Inspirationen tryter. Hittar inget som sätter igång tankar. Behöver input, utmaningar. Behöver läsa. Saknar böckerna, och tid att läsa det jag väljer själv. Just nu läser jag bara andras arbeten. Arbeten som andra skriver för att de måste, enligt en manual de inte riktigt förstår, om ämnen som de nog brinner för men utifrån material och i relation till litteratur som sällan håller för allt man vill. Det var så för mig med när jag var student. Självklart. Innan man lärt sig kan man inte.
För mig som lärare. För mig som Lektor på högskolan är det emellertid ingen utmaning att läsa sådana texter. Och vid terminsspurten är det många sådana texter. Undantag finns så klart. Välkomna undantag från regeln. Trött. Heldag läggs till heldag. Fyra dagar kvar. Sedan. Längtar. På tisdag nästa vecka. Då är jag fri. Då kan jag vända flödet, då kan jag börja läsa texter som utmanar. Texter som fungerar språkligt. Texter som skrivits av författare som bryr sig om sina läsare. Texter som korrekturlästs. Texter som bärs fram av tankar, som författats av någon som vill något annat än att bara få betyg. Längtar.
Skönlitteratur. Först ska jag läsa utmanande skönlitteratur. Högen vid sängen hemma, med olästa böcker, har vuxit sig hög under våren. Vill och behöver tid att bara låta dagar förflyta. Måste få egen tid utan krav. Utan böcker, utan inspiration, dör flödet av egna tankar ut. Inspirationen sinar om inte hjärnan och livet fylls på med utmaningar. Känner mig just nu, som så ofta vid denna tid på året när alla trådar ska knytas ihop, som en svältande skeppsbruten som håller sig vid liv genom att drömma om allt han ska göra när räddningen kommer. Avklippt från mitt vanliga sammanhang, utan tid och ork att jobba med egna projekt, ansatt av krav från alla håll. Så känns det. Just nu är det så det är. Min tid kommer. Nästa vecka lugnar det ner sig betydligt. Längtar.
Filosofi. Sedan ska jag läsa filosofi. Ambitionen är att jobba mig genom Nietzsches samlade verk under hösten. Det är vad jag vill, vad jag tänker försöka mig på att göra. Behöver det. En plan för påfyllning av tankar. Input, utmaning. Annars stannar flödet. Och då, om det blir så. Den dagen när man som universitetslärare inte längre har tid och möjlighet att skaffa input. Hoppas den dagen aldrig kommer. Den dagen dör vetenskapen sotdöden. För att kunna ge måste man få. Lärande och kunskapsutveckling är ett kollektivt projekt. Tillsammans, dialogiskt, utmanande varandra. Så växer lärande, texter och kunskap fram. Därför läser jag filosofi. För utmaningens skull. För att det är svårt, utvecklande, inspirerande. För att det ger mer än det tar. För att jag får genom att ge. För att det ger mitt liv mening.
Skriva. Drömmer om det med. Tid för att skriva andra texter än snabbt nedtecknade, allt för korta och dåligt genomarbetade bloggposter i ottan innan jobbet. Drömmer om att sitta på café, med min nya MacBook Air, och skriva angelägna texter. Texter om sådant jag läser. Texter som hjälper mig att få syn på mina tankar. Texter att återvända till. Andra texter än bloggposter. Ska börja på en bok efter semestern. En bok som ska bli klar innan jul. Det är planen. Höstens beting. Längtar.
Det som kommer in påverkar vad som kommer ut. Och just nu är det torftigt på inputsidan. Det påverkar output. Flyktlinjer är ett kollektivt projekt. Texterna som publiceras här speglar mitt liv, min vardag. Flyktlinjer är min boj på ett stormigt hav. Det som håller mig vid liv. Flyktlinjer ger mig hopp. Just nu är jag trött och fullkomligt dränerad på kraft. Svårt då att vara inspirerande. Lätt att måla i svart. Allt för lätt.
Behöver frihet, tid, inspiration. Behöver få för att kunna ge. Semester. Tre veckor kvar. Har häng på ledigheten. Ser ljuset i tunneln. Och ikväll är det konsert. Kent, på Trädgårn. Tänker på det. Tar ett djupt andetag. En heldag fylld av examinationer. Två dagar till med examinationer, sedan är det helg. Nästa vecka bara en dag av krav. Samma veckan därpå. Sedan. Längtar.
Skönlitteratur, filosofi, välskrivna texter, egna och andras. Tid att läsa tidningen på morgonen. Skivtid. Vila, återhämtning. Input. Längtar!
4 kommentarer:
för det första... en bra blogg uppskattar den verkligen.
Är inte det här problemet med strukturell styrning leder till strukturell påverkan elever skriver för att de måste och inte så mycket vad de tänker. systemet premierar rätt tankesätt formulerat på ett korrekt sätt.
Tack Anonym! Håller med om det, och tänker mycket på det. Prolemet ligger på en strukturell nivå, abslolut. Det är systemet som ger detta utfall. Ibland orkar man bara inte hålla masken, man måste få pysa ut lite av sin frustration och maktlöshet.
På det stora hela älskar jag mitt arbete. Att få jobba med vetenskap och med männiksor som vill lära är fantastiskt stimulerande, bara inte just i examenstider.
kan tänka mig att det inte alltid känns givande och utmanande att läsa examinerande texter. Att ställa dessa texter mot mer utmanande litteratur, skriven av erfarna författare som under en längre tid haft möjlighet till reflektion och bearbetning är kanske inte en en helt rättvis jämförelse.
Detta var, som rubriken indikerar, en lärares längtan. Det är ingen utvärdering av studenters arbeten. Det var en trött lärares reflektion över vardagen. Jag skriver också att jag som student lämnade ifrån mig samma typ av texter, att skrivande är en process av lärande. Ingen värdering finns i det jag skriver, det är bara en reflektion. Ett sätt att få ur sig känslor, för att orka gå vidare. Som jag ofta skriver här. Jag har världens bästa arbete. Det fantastisikt roligt att få vara med och jobba med kunskap, att få arrangera för lärande. Det är inget problem som beskrivs, det är min vardag. Och jag har rätt att ha en åsikt om den.
Skicka en kommentar