Så är den igång. Årets Kulturoffensiv. Har längtat, sedan förra året. Det var en höjdpunkt. Då var jag trött och sliten efter ett hemskt år. Men jag möttes av ambitiösa studenter och kollegor som respekterade mig och fick mig att känna mig välkommen och betydelsefull. Klart resultatet blev bra då. Förra årets Kulturoffensiv lärde mig lika mycket som studenterna. Tillsammans utforskade vi ämnet Kulturvetenskaps möjligheter. Resultatet var fantastiskt. Kursavslutningen bjöd på ett pärlband av lysande, ögonöppnande och inspirerande presentationer. Och inget talar för att årets resultat ska bli mindre tillfredsställande. Oj vad jag ser fram emot att få börja första föreläsningen. Drygt en timme kvar!
För att orka behöver man få positiv input, från olika håll. Människan är ingen gruva som kan exploateras, hon är mer som ett relä, en omkopplingsstation där flöden regleras. Och för att få ut något, måste något komma in.
Böcker är en viktig källa till inspiration. Ju mer man läser desto fler tankar kan man förmedla. Det är nödvändigt. Utan böcker och tid för läsning stagnerar man. Därför är det oroande att lyssna på kunskapsföraktande politiker som bara tänker ekonomi. Kunskap kräver tid, marginaler och förståelse för att utbildning inte är en linjär process. Kunskap uppstår i möten, olika typer av möten. Kunskapsutveckling kräver kommunikation, utbyte och ett visst motstånd. Lätt fånget, lätt förgånget, är en gammal sanning. Det som erhålls genom möda, det stannar kvar. Det svåra är därför det spännande. För där finns kunskaperna, de viktiga kunskaperna. Därför krävs tid, för reflektion och för utbyte av tankar. Tyvärr ser just detta ut som en onödig kostnad, i ekonomernas kalkyler. Och eftersom de har makten krymper möjligheterna för akademisk kunskapsutveckling.
Kollegor är en annan källa till inspiration. Kollegor som litar på, utmanar och som drar åt samma håll. Det är en nåd att stilla bedja om. Seminarier, fyllda av kritiska röster. Belästa deltagare, med en önskan om att utmanas och erbjudas möjligheter att vidga sina vyer. Tyvärr är det dåligt med den varan i dagens akademi. Det finns inte tid, och kraven på Lektorerna gynnar inte samarbete och ömsesidigt sökande av kunskap och ämnesutveckling. Det finns varken tid, ork eller pengar. Jakten på excellens och den ökande konkurrensen inom den akademiska världen motverkar härigenom målen med forskningen och den högre utbildningen. Alla vet detta, men av rädsla för den personliga framtiden, karriären och löneutvecklingen är det få som talar högt och på allvar om dessa problem. Härigenom blir alla förlorare. Så ser diskursens ordning och makt ut. På egen hand, kollektivt, ser alla om sitt hus. Och ruinerar samtidigt själva fundamentet för varandra.
Idag lägger jag emellertid problemen, oron och drömmarna om en bättre värld åt sidan. Idag satsar jag all kraft och möda åt att ge studenterna på Kulturoffensiven det bästa jag kan ge. Här finns allt det jag tror på och behöver för att komma till min rätt. Tid för eftertanke. En tro på min förmåga, och på studenterna. Högt i tak. Upptäckarglädje! Få givna ramar, och gott om utrymme för improvisation. Möjligheter att ta tillvara flyktlinjerna som uppstår, när de uppstår. Kollegor som vill varandra väl, och som drar åt samma håll.
Bara så kan viktig och långsiktigt hållbar kunskap genereras!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar