Tankar om Warhols 15 minutes of fame

Andy Warhol är för alltid förknippad med orden: I framtiden kommer alla vara kända i 15 minuter. Det är en fras, en tanke som verkligen hakat i, men vad betyder det. Jag har ingen aning om vad Warhol menade och det spelar heller ingen roll. Han må vara upphovsman till orden, men han har inte tolkningsföreträde till dess betydelse. Hur kan man förstå meningen? När i framtiden och vad innebär det att vara känd i 15 minuter? Jag tänkte dela med mig av mina tankar, utan att resa några anspråk på att förstå vad Warhol menade. 

Uttalandet har uppenbarligen gett upphov till tankar och många när en dröm om att löftet ska infrias. Alla vill bli kända, vill vara någon; stå på scen, åka limousin och bli intervjuad. Många oro kallade, men är utvalda, brukar man säga. Det där Jante som talar. Warhols löfte bär på hopp om ändring. I framtiden kommer ALLA vara kända i 15 minuter, sa han. Det är en demokratisk tanke, alla kommer att få del av kändisskapets alla fördelar. Euforin bubblar inom en och man kan inte bärga sig. När är det min tur att bli känd? När ska jag få mina 15 minuter? 

Den framtid som Warhol talade om är delvis redan här. Kändisskap har idag allt kortare livslängd och allt kändisar fler passerar allt snabbare bäst-före-datumet, det krävs mer och mer av den som vill stanna kvar i rampljuset. Warhol lovade ALLA 15 minuter av kändisskap och för att det löftet ska kunna infrias krävs att rampljuset är rörligt och flackande lyser upp och high-lightar alla, en efter en i demokratisk ordning; 15 minuter i taget, varken mer eller mindre. Allt fler blir idag kända, men tiden som var och en får i rampljuset blir därför kortare och kortare. Det är så jag förstår Warhols ord. 

Alla vill bli kända, beundras, åka limousin och gå på röda mattan, få del av det ljuva livet i rampljuset. I framtiden är det möjligt. När Jante krossats och inga gamla trista normer och begränsningar längre gäller kommer alla att vara kända i 15 minuter. Fast bara i FEMTON minuter, sedan är det någon annans tur. Om alla ska få del av sina 15 minuter betyder det att vi måste dela med oss. 

Alla kan inte vara kända, för då har begreppet kändis tappat sin betydelse. Begreppet har urvattnats och allt är bara grå vardag, trots att man åker limousin och går på röda mattan. När alla gör det betyder det något annat. Vad är det kändisdrömmarna handlar om egentligen, det är detta jag menar att vi borde samtala om. Vad är det vi drömmer om egentligen när vi drömmer om att bli kända; är det allas uppmärksamhet, att vara NÅGON, eller är det rikedom och glamour? Handlar drömmen om att få del av exklusiviteten som kändisskapet innebär? Jag tror det är detta som många drömmer om, att lyckas och bli beundrad. Och Warhol visar. med sina ord att det är möjligt, i FRAMTIDEN.

Idag kan alla inte vara eller bli kända och stå i rampljuset, men i framtiden. I ett annat samhälle med en annan kultur kan alla få 15 minuter i rampljuset. Frågan vi måste ställa oss är om det är det vi vill. Är det 15 minuter i rampljuset och resten av livet utanför som du drömmer om? Eller är det något annat? Om ALLA ska kunna vara kändisar finns bara utrymme för 15 minuter för var och en av oss, inte mer än så. Upp och njut. Drick champagne och frottera dig med andra kändisar som njuter av sina 15 minuter. Sedan är det vardag igen och du får leva på minnet av dina 15 minuter. 

I framtiden är det möjligt. Ett annat samhälle är alltid möjligt. Men frågan är om det samhället och den framtiden lockar? Fast vill alla ha SINA 15 minuter i rampljuset finns inget annat att göra, om man inte helt omdefinierar begreppen kändis och rampljus. Det går att drömma och alla kan kämpa för att bli någon som beundras, men alla kan inte lyckas jämt. Det enda utesluter det andra och vi får bestämma oss, i fråga om kändisskap liksom ifråga om så mycket annat. Vad är det vi vill egentligen, och är det möjligt att uppnå? Till priset av vad?

Idag kan alla flyga vart de vill över hela jorden. Lågprisbolagen hjälper oss förverkliga drömmen om frihet. Det är fantastiskt, men liksom med de där 15 minuterna i ramljuset har drömmen en baksida. Väljer vi att realisera drömmen om billiga flygresor och utnyttjas möjligheten av allt fler kommer ingen att kunna flyga i framtiden, om någon inte uppfinner ett flygbränsle som inte påverkar miljön vill säga. Fast det kräver forskning och forskning kräver studier och studier, för att de verkligen ska leda till högkvalitativ kunskap kräver att befolkningen drömmer om annat än att bli kända. Allt och alla hänger ihop, och man ska tänka sig noga för vad man drömmer om, för risken finns att drömmen går i uppfyllelse.