Marknaden, männen, makten och kunskapen

Igår satt jag under två timmat i ett virtuellt möte, uppkopplad mot nätet och sammankopplad med en grupp intressanta människor. Samtalet handlade om möjligheterna för utvecklandet av en ideologi för framtiden. Det var akademiker, entreprenörer och politiker som möttes, förutsättningslöst, i ett första samtal. Och jag hoppas det blir fler. Det smakade mera, och det vi gjorde igår var mest att lära känna varandra. Saknar det, i vardagen, förutsättningslösa, intellektuella samtal där den enda agendan och det enda målet är att öka förståelsen. En av sakerna vi kom fram till var att det behövs visioner. En ideologi för framtiden måste bygga på en vision, och denna vision skall vara just en vision. För så fort man talar om det i termer av mål, triggas processer för målsäkring, uppföljning och och det leder till en falsk känsla av trygghet. Där är vi nu. Så ser dagens samhälle ut, om man generaliserar. Tyvärr!

En annan sak vi talade om var synen på företag, och ekonomiseringen av samhällets alla delar. Synen på företag som subjekt, och på den ojämlika maktbalansen som detta tänkande ger upphov till. Vi talade om en undersökning som gjorts, och som sänts i TV för några år sedan, där man analyserat företags beteenden och kommit fram till att de (subjekten företagen) är psykopater. Känslokalla, paranoida och med en förvrängd verklighetsbild. Skrämmande hur sällan och hur lite detta uppmärksammas i medierna och i samhället idag.

Tankarna på det aktualiseras av en artikel i DN idag. Artikeln handlar om Katrine Kielos som skrivit en bok om ekonomi, på ett annat sätt, för alla oss som inte följer vad som händer på Wall Street och finansvärlden, i realtid. Det enda könet heter boken, och den är en uppgörelse med och analys av männen och den manlighet som håller på att driva världen till finansiell kollaps. Vi är som sagt på gränsen, och det finns en hel massa skäl att analysera männen och makten. Om det vill jag skriva, och jag gör det utifrån innehållet i artikeln i DN, för boken har jag tyvärr inte läst, men det ska jag nog göra. Pontus Dahlman, författaren till artikeln, skriver att, 

Hon börjar alltså med att beskriva ”den ekonomiske mannens” födelse. Visar hur den ekonomiska vetenskapen tidigt blev en spegling av naturvetenskapen.

Kunskapen är en och odelbar, liksom sanningen. Det är ett tydligt mönster, det finns och påverkar det mesta i världen. Viljan att veta, sökandet efter, svaret. Det är starka krafter, som har en lång historia att luta sig mot och hämta kraft ifrån. Men det är ett problematiskt synsätt, förrädiskt i sin förförande enkelhet, men lika fullt felaktigt. Åtminstone om det är kulturella skeenden och processer man är intresserad av och vill undersöka.

Där Newton talade om gravitationen som får saker att falla mot marken, stavas den ekonomiska ”naturlagen” egennytta. Inga andra mänskliga egenskaper räknas när det gäller hur samhället kan drivas framåt. Bagaren, skriver Kielos i sin bok, bakar aldrig sitt bröd för att mätta andras munnar, utan enbart för att casha in.

Så ser han ut, den ekonomiske mannen. Tankefiguren som vi alla mäts mot och som makten försöker göra till norm, med politiska medel. Utan att ha empiri som stöd för dess rimlighet. För det finns ingen sådan, eller det kanske finns vissa studier som indikerar det, men det finns lika många som pekar i annan riktning. Och det finns hur många kulturvetenskapliga studier som helst som visar att människan inte alls är så egoistiskt vinstmaximerande som ekonomerna, vilka politikerna givit har makten i samhället, idag vill göra gällande. 

Människan som en egoistisk maskin, kort sagt. Hon beskriver hur vi förväntas tänka ”vinstmaximerande”, till och med när det handlar om kärlek. Hur den ekonomiska terminologin sipprar in överallt.

Diskurs skulle man också kunna tala om här. Ekonomismens diskurs som sprider sig, dels genom aktiva implementeringsinsatser från samhällets elit och framgångsrika makthavare. Det är ett kontingent förhållande, möjligt (ingen kan förneka att det är så det ser ut), men inte nödvändigt (ett annat sätt att se på, tänka kring och organisera samhället och fördelningen av resurser är möjligt). Ekonomismen är ett resultat av handling, i vardagen, ett kollektivt val att tänka och handla i enlighet med teorin om den ekonomiske mannen. 

– Vi säger till exempel att vi måste ”investera i oss själva” för att komma vidare i våra karriärer. Och samtidigt ger vi marknaden alla möjliga mänskliga drag. Läs bara vad som står i tidningarna: marknaden ”reagerade starkt”, den grekiska marknaden ”måste lugnas”. Det är som om vi förnekar vår egen mänsklighet, och ger den till marknaden i stället.

På detta sätt knyter vi marknaden till oss, vi gör den relevant i vår vardag, låter vi den reglera våra liv. Marknaden har inget eget liv, den får liv och ger upphov till konsekvenser för att vi (som kollektiv betraktat) "låter" den göra detta. Och det räcker inte att man ser igenom förhållandet för att det ska förändras, det krävs att den stora massan, samhällets minsta beståndsdelar agerar annorlunda. För att en förändring skall kunna komma till stånd krävs att tillräckligt många inte ställer upp på följande:

Och för att ”lugna” en hispig marknad, menar hon, måste vi som på de gamla gudarnas tid, göra våra offer när den tjurar. Skära ner. Öka inkomstklyftorna några snäpp till.

Marknaden är vi, vårt kollektiva handlande. Det vet alla, men det är inte så man talar om fenomenet. Bara kulturvetare gör det, för att det är så man resonerar inom humaniora. Diskursens makt är stor, men den är inte större än att den går att ändra. OM tillräckligt många vill ha ett annat samhälle så är det fullt möjligt, men det krävs att tillräckligt många kan enas om vad man vill, annars behåller marknaden och ekonomismen sin makt. Därför är Kielos bok viktig.

– Om något är provokativt med min bok är det väl att det handlar om nationalekonomins människosyn och vad den får för följder. Men i grunden är detta berättelsen om patriarkatet, säger Katrine Kielos.

Boken handlar om makt, och den som läser den kommer att få en inblick i hur makt fungerar och upprätthålls, i vardagen, av alla, kollektivt. Makt är inget någon har, makt uppstår i relationer. Makt är ett resultat av det sammanlagda resultatet och utfallet av en kontext.

– Man måste förstå det om man ska kunna göra något åt problemet. Den ”ekonomiske mannen” som styr är en man, därför att han saknar alla de egenskaper som är förment kvinnliga: omtanke, omsorg …

Yrken som sägs bygga på den där kvinnliga uppsättningen egenskaper, som i vården, nedvärderas löne­mässigt och räknas in bland ”de tärande” i samhället, menar hon. När vi i själva verket skulle ramla ner och dö utan dem.

Det handlar om hur, vi kollektivt, ser på de grundläggande världen som reglerar vardagen. Det är resultatet av kultur. Det är i och genom kultur som makt upprätthålls. Makten är konstant. Men dess innehåll, dess konfiguration förändras ständigt. Visst har mannen varit överordnad väldigt länge, överallt på orden. Men innebörden i begreppet manlighet har ständig omförhandlats, och det som är manligt idag var det inte igår, och det kan komma att förändras imorgon. Boken är som sagt viktig, för den ställer frågor. Avgörande frågor. 

– Att den sortens arbete inte tas med i beräkningarna hindrar oss också från att hitta en hållbar framtida ekonomisk modell. För att skapa en hållbar tillväxt måste vi också räkna med allt som skapar tillväxt. Om vi skulle sätta den mänskliga kroppen i fokus skulle vi få en helt annan ekonomi.

Allt handlar om perspektiv, om hur vi kollektivt väljer att se på vad som är värdefullt, viktigt och eftersträvansvärt. Vilka visioner skall vi ha. Vad är ett gott liv? 

Men har inte den där kalla modellen redan fått sig en törn? Tänk till exempel på känslorna som Carema­skandalen framkallade.

– Ja, den ekonomiske mannen är den som står där och väger blöjor … Och jag tror att vi faktiskt är på väg in i ett paradigmskifte.

Okej. Vi måste uppvärdera omsorgen och inte lägga den i knäet på dollarsugna skojare. Men samtidigt: har inte de ”kalla” pengarna visat sig vara en av världshistoriens viktigaste drivkrafter?

Det är komplext, och det finns inga enkla svar. Det är lika viktigt att man förstår det, om man verkligen skall kunna förändra. En annan värd är möjlig, och många tycker det vore önskvärt med förändring, men det är inte på något sätt enkelt. Fast vet vi det ökar så klart chanserna att man lyckas uppnå varaktig förändring. Blundrar man för det komplexa, då kommer det förr eller senare att bita tillbaka. Vi får det samhälle vi förtjänar, vi som kollektiv.

– Något blir inte fult bara för att man får bra betalt, säger Katrine Kielos, och börjar prata om Florence Nightingale.

Den ikoniska sjuksköterskan drevs inte ”bara” av att rädda människoliv. Hon kämpade också ”hela sitt liv för bra löner inom vården”. Det den ekonomiske mannen inte fattar, menar Kielos, är att strävan efter att ha schysta siffror på lönekontot, och viljan att viga sitt arbetsliv åt att hjälpa andra, kan finnas inom en och samma människa.

Vad är en människa? Det är en fråga som borde ägnas mycket mer uppmärksamhet än vad som är fallet i dagens samhälle. Det går inte att ta svaret för givet. Det skapas i samspel, i och genom kulturen vi lever i. I och genom samtal och förhandlingar, i vardagen. Vetenskapen om människan, humaniora, är inte tärande, leder inte till att man strular till ett liv. Vetenskapen om människan, som individ, som kollektiv, vetenskapen om kultur, är viktig!