För länge sedan, när jag arbetade som bagare, hade jag en äldre kollega. Han kunde konsten att berätta, mycket om olika ämnen. Han var den som gjorde mig uppmärksam på att Kristi himmelsfärd också är Folknykterhetens dag. Märkligt hur vissa saker kan stanna i minnet, medan annat försvinner. Det är inget man styr över, eller det krävs i alla fall möda för att lägga saker på minnet som inte engagerar. Viss information fastnar, annan inte. Så är det bara.
Behöver vara ledig nu. Behöver få respit. Från vardagens pockande krav på uppmärksamhet. Skönt med helg, även om det är jobb igen imorgon. Hemmajobb visserligen, men jobb kräver koncentration, och koncentration ar energi. Även roliga saker, spännande möten, kräver energi. Och det saknar jag, just nu. Vid denna tid på året, varje år. Skönt att få en dag fri. Skönt att kunna sova ut. En kravfri dag innan urladdningen under kommande 14 dagar, då 10 uppsatsprojekt och två kurser (med sammanlagt drygt 70 studenter) ska ros i land och examineras. Sedan. Längtar!
En dag mitt i stormens öga. Kristi himmelsfärd. Folknykterhetens dag. Vem uppmärksammar det, tänkte jag i sängen innan jag gick upp till kaffe och ... Nej, ingen tidning! Nåväl, blogga är också vilsamt. Nykterhet, kyrklighet. Samma andas barn. Samma otidsenliga begrepp. I Sverige, idag. Jag är inte med i Svenska kyrkan. Är inte engagerad i nykterhetsrörelsen. Ändå är jag ledig. Ändå tar jag ledigheten för given. Och jag är uppenbarligen inte ensam. Sverige vilar idag.
Traditionens makt är stor. Vanan tvingar sig på och ger upphov till konsekvenser. Det är intressant. Det är frågor som engagerar, mig. Det är problem som fastnar i minnet, som tvingar sig på. Varför blir det så, istället för på andra sätt? Det är frågor som rör alla. Frågor med bärighet på samhället, ekonomin, livet. Kultur är komplext, svårt och gäckande föränderligt. När man tror sig fått fatt i den, löses svaret upp och försvinner. Kultur kan inte fångas, bara följas. Och följa tvingas vi till. Alla, utan undantag.
Varför i hundan då anses kunskap om och förståelse för kultur, vara överflödig? Det enkla svaret är så klart att det har med kultur att göra. Det också. Ingen kommer undan kulturen. Ingen. Kultur finns överallt. Politik, vetenskap, vardag, allt är ett resultat av kultur. Även forskningsfinansiella beslut om vad man ska satsa på. Vilken kunskap som är viktig. Allt som är i människors värld har med kultur att göra, är ett resultat av kultur. Det är det enkla svaret. Det självklara.
Paradoxalt? Absolut! Men så är det. Kultur är paradoxalt. Det måste man förstå och ta hänsyn till, om man vill undersöka kultur. Det svåra, längre och riktiga svaret, på frågan om varför kunskap om kultur inte är efterfrågad, handlar om det. Paradoxer, motsägelser, komplexitet. Därför ser det ut som det gör. För att kultur inte är något i sig. Kultur kan inte förklara något. Kultur är DET som ska förklaras. Det är vad kulturvetenskap handlar om. Om allt som har med och finns i människors värld. Kultur är som vattnet för fiskarna. Något essentiellt, men självklart och därför osynligt i vardagen.
Kulturvetarens dilemma i ett nötskal. Känner tröttheten komma krypande. Ett års akademiskt arbete. Ett års krav, och motsägelsefulla besked. Ytterligare ett år läggs till raden av liknande år och landar strax ovanför ögonen. Tröttheten är bedövande. Tacksamheten stor. Skönt att kulturens kraft är så stor som den är. Bra att en dag som ingen, eller ytterst få, bryr sig om finns kvar. Bra att Kristi himmelsfärd, för över 2000 år sedan, fortfarande håller stången mot klåfingriga ekonomer och Svenskt näringsliv.
Ingen kommer, som sagt, undan kulturen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar