Därför behövs kulturvetenskap I

Kulturvetenskap behövs, av en hel massa olika skäl. För att det handlar om studier av människors levda liv. För att det handlar om makt. För att kultur är det som förenar människor, även människor som skiljer sig åt av olika anledningar. Kultur är inget någon har, det uppstår mellan människor. Kultur finns bara när den görs. Och den görs, överallt. Hela tiden. Att inte studera detta, för livet på jorden, fundamentala fenomen är ett kardinalfel. 

Dagens (inte allt för hårda) beting är att skriva tre bloggposter på detta tema. Hittade en rad olika ingångar och uppslag till sådana poster i dagens tidning. Den första handlar om experten som dömer ut föreningen Drogfritt. Han gör som man brukar, han anför en rad vetenskapligt grundade och allmänt accepterade argument för det orimliga i de åsikter som förs fram som fakta när företrädare för Drogfritt är ute och föreläser. Det är så det brukar se ut. Det är så man argumenterar, bland dem som accepterar det vetenskapliga förhållningssättet. Bland dem som är akademiker är detta det självklara sättet att närma sig världen. Genom att anföra och jämföra fakta, och genom att lägga sig för den som har de bästa, mest evidenta och empiriskt grundade, argumenten. 

Kultur fungerar inte på det sättet. Kulturell makt upprätthålls på andra sätt. Och makt är vad det handlar om. Förstår man inte det kommer man aldrig åt problemet. Problemet är inte att Drogfritt har fel, det är att de får sprida sin ideologi fritt och att det inte finns några andra sätt än kalla fakta att anföra mot dem. Här behövs kulturvetenskaplig kompetens. Här behövs en utbredd förmåga bland allmänheten och hos beslutsfattare, av kritiskt, självständigt, reflekterande, tänkande. Bara samhällen där flertalet av befolkningen har förmågan till kritiskt tänkande överlever på sikt och står rustade mot det hot som Drogfritt i förlängningen representerar.

Experter som uttalar sig och vetenskapliga argument, talar över huvudet på allmänheten och kunskapen som anförs har bara andra experter förmåga att värdera. Det är en konsekvens av samhällets delegering av kunskap. Det är ett resultat av rådande utbildningsideologi och kunskapssyn, som går ut på att det går att rationalisera vetenskapen. Satsningarna på elitskolor och excellens har en baksida. Det skapar kunskapsklyftor i samhället. Och då står vägen vidöppen för organisationer som Drogfritt. Drogfritt är inte problemet, det är kunskapssynen ute i samhället och allmänhetens bristande förmåga till kritiskt tänkande som är pudelns kärna. Drogfritt är en konsekvens av skolans och samhällets misslyckande, ett symptom på det som är sjukt i samhället. Ingen expert i världen kan lösa problemen, bara en bred allmänhet som har förmågan att själv se igenom och värdera alla de argument som sköljer över oss i vardagen. 

Vi lever i en upplyst tid. Samhället vilar på vetenskaplig grund. Man brukar säga så, och det stämmer. Men vad är vetenskap? Vad är kunskap? Det är frågor som kulturvetare har ägnat sig åt att studera, i kraftig motstånd från företrädare för naturvetenskap och politiker. Men det är central kunskap för att förstå samhället. Det är kunskap som är kritiskt granskande, analyserande kunskap. 

Vad är det vi har att göra med här, egentligen. Det handlar inte om en liten organisation som sprider kunskap om drogprevention. Det handlar om ett utbrett och intrikat lobbyarbete för en mäktig och världsomspännande organisation. Alla vet att man ska verka för minskat bruk av droger, och det satsas en hel del pengar på det arbetet i alla ansvarsfulla kommuner. Alltså har man här öppnat en påverkanskanal till en hel uppväxande generation. Drogfritt talar om droger, men mellan raderna sprids också ett helt annat budskap. Poängen jag vill göra här är att man egentligen kör med öppna kort. Drogfritt manipulerar kanske vissa fakta, men det är det minsta problemet. Det allvarliga problemet är att ungdomarna man talar för inte har förmågan att se och värdera grundbudskapet.

Drogfritt är en del av, eller bekostas av, har i alla fall tydliga kopplingar till Scientologkyrkan. Det är en religion. En modern religion. På deras hemsida står följande att läsa. 

Scientologi: Scio (latin) ”att veta, i ordets fulla bemärkelse”, och logos (grekiska) ”studiet av”. Sålunda betyder Scientologi ”att veta hur man vet”.

Kulturvetenskap alltså? Eller, vad innebär det? Vad menar scientologerna när de talar om att man studerar vetandet och söker kunskap om hur man vet det man vet? För det i sig är ju fullkomligt oproblematiskt. Det framgår av fortsättningen.

Scientologin är en tjugonde århundradets religion. Den består av en omfattande mängd kunskap som bygger på vissa grundlägggande sanningar, varav den främsta är att människan är en andlig varelse begåvad med förmågor som sträcker sig långt utöver vad hon vanligtvis föreställer sig. Hon kan inte enbart lösa sina egna problem, uppnå sina mål och uppnå varaktig lycka, utan kan även uppnå nya medvetenhetsnivåer som hon kanske aldrig ens har kunnat drömma om.

Här finns frön till motståndet mot alla typer av droger. För det är ju vad man talar om i skolorna, inte bara om faran med narkotika. Kyrkans ideologi och arbete handlar om människans förmågor, om att utveckla dessa. Och det gör men genom att gå kurser som anordnas av kyrkan. Kurser som kostar väldigt mycket pengar. Pseudovetenskapliga kurser. Sätt det i samband med Drogfritts fria tillgång till ungdomars öron, över hela landet. Perspektivet är skrämmande, och det finns inget annat sätt att vaccinera samhället mot denna typ av hot än att utbilda allmänheten i förmågan till självständigt, kritiskt och reflekterande, tänkande.

I en eller annan form har alla stora religioner hyst en förhoppning om andlig frihet – ett tillstånd fritt från materiella begränsningar och bedrövelser. Frågan har dock alltid varit densamma: Hur uppnår man ett sådant tillstånd, i synnerhet medan man fortfarande lever mitt i ett hektiskt och ofta överväldigande samhälle?

Den moderna människan dröm, är det inte att uppnå allt det som religionerna lovar, här på jorden? Scientologin är en lysande affärsidé. Som sådan är den svår att motstå, om man inte har kraft och om man saknar verktyg att själv reflektera över det rimliga i vad som sägs. Vad skiljer en expert från en annan, och varför ska man lita på den ena istället för den andra? Den typen av problem ställs man för dagligen och stundligen i dagens samhälle och den kultur vi lever i.

Även om livet kan tyckas ge upphov till en oändligt invecklad mängd av problem, vidhåller Scientologin att lösningarna på dessa problem i grunden är enkla och inom räckhåll för varje människa. Det må vara svårigheter med kommunikation och relationer till andra människor, en gnagande osäkerhet, tvivel på en själv och misströstan – varje människa äger en inneboende möjlighet att frigöra sig från dessa och många andra bekymmer.

Allmänmänskliga problem är det som beskrivs. Och här finns lösningen. Följer man bara det utstakade programmet, går man bara de anvisade kurserna, så kan man hjälpa sig själv. Problemet är att de allra flesta vanliga löntagare måste ta lån för att ha råd att gå kurserna. På det sättet binder man upp sina medlemmar. Åtminstone är det så jag har förstått saken. Det är problemet med "kyrkan." Och enda lösningen på det problemet är en befolkning med bred och allmän förmåga till kritiskt tänkande. Kulturvetenskap kan vara ett av redskapen i det arbetet. Fler experter, fler elitskolor och satsningar på att bli världsledande på enstaka områden späder snarare på problemen. 

Scientologin erbjuder en väg till större frihet.

Frihet för vem, och till vilket pris?