Fakta 1: Skolan är det fundament som samhället vilar på (Utbildning av olika slag är viktigt i alla samhällen). Fakta 2: Det kostar pengar att skapa och upprätthålla kvalitet i undervisningen (Eftersom det är det sätt vi valt att organisera utbytet av varor och tjänster på). Fakta 3: Resurserna är begränsade (Höjda kostnader kräver höjd skatt, även här eftersom det är så vi valt att göra). Fakta 4: Det krävs någon form av princip för att få balans (Resurserna och tiden räcker inte till allt man vill). Om detta råder, i princip koncensus, om förutsättningarna, och även om målet råder samsyn. Alla vill ha en bra skola.
Så varför bråkas det, och vad handlar skoldebatten om? Kultur. Utbildningspolitiken handlar om kultur. Kulturteorier kan åtminstone användas för att bringa reda i diskussionen om skolan, som har uppenbara problem. Ska försöka visa hur, här.
Tillsammans och demokratiskt väljer vi först hur stort uttag av skatt vi kan acceptera. Det är väldigt förenklat vad politiken handlar om idag, hur mycket vi ska betala i skatt och vad som är statens ansvar och individens. Det är där den tydligaste skillnaden finns. Höger i politiken betyder sänkt skatt och minskat statligt inflytande. Vänster betyder höjd skatt och ökat statligt inflytande. Om man målar med bred pensel och förenklar. Både socialdemokraterna och moderaterna vill ha en bra skola, det är vägen dit man tvistar om. Ekonomin är överordnad idag. Först kommer pengarna, och sedan uppfylls behoven efter ett slags opinionsbestämd rangordning. Budgeten måste vara i balans över tid för att samhället skall vara hållbart.
Självklart påverkas skolan av detta, liksom vård, omsorg, infrastruktur och allt annat som faller under statens ansvar. Olika lösningar för att få kalkylen att gå ihop testas, hela tiden. Kommuner lägger ut vård på entreprenad med varierat resultat. Och det har öppnats möjligheter att välja skola. Valfrihet är bra, anses det. På pappret och i teorin är de flesta överens om det. Men sätter man önskningarna i verket, låter man dem leva sitt eget liv i samhället och kulturen, då blir det problematiskt. Låg skatt och ökad valfrihet drar åt olika håll. Jämkning är därför nödvändigt.
Skolpeng, var det någon som hittade på. Om vi räknar ut snittkostnaden för att driva en bra skola så kan den summan följa barnet. Det är ett sätt att tänka, ett sätt att fördela skattemedlen. Också det ser på pappret och i teorin bra ut. Enkelt och överskådligt, självklart. Och eftersom ekonomin väger tyngre än andra hänsyn får vi det samhälle vi förtjänar. Skolans och utbildningens kostnad är konstant och kollektiv, inte individuell. Olika skolor kostar olika mycket att driva. Och om valfriheten skall vara reell krävs hela tiden fler skolor än det finns elever. Konkurrens driver kvalitet menar man, så det är inget problem. Eller? Vad händer när elevkullarna fluktuerar?
Problemet med skolan och utbildningssystemet är att ekonomin är överordnad, att pengar är ett mål mer än ett medel i skolan. Självklart blir kvaliteten i undervisningen och pedagogiken lidande när lärare och rektorer tvingas bry sig mer om budgeten än om kunskap och utbildning. Det motsatta vore lika illa. Om ingen kontrollerar budgeten eller ifrågasätter några kostnader då brukar det leda till excesser, vilket tillväxtverket och KK-stiftelsen visat. Men man kunde tänka sig att skolan finge prioritera pedagogiken och kunskapen. Ekonomin borde kunna organiseras på andra sätt, liksom valfriheten.
Det är inte svårt, egentligen. Allt organiseras överallt, och ständigt görs prioriteringar, av alla. Det är vad levt liv handlar om, det är så kultur skapas. Alltså är det inte där skon klämmer. Problemet är att det saknas insikt bland politiker och allmänhet om tillvarons, samhällens och kulturs komplexitet. Det finns ett slags allmän uppfattning bland befolkningen om att det är enkelt, om att det bara handlar om administration, kvalitetssäkring och om vem som har makten. Det är problemets kärna. Och där finns också lösningen.
Vad göra, då? Satsa resurser på att sprida insikten om tillvarons komplexitet. Förstår man detta, och om förmågan att se samband i samhället ökar, då blir det lättare att jämka samman olika önskningar och det blir lättare att bedriva politik. Alla kan lära sig detta, kan förstå komplexitet. Det är inte svårt, det tar bara lite tid och kräver lite möda. Ett förslag vore att kunskaperna och kompetenserna uppvärderas i samhället, och kanske att man inför Kulturvetenskap som obligatoriskt ämne i grundskolan. För att ge studenterna och samhället en god grund att stå på. Förmågan att hantera komplexitet och att se även icke uppenbara samband är betydelsefull för möjligheten att organisera ett samhälle. Om fler förstår vad som krävs blir det lättare att rösta, och då skapas bättre förutsättningar att bedriva politik, oavsett om den är röd, grön eller blå.
Vad vill vi ha egentligen? Det är det viktiga, och oavsett vad vi svarar får vi det vi förtjänar, som samhälle betraktat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar