importeras", det vill säga att man anställer människor från delar av världen där misären är stor och man är beredd att flytta hit för att jobba för löner som ingen svensk ens skulle överväga. Ett annat sätt att tjäna pengar är att via dotterbolag i skatteparadis utnyttja avdragsrätter och flytta beskattningen dit där kostnaden blir lägst, och vinsten störst, för ägarna. Och då har vägandet av blöjor (och andra tvivelaktiga sätt att pressa kostnader) samt behandlingen av äldre och sjuka ännu inte berörts. Problemen på sikt är många. Lite talar för att detta är hållbart. Dessutom är det skattemedel, våra gemensamma pengar, som omfördelas på detta sätt. Är det moraliskt rätt? Är det långsiktigt hållbart?
Vad som händer när man sparar på underhållet i infrastrukturen får landets alla pendlare bittert erfara, varje vinter. Och de problemen är på inget sätt lösta. Som jag förstår saken krävs det omfattande investeringar och mycket arbete bara för att upprätthålla den redan idag låga standarden. Ökningar av systemets hållbarhet kräver mycket mer än så. Det behövs inga avancerade uträkningar för att förstå den mattematiken, vilket för oss över till nästa område.
Utbildning bedrivs på samma premisser. Det som beskrivs ovan är rådande ideologi, över hela linjen. Det är samhällets fundament som analyseras. När det gäller utbildning går det emellertid inte att importera arbetskraft för att pressa priserna. Och utbildningssystemet är lika konkurrensutsatt som allt annat, eftersom man har bestämt sig för att konkurrens alltid driver kvalitet. Utbildning skall generera vinst. Pengar tjänar man på att sälja kunskap. Hur mäter man det? Betyg, examina och genomströmning är de måttenheter man valt inom utbildningssektorn. Det är vad som mäts. Det styr hur mycket pengar varje skola får och kan använda för att bedriva sin verksamhet. Frågan är om det leder till god utbildningskvalitet och till användbar kunskap? Eller om det resulterar i betygsinflation och examina utan innehåll.
Okej, bilden är tecknad. Problemen beskrivna. Jag målar som vanligt med bred pensel. Inte av lathet eller för att jag inte kan eller har underlag att diskutera varje fråga i detalj, utan för att ibland behöver man ta ett steg tillbaka och betrakta helheten. Det är vår framtid detta handlar om. Frågan vi förr eller senare tvingas hantera är om det sätt vi valt att organisera och förvalta vårt samhälle, vår värld, är hållbart?
Världen, våra barnbarn, klimatet och så vidare, bryr sig inte om kommande kvartalsrapport. Är det klokt av oss att bara bry oss om den, eller nästa mandatperiod? Är det klokt att sänka skatten, pressa priser och minska marginalerna? Betänk att jag bara ställer frågor, jag har inga svar. Men så mycket vet och förstår jag, att vårt nuvarande sätt att leva, tänka och organisera samhället, det är inte hållbart. Inte på sikt!
Lösningar som inte involverar alla dem som problemen berör är heller inte hållbara. Hur man vänder sig har man ändan bak, det är en gammal sanning. Det har gällt i alla tider, och den gäller fortfarande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar