Vinlyskivor, aktörskap och socialt kapital

Lördag. Ledig. Lite mer tid, till allt. Frukost. Ikappläsning av tidningar som blivit liggande. Kaffe som kallnar i koppen. Radion i bakgrunden. Det får bli som det blir. Tycker om vardagens variation. Växlingarna mellan veckodagarnas stress och press, och helgens kravlösa vilavao. Fyller livet med innehåll. Längtan till det ena, från det andra, skapar rytm i tillvaron. Semestern närmar sig. En annan tid, ett annat liv. Längtar. Inte från. Till. Omväxling förnöjer. Målet för dagen är ett restaurangbesök. Och nu ska här blogggas. Om vinlyslivan, om aktörer i samverkan och socialt kapital. Artikeln i fredagens SvD, om vinlylskivans återkomst, väckte intresset. Satte igång tankarna.

Han lägger en skiva från det egna bolaget på lp-spelaren där upplagorna provlyssnas, och ut i fabrikslokalen strömmar nyproducerad western swing.

–Jag är allergisk mot det digitala och på mitt bolag graverar jag direkt från rullband för att det inte ska bli smittat av någon digital åkomma, säger han och skrattar.

För att pressa vinyl krävs matriser. De skapas genom att ljudfiler översätts till spår som graveras i en lackskiva, silverbesprutas och stelnar. Från dessa metallavgjutningar pressas skivorna. I vinylpressen smälts pellets i pvc-plast ner till en slags puck som i 160 graders värme trycks ut till en skiva. Calle Viktor använder inte skyddskläder, ”det blir för varmt”, och ett ärr på halsen skvallrar om att han bränner sig ibland.

Ångpannan driver upp temperaturen i lokalen. På sommaren kan det bli 40 grader varmt och då jobbar Calle Viktor helst nattetid. Maskinerna, tillverkade i Sundbyberg på 70-talet, går ofta sönder och måste vaktas så att inget fastnar. En press klarar i snitt 100 skivor i timmen och för att fördriva tiden spelar han ibland gitarr.

Skitigt och svettigt. Mekaniskt, och teknik som strular. Tänker på Karl Marx tankar om arbete, på dess koppling mellan arbetarens möda och produkternas värde. På hur pengar genereras ur jorden, med hjälp av arbetares blod, svett och tårar. Ekonomiskt är den teorin död. Pengar har idag ingen koppling, eller mycket lös koppling, till jorden och materien. Pengar idag är virtuella, och värde skapas genom intensitet i de monetäraflödena. Platser där mycket pengar passerar genom blir betydelsefulla platser. Därför kunde Island, som ligger i västvärldens periferi, bli ett finansmecca. Då, innan krisen.

Marx ekonomiska teori må vara obsolet, men hans tankar lever vidare och som samhällsteoretiker är han i högsta grad aktuell och angelägen. Och reportaget om vinlylskivan visar att utveckling inte är en linjär process där det nya alltid ersätter det gamla. Vad som är gammalt och vad som är nytt. Vad som är användbart och önskvärt, och vad som är på alla sätt värdelöst. Det bestäms kollektivt, i den process av blivande som människor är inbegripen i tillsammans med en lång rad andra aktörer. Marx kan tala till oss, om vi är villiga att lyssna. Han säger inte, "Vad var det jag sa." Hans ord har bara fått ny aktualitet, för att världen förändrats och för att spannet mellan möjliga tankevariationer är relativt begränsat. Mycket lite är nytt under solen. Lyssna, lär, reflektera. Bara så kan vi lära oss förstå kulturen vi lever i och med.

Vinylskivan skulle ersättas med CDn, som i sin tur skulle ersättas med elektroniska filer som effektivt överförs, från musikproducenterna till konsumenterna. Ackompanjerat av ettor och nollor som flyttar pengar över jorden. Från konsumenter till producenter. Och den totala lyckan skulle öka. Så såg företagsekonomernas plan ut. På pappret vad planen excellent. I teorin gick kalkylen i hop. Men i praktiken visade det sig vara problematiskt. Utfallet har visat att musikens värde, det som kalkylerna byggde på, inte var knuten till tonerna. Värdet låg i sammansättningen. Helheten, aktörerna, sammankopplade i nätverket som utgörs av den svarta vinylen med sina spår längs vilka nålen löper och genererar ett varmt ljud, mekaniskt. Konvolutet, med plats för konstverk, text och som ger utlopp för fantasi. Hela nätverket av både mänskliga och tekniska aktörer, immateriella och materiella aspekter, allt som kan göra skillnad, skapar vinylskivas värde. Till ekonomernas förtret, kan man misstänka. Kalkyler förväxlas lät med sanningen, men här har vi ett exempel på att människan är mer komplex än så. Och på att framtiden alltid är en öppen fråga.

Socialt kapital är en tanke som kommit att intressera mig på senare tid. Det är en samhällsteori som också ser mer till helheter än till enskildheter. Samspel mellan aktörer, nätverk av intrikata kopplingar är vad som skapar hållbarhet i ett sammanhang. Det i grova drag vad teorin går ut på. Tänker därför på skivhandlaren. Minns hur jag på vägen hem från bagerijobbet på 1980-talet ibland tog mig upp till Domus på Avenyn, till deras skivhandel. Han som jobbade där hjälpte mig ofta att hitta ny musik och rariteter. Pet sounds nere vid Sheraton. Samma sak där. Man fick hjälp av andra entusiaster. Kunskap om ny musik var eftertrakt och värdefull. Ett slags band skapades på detta sätt, i avsaknad av ett när där all kunskap snabbt kan hämtas på egen hand, mellan handlare och konsument. En viktig länk mellan artisten och dennes fans.

På Södermalm i Stockholm ligger skivaffären Pet sounds. Numera domineras butiksytan av rader med vinylskivor, många från 1960-talet. I backarna finns allt från Beatles och Herman’s Hermits till Ulf Lundell och Frank Zappa. Det är inte nostalgiska 60-plussare som står och bläddrar, snarare folk under 30 år.

Stefan Jacobsson, som driver Pet sounds, anade att något var på gång när han såg en t-shirt med texten ”You can’t download vinyl”. –De yngre tycker att en lp-skiva har ett värde och att ljudet är bättre med vinylens dynamik, luft och mjukhet. Jag ser vinylen som ett konstverk – originalet – medan cd-skivorna är kopiorna som fått stryka på foten. I februari och mars stod vinylen för 44 respektive 45 procent av omsättningen i affären.

LP-skivan binder aktörer samman. Det ökar ett samhälles sociala kapital. Motsatsen gäller för digital musik. Stöld av en LP-skiva drabbar alla i den kedja som musiknätverket utgör. Nedladdning av musik minskar bara det ekonomiska flödet. Socialt kapital gynnas och stärks av LP-skivans återkomst. Digitaliseringen löser upp samma kapital.

Sensmoral: Kultur är det komplexa resultatet av många aktörers ömsesidigt knutna band. Social hållbarhet kräver fler och mer komplicerade kopplingar, inte färre. Det som ser ut som en ekonomiskt vinst är en social förlust. Ju mer kärlek och mänsklig möda som krävs för att skapa en produkt, desto värdefullare blir den.