Björklunds oärliga retorik, cynism och dess risker

Hinner inte skriva så mycket, men måste bara få ur mig detta. Det får bli ett antal frågor till Björklund, som idag på Brännpunkt, svarar på kritiken tidigare i veckan, från bland andra Anders Flodström.

Ett stort antal högskoleutbildningar har nyligen underkänts av Högskoleverket. De hotas av nedläggning om inte kvaliteten höjs inom ett år. Detta är resultatet av den skarpa kvalitetsgranskning av den svenska högskolan som regeringen har infört.

Vad menar Björklund här? Högskoleutbildningar bara, eller talar han här även om Universitetsutbildningar som frått underkänt, bland annat på Handelshögskolan och Karolinska? För det var det som var kritiken mog politiken, att den medvetet och dolt missgynnar Högskolorna och gynnar Universiteten. Är det ett medvetet retoriskt knep för att hamra in kritiken mot Högskolorna i folks medvetande? Riskfritt i så fall, för han kan alltid hävda att han syftar på all högre utbildning. Som sagt, en dold agenda. Obehagligt!

Dessa nya tuffa utvärderingar är naturligtvis kontroversiella. En del av dem som är underkända är upprörda. Lena Adamson och Anders Flodström har också varit skarpa kritiker under lång tid, och upprepar sina argument på Brännpunkt (22/5).
Men det tidigare utvärderingssystemet hade stora brister. Det som granskades var utbildningarnas förutsättningar och processer, till exempel hur lärarkåren var sammansatt eller hur den verksamhetsförlagda utbildningen lades upp. Vad som faktiskt blev resultatet av utbildningarna spelade ingen roll.

Alla vet att det är lättare att få bra resultat om man undervisar resusstarka, studiemotiverade studenter från akademikerhem. Alla vet att det krävs mer resurser om man undervisar studenter från studieovana miljer, studenter som inte är lika motiverade, och studenter som tvingas jobba heltid vid sidan av sina studier för att de inte får ihop sina liv annars, eller som inte vågar ta lån (lån som dessutom inte går att överleva på). Att bara fokusera på resultatet är djupt cyniskt! Obegripligt att landets vice stadsminister kan och får undslippa kritik för detta. Vad är det för människosyn som ligger bakom? Eller, vilket är precis lika illa, är det bristande kunskaper som ligger bakom? En kombination? Lika illa vilket som. Skrämmande! 

Sedan i fjol är kvalitetsutvärderingarna därför annorlunda. Den nya principen är just att utvärdera resultatet av utbildningen. Utvärderingen sker mot tydliga kvalitetskriterier; kvalitet innebär att studenterna ska nå de fastställda examensmålen för respektive utbildning.

Som sagt, många av högskolorna klarar sig bättre än Universiteten. Ändå är det Högskolorna som blir av med resurser. Och det var detta kritiken handlae om, inte huvudsakligen om kriterierna. Men dessa riktas det också kritik mot, internationellt. Inte se, inte höra, inte ta in kunskap. Hallå, det är landets Utbildningsminister vi talar om. Kunskapsfientlighet borde inte vara tillåtet på den positionen.

Det är på institutionen, fakulteten och lärosätet som besluten ska fattas om hur utbildningen ska bedrivas och hur målen ska nås. Det viktiga för mig som minister är att målen nås; inte hur.

Om det är målen Björklund är intresserad av. Om det verkligen är resultatet han oras över. Om det är den överordnade frågan, då måste man fördela resurserna efter andra principer än efter principer som sätter resultatet i fokus. Förutsättningarna är väldigt olika i olika delar av landet, och i olika miljöer. Det vet alla, även Björklund!

Adamson och Flodström menar att systemet är orättvist eftersom man inte kan ställa samma krav på alla studenter. Kraven bör variera utifrån studenternas sociala bakgrund, menar de. Att som representant för en utbildning säga att man inte når examensmålen, för att studenterna kommer från fel samhällsklass är för mig en främmande människosyn. Ska vi ställa olika krav på framtidens sjuksköterskor, lärare eller ingenjörer beroende på vilken familj de är uppvuxna i?

Vi ska ställa samma krav på kvalitet på alla, men vi måste inse att vägen dit aldrig är en formalitet, något man kan bortse från. Det är vad kritiken handlar om. Björklund väljer att misskreditera den som kritiserar honom. Han skjuter på budbäraren. Hur mycket bryr han sig om resultatet egentligen?

Det nya utvärderingssystemet är tufft. Det ska vara tufft. Kraven höjs. Det sker för studenternas skull. Jag förstår att en del som blir utvärderade blir besvikna när de får beskedet att de inte håller måttet, men högre utbildning är alltför viktigt för att vi ska tillåta att målen inte nås.

Precis, och eftersom målet med högre utbildning är att gynna landet så kan man inte ha ett system som gör studenterna till kunder, och lärosätena till leverantörer. Alla vet att kvaliteten blir lidande av det, och att det är en konsekvens av systemet, av Björklunds politik. Det är vad frågan handlar om: Vilket land vill vi leva i?

Det som vi på Högskolan Väst har byggt upp med möda, under lång tid. Det krossar Björklund osentimentalt, till och med stolt. Och han gör det i namn av kvalitet. Att han får hållas visar vilket land vi lever i. Djungelns lag, den rikes rätt, namnen är många, alla är lika obehagliga.

Mörkrädd!