Vad är det att vara vetenskapligt skolad? Vad är akademikernas uppgift i samhället, egentligen? Vad ska vi ha vetenskapen till? Tänker ofta på det. Kunskapens roll, talas det ofta om. Och om satsningar på vetenskap. Tyvärr är det ofta i svepande ordalag. Och aldrig att jag hör något om humanioras betydelse. Varför kan man undra. Samhället utgår från, och är till för, människorna. Varför är det då så få som ser behovet av kunskap om människor, i grupp. Psykologi har en given position, kunskap om människor som individer har högt anseende. Sociologi har inte lika högt anseende, men siffror har företräde framför kvalitativa insikter om människan som kollektiv. Så ser det ut, av gammal vana.
Humaniora är en obekväm vetenskap. Kanske är det därför den satts på undantag? Olyckligt, och beroende av missförstånd. Humaniora är emellertid skapad för att nå insikt och förståelse, om människor, inte för att skapa produkter som kan generera vinst. Ett sätt att se på saken är att samhället inte bara är ekonomi. Ekonomi är ett medel för att uppnå något annat. Ett medel, för människor. Ibland i retoriken låter det som människor är ett medel för skapande av vinst. Men då saknas något centralt. Människans roll, förmåga och förutsättning, vägrar tro att vi har råd att som samhälle förvägra oss kunskap om människor i samverkan. Det är humanioras kunskapsobjekt. Och vill vi optimera människans förutsättningar måste vi satsa på sådan kunskap, också. Humaniora ger oss som grupp själviskt. Humaniora utvecklar kunskap om hinder och möjligheter för mänsklig utveckling.
Humaniora är långt ifrån homogent. Humaniora är ett splittrat ämne, som drar åt olika håll. Ett rö för vinden som tvingas liera sig med olika intressen. Det råder ingen enighet inom ämnesområdet om vart man ska eller vad som är uppdraget. Inte konstigt med tanke på förutsättningarna. Olyckligt, inte bara för humanisterna, utan för samhället. För, som sagt, kunskapen som humanisterna förfogar över, utvecklar och söker, den behövs. Vill vi förstå vad vi kan göra, vad som är möjligt och vad vi har att förhålla oss till, kan vi inte klara oss utan humaniora.
Fast, undrar jag också, vad innebär det att vara trogen ett ämne? Handlar det om att bygga upp och förvalta en organisation? Eller handlar det om att söka kunskap, förutsättningslöst? Jag är av den bestämda åsikten att vetenskap idag lite för mycket handlar om ekonomi, om att få in pengar till verksamheten. Kunskapssökandet har hamnat i skymundan för bibliometriskt kvantifierbara mått som går att jämföra och följa upp. Och om att hålla sig till det ämne och område som man kommer ifrån. Rörlighet talas det om, men den är kraftigt begränsad inom akademin idag, på grund av synen på vad som är meriterande. Det som premieras inom akademin är konsekvent mer forskning om samma sak. Det är vad som krävs för att göra karriär.
Att inordna sig i ett sådant system skulle strida mot allt jag lärt mig och tror på. Jag sökte mig inte till akademin för att göra karriär. Kunskap och förståelse är mitt ständiga mål, och det är ett mål jag aldrig kommer att nå. Det är en resa. Det är vägen som är målen. Och jag följer kunskapen. Tar mig dit kunskapen pekar. Användbar kunskap är vad jag söker. Fördjupad insikt om vilka förutsättningar som finns för kulturell förändring.
Flyktlinjer är ett viktigt redskap i det arbetet. Att blogga är att lära. Bloggandet fördjupar mina insikter om kultur samtidigt som kunskaperna kan spridas snabbt och brett. En oslagbar kombination. Vill inte vara utan denna kanal, detta verktyg. Tyvärr anses det meningslöst, utifrån meriteringshänseende att blogga. Akademiska meriter räknas inte utifrån nytta och användbarhet, bara utifrån på förhand, rigida, mallar. Stelbent är bara förordet. Och det passar synnerligen illa för utvecklandet av kunskap om kultur, som kännetecknas av förändring. Humanioraforskaren får med andra ord välja om man ska göra karriär, eller om man ska följa kunskapen.
Jag väljer det senare. Följer kunskapen, för att jag genom egen forskning insett att det är vad som krävs för att bygga ett långsiktigt hållbart samhälle. Att forskare får följa kunskapen. Alla forskare, inte bara naturvetare. Humaniora handlar om oss. Vi, tillsammans, skapar det samhälle vi lever i. Och kunskap om kultur är nödvändigt. Det är vad vetenskap handlar om. Sökande efter kunskap.
Humaniora behövs, också. Innovationer är inte bara av teknisk art. Så klart. Hållbarhet skapas av människor, för människor. Och förstår vi människor underlättas det arbetet. Alltså behövs humaniora, också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar