Konflikt

Konflikt var ett av orden på listan över ord att reflektera över. Och det har alla någon erfarenhet av. Att vara i konflikt är inget man styr över själv. Det händer. Plötsligt är man där. Något triggar någon, och så är det igång. Det finns de som själva söker konflikt, som gillar att polemisera, extrapolera, debattera. Konflikt behöver inte handla om fysiska handgripligheter, även om det ligger i farans riktning. Krig är ena änden av det kontinuum vars andra ände är the silent treatment. Däremellan finns den uppsjö varianter som alla människors vardag är fylld av.

Konflikter är sällan konstruktiva. Underhållande kan de emellertid vara. Tänker på stundande EM i fotboll, som kan sägas vara ett slags konflikter. Idrott bygger på konflikt, hämtar sin kraft och dramaturgi från konflikten. Ett slags modernt gladiatorspel, som om det nu stämmer, visar på relationen mellan idrott och krig. Kamp på liv och död. Konflikter är på liv och död även i mer civiliserade kontexter än slagfältens skyttegravar. Seminarierum, debattsidor, riksdagens plenum, kommentatorfälten på bloggar och på dagstidningarnas hemsidor. Konflikter, hårda ord och lite lyssnande. Den som erkänner att hen har fel är död, bildligt talat.

Konflikter mobiliserar och kan resultera i framgång, men de plockar även fram det lägsta hos människan. Parterna i konflikten tvingas av formen för mötet (konflikten är ett slags möte) till ett mycket speciellt utbyte av, vad det nu handlar om. Egoism, vägran att lyssna, aggression och snabbhet i tanken vilket omöjliggör reflektion. Det är egenskaper som ger parterna fördelar i konflikter. Inga vackra, eller konstruktiva egenskaper. Inga egenskaper som leder till hållbarhet, för konflikter föder konflikter. Jag, jag, jag är vad som krävs för att klara sig.

Konflikter ser de flesta som något negativt. En exceptionell, yttersta lösning som man tvingas in i när inget hjälper. Det är åtminstone så vi vill se på saken. Fast konflikten är mycket mer normaliserad än vad man vill erkänna, om man nu inte uttryckligen söker den. På TV har vi Debatt, där seriösa ämnen behandlas genom att låta två sidor tala i mun på varandra. Och vinnaren hyllas reservationslöst, segraren idealiseras. Bäst ska man vara och sträva efter, annars blir man inte tagen på allvar. Och bäst kan man bara bli genom att vinna, vilket som bekant är vad konflikt handlar om. Vinna eller försvinna. Allt eller inget. Svart eller vitt. Inne eller ute. Exemplen kan mångfaldigas.

Konflikten är vårt samhälles defaultläge, det är utgångspunkten. Vårt tänkande präglas av den tankemodellen. Därför är konflikten aldrig långt borta. Det finns emellertid inget som säger att det måste förbli på detta sätt. Det finns andra tankemodeller, andra sätt att lösa problem på. Samarbete, samtal. Lyssna, förstå. Tillsammans.

Vi människor lever här på jorden på grund av evolutionen, och vi är alla del av jordens biosfär. Människor har även skapat nousfären, och skapas av den, där konflikten uppstått på samma sätt som det mänskliga genomet. Mellan människor. Slumpens roll i världens tillblivelseprocess är stor. Konflikten som tankemodell är ett sådant arv från en svunnen tid. Något som funnits och som alla måst förhålla sig till men som nu blivit förlegat. Konflikt borde kunna förpassas till historien. Inte på något enkelt sätt dock. Jag är inte naiv om nu någon trodde det. Jag tror inte att det räcker att tänka positivt, ta varandra i hand och sluta bråka. Det är en svår nöt att knäcka, men just därför viktigt att arbeta med. På högsta intellektuella nivå.

Konflikt har med affektion att göra. Därför är den enkel att fördöma, men svårt att utrota. Kanske vi därför måste leva med konflikt? Men vi måste inte bejaka den. Det går att motarbeta konflikter. Det faktum att antalet krig idag är färre än någonsin talar för att det går. Och Debatter är inte enda sättet att belysa meningsskiljaktigheter på, det måste inte vara så man arrangerar TV-program. Det går att lyssna mer, samarbeta oftare, öka medvetenheten om hur pass beroende vi människor är av jorden och varandra. Individuellt och kollektivt är det möjligt, om tillräckligt många vill.

Konflikter gör att man låser fast åsikter och synpunkter. Slagfärdighet premieras framförklokskap. Snabbhet framför eftertänksamhet. Enkelhet framför komplexitet. Konkretion framför komplexitet. Det som fungerar i en konflikt fungerar tyvärr bara där. Och det är ju dumt, att hålla sig med ett sätt att lösa problem på som inte är överförbart till vardagen. Tänker jag.

Samtal är motsatsen till konflikt. Samtal är en helt annat typ av arena. Samtala gör man för att öka förståelsen, inte för att vinna. Samtala gör man för att utbyta tankar, inte för att att ta död på varandra och den andres idéer. Samtala gör man tillsammans, gemensamt. Man lär av varandra, tillsammans. Under ett samtal uppstår ibland konstruktivt nya idéer och lösningar som ingen av parterna hade en aning om innan. I ett samtal får man mer än man ger. Alla kan vara vinnare i samtal, till skillnad från i en konflikt där bara en kan segra. Samtal upplöser problem, de skapar inga som konflikten gör.

Samtal för människor och tankar samman och syntetiserar. Konflikt drar isär och polariserar.