Varje generation föds, växer upp, åldras och dör. Självklart drar vi paralleller med årstider och dygnets växlingar. Morgonen gryr, solen står högt på himlen, det skymmer och blir natt, precis som det våras … Orsakerna är helt olika, förloppen har olika tidsutdräkt och innebörd, men likheterna mellan livets vågrörelser är förföriska. Även hjärtat har en rytm, och vi avläser den som EKG-kurvans vågrörelser.
Vågrörelsen finns överallt. Det verkar som om det finns en naturlag som reglerar livets många upp och ner, till exempel bestämmer att vi inte kan hålla en konstant uppmärksamhet, hur spännande det än är, och att vi växlar mellan djupsömn och REM-sömn, hur trötta vi än är. Kanske är det samma naturlag som styr tur och otur, liksom humöret och kjollängden. Allt tycks vara en fråga om upp och ner, om max och min. En evig vågrörelse.Antingen eller; eller både och. Kulturen har också ytterligheter, pendelrörelser och perioder av relativ jämvikt. Politiken är en skala mellan höger, mitten och vänster. Efter en tid av det ena pockar det andra på uppmärksamhet. Ju starkare krafter som är i rörelse, desto mer omvälvande blir förändringen. Krafter mobiliserar motkrafter. Kanske för att det är lättare att hålla fast vid en ståndpunkt och sedan försvara den så länge det bara går. Det är svårt att vara mellan, problematiskt att medla, att ständigt göra avvägningar. Den som samtalar måste lyssna och ständigt ändra ståndpunkt. Lyhördhet är svårare och kräver mer än tvärsäkerhet. Det är mer belönande att kämpa för att få rätt än att kämpa för att det ska bli bra. Jämställdhet, hållbarhet, mångfald och demokrati är svårare än enhet och balans mellan antingen eller. Jag kan ha hyfsad koll på mig och mina intressen. Vi har alltid svårare att hantera det gemensamma. Därför dessa ständiga rörelser mellan det ena och det andra.
Riktiga vågor, det vill säga det vi normalt menar med vågor, är helt enkelt färdmedlet för energi. Materia rör sig i ras, banor och strömmar, men helst ligger den blickstill. Den osynliga, oförstörbara energin däremot föredrar just vågor. När någon tillför energi till dammen genom att kasta i en sten fortplantar sig energin i koncentriska cirklar. Men vattnet rör sig mest upp och ner; det kan vi se på anden som ligger och guppar på vågorna men inte drivs in mot kanten. Det som förflyttar sig, och rör vattnet, är energin från stenen. Det är lätt att förstå när vi kan stå på stranden och titta på. Svårare är det med vågor som inte syns och som inte ens behöver något vatten eller någon annan materia att röra sig i.Kultur är ett slags energi. Kulturen är ett slags vågrörelse som rör sig genom samhället och som påverkar människorna och allt annat; som sätter delarna som utgör helheten i rörelse. Kulturen går inte att nå direkt, bara indirekt. Kraften uppstår och bygger momentum mellan. Materien, det vill säga delarna, ligger helt stilla. Människor är bekväma; det sparar energi. Många rör sig bara när de måste och de flesta strävar efter trygghet, vilket för flertalet betyder avsaknad av förändring. Ändå förändras allt hela tiden. Ett tag kan förändringen förnekas, åldrandet kan inte hindras med det går med olika medel att dröja sig kvar i ungdomlighet, att hålla fast vid attribut som hör ungdomen till. Fast begreppet ungdom förändras oundvikligen när dagens unga skapar sin kultur, utifrån sina förutsättningar. Energin är konstant och oförstörbar. Människan är reaktiv i mycket högre grad än aktiv. Förändring suger musten ur kropparna som vill förändra. Därför är det lättare att rasera än att bygga nytt. Kulturens kraft är osynlig och den går bara att studera indirekt, genom effekterna den ger upphov till.
Gemensamt för alla vågor är mönstret som ibland kan mätas exakt med tre mått: vågornas längd och höjd samt antal vågtoppar per tidsenhet. Allt detta kan variera våldsamt. Radiovågor kan vara kilometerlånga och gammastrålar mäts i biljondels meter – långt utanför vad våra mänskliga sinnen kan uppfatta och vårt intellekt kan greppa.Kulturen har också höjd, längd och frekvens. Spannet mellan ytterligheterna varierar, förändringens rörelsecykler kan vara långa eller korta, och intensiteten i växlingarna ökar och minskar. Kulturen lever sitt eget liv i mellanrummen, den både påverkar och påverkas. Kulturen är ett växelspel och alla spelar sin roll i sammanhanget. Jag strävar efter balans och fokuserar på mellanrummen, dialogen och medlingen mellan. Polarisering är default för de flesta, för den är utgångspunkten. Det är lättare att ha en åsikt än att ändra den i ljuset av ny kunskap. Antingen eller är enklare än både och.
Gemensamt är energin. Till och med i vardagsspråket är våg oftast en metafor för kraft och energi: brottsvåg, attentatsvåg, flyktingvåg, protestvåg, rivningsvåg ... Vågor tycks inte gå att hejda.Kulturens rörelser kannan bara förhålla sig till, men eftersom rörelserna skapas i mellanrummen och både påverkar och påverkas av delarna går det att aktivera ett slags intellektuell jujutsu. Att anpassa sig efter och lära känna makten och förändringsrörelsen, för att försöka kanalisera kraften. Mycken kraft och energi riktas hela tiden åt olika håll och det öppnar möjligheter att omdirigera kraften. Stoppa den går inte, men att följsamt anpassa sig och ändå leda den så gott det går utifrån vad vi tillsammans vet och vill. Det är alltid att föredra framför konfrontation och förändringsobenägenhet.
Världen och samhället blir till i processer av tillblivelse. Alltid. Och det går aldrig exakt som jag vill. Lika bra då att följa med och ta vara på möjligheterna till påverkan, förändring. Det finns alltid möjligheter. Finns alltid något man kan göra. Det är enda vägen, den enda konstruktiva sättet att agera. Om man verkligen bryr sig om det man tror på!
Nu ska jag Skapa, men återkommer senare med fler tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar