Lärare leder mot okända mål

Ny kunskap är per definition okänd, den existerar inte innan den plockats fram ur dunklet, borstats av och putsats upp, granskats och visat sig hålla streck. Kunskap upptäcks inte alls i samma utsträckning som den skapas, det är i alla fall så jag ser på kunskap, som ett resultat av nyfikenhet, intresse, analys, reflektion och mänsklig samverkan. Kunskap är resultatet av forskning och forskning är en mångfacetterad verksamhet. Det jag försöker säga är att kunskap aldrig är fristående från människan och kulturen där den skapas och används. Kunskap är en kollektiv, mänsklig verksamhet; en verksamhet som kännetecknar människan.

Lärande är första steget mot utveckling av ny kunskap. Först måste man ta till sig och förstå grunderna och det som andra redan kan, man måste som människa och samhällsmedborgare introduceras i den kända kunskap som tidigare generationer upptäckt och skapat och som idag hålls för sant i samhället. Kunskap ser jag som verktyg och skolans uppgift är dels att lära eleverna bekanta sig med verktygen som visat sig vara användbara, dels att lära dem respektera både kunskapen och hantverket som leder fram till ny kunskap. Kunskapsskolan är en skola som inte bara upprepar och överför gammal kunskap, minst lika viktigt är det i en sådan skola att utrusta eleverna med verktyg att själva upptäcka och skapa ny kunskap. Kunskap är inte statisk, den är dynamisk och föränderlig, alltid i rörelse.

Därför är förmågan att kritiskt granska, värdera och analysera kunskap viktigare än att lära sig veta säkert. I en snabbt föränderlig värld där ny kunskap sprids allt snabbare blir det dessutom allt viktigare att uppmärksamma och utveckla förmågan att AVLÄRA. Skolans uppgift är inte bara att överföra säker kunskap till elever och kontrollera att de kan upprepa redan känd kunskap: Lärares uppgift är att introducera eleverna i kunskapens och lärandets mångfacetterade universum samt att ge dem verktyg att själva söka sig vidare och utvecklas både som människor och som demokratiskt sinnade samhällsmedborgare. En skola som inte i första hand förmedlar respekt inför KUNSKAPEN är inte en SKOLA. Dagens fokus på mätbara resultat kan aldrig bli en kunskapsskola, och den kommer heller aldrig att på allvar, verkligen kunna locka till sig LÄRARE (det vill säga människor som vill lära och vara med och utveckla kunskap). Fortsätter vi på den inslagna vägen kommer såväl lärarbristen och kunskapskrisen att förvärras. Organisationens behov av anställda och samhällets längtan efter resultat kan säkert fyllas, men det är inte så som kunskap och utveckling värnas.

Kunskapens universum består inte bara av det vi vet. Lika viktigt eller till och med viktigare är allt vi INTE vet och det som inte går att nå kunskap om. Detta vet och förstår alla lärare och forskare, men inte allmänheten, i alla fall inte det stora flertalet. Bland politiker som borde veta bättre får jag ibland för mig att man inte bryr sig, att man säger och gör det som ger bäst utfall i opinionsmätningar och val, inte det man verkligen tror på och det som faktiskt behövs för att bygga ett långsiktigt hållbart samhälle. Kunskap kan aldrig kvalitetssäkras och en verklig kunskapsskola kan aldrig målstyras, just för att kunskap inte fungerar på det sättet. Kunskap är inte en produkt som tillverkas, eller en lista med kända fakta som ska memoreras och som kan kontrolleras. Mot bättre vetande genomdrivs ständigt nya reformer som alla bygger på önsketänkande.

Utan en fungerande kunskapssyn och i avsaknad av ödmjukhet inför kunskapens och lärandets komplexa och öppna karaktär kan varken skolan eller vetandet utvecklas. Att vara lärare handlar lika mycket om att informera om det som är känt som att öppna dörrar ut mot det okända, som att leda elevernas vidare upptäcktsfärd mot okända mål höljda i dunkel. Högre utbildning är inte en målsökande robot som kan styras mot på förhand preciserade mål. Forskarutbildning, vilket hela utbildningssystemet bör förbereda alla elever och studenter för, handlar om att utrustas för resan in i det okända. Handledare leder inte mot mål utan pekar ut en riktning, förbi och bortom målen. I ett kunskapssamhälle är alla lärare, för lärare är en som lär.

Den tvärsäkerhet och oresonlighet som växer fram i samhället idag ser jag som en konsekvens av en utspridd och växande oförmåga att förstå vad kunskap är. Kunskap förväxlas med information, vilket felaktigt antas väcka behovet av källkritik i meningen kompetens att välja rätt källa. Kunskap är dock inte information, utan något annat, vilket jag på olika sätt försöker förklara och sprida insikt om. Hela poängen med skolan är att bygga upp, värna och utveckla en fungerande kunskapssyn; inte att fylla elever och studenter med kontrollerad information.