Bag-in-box, och dryckeskulturen

Tänk om det vore så enkelt. Tänk om det fanns en förklaring, och tänk om det gick att styra (alkohol)kultur genom politiska beslut. Tänk, tänk vidare, tänk om. Skall vi komma någon vart i debatten om alkohol, och droger för den delen, måste vi lära oss att se och förstå kulturell komplexitet, och vi måste acceptera att det inte finns några enkla svar, inga tydliga problem eller snabba lösningar. Problemet är stort, komplext och viktigt.

Lite bakis, efter en trevlig disputationsfest igår. Försöker jobba mig in i lördagsmatchen. Kan ju passa då kanske, att reflektera över orsaken till känslan i kroppen idag, av lite för mycket vin igår. Läser i SvD en debattartikel om Systembolaget och dess utbud, där författarna driver tesen att folkets dryckesvanor förflackas av myndighetens beslut. Tänk om det vore så enkelt. Men det är det inte. Dock, låt mig vara tydlig med det så här inledningsvis, håller jag med författarna, i sak och på det stora hela. Det vore bättre om fler drack mindre och bättre, och bag-in-box är möjligen praktiskt och miljövänligt, men det leder till sämre kvalitet och att man lätt dricker mer. Men med detta sagt finns mycket att fundera på i artikeln.

Sverige är sedan länge en spännande och intressant vinmarknad även i ett internationellt perspektiv. Kunder på Systembolaget och gäster på rikets restauranger är snabba att ta till sig nya kvalitetsviner, testa olika mat- och vinkombinationer och vara allmänt nyfikna på upplevelser i vinets underbara värld. Många producenter använder till och med Sverige som testmarknad för att känna av vinnjutarnas reaktion på nya produkter.

Systembolaget är bra, ingen tvekan om det. Det är bra på många olika sätt och borde värnas. Systembolaget är en lyckad kompromiss och jag tror motståndet mot bolaget är svagt, och det är möjligen något man borde fundera över. Uppgiften är ju att hjälpa människor att dricka mindre. Det är därför vi har ett statligt monopol. Tyvärr håller den uppgiften att urholkas, med hemköring och andra reformer. Jag tror personligen på hårdare kontroll av tillgången på alkohol i samhället. Förbud är förkastligt, men lite svårare kan det få bli utan att min livskvalitet försämras. Fast jag bestämmer inte det, och det gör heller inte Systembolaget. Besluten tas i samhället, gemensamt. Politikerna administrerar bara sammanhangets som helhet vilja.

En rejält stor del av svensk vinpublik har sedan länge hyllat principen att dricka mindre och bättre. Men den trenden har brutits i och med introduktionen av kartongviner, som nu uppgår till över 60 procent av Systembolagets försäljning. En del av dessa är förvisso alldeles utmärkta produkter, men flertalet är distinkt ospännande, utslätade och anonyma viner som trivialiserar hela utbudet rejält. 

Vad är hönan och vad är ägget här? Vad är orsak, och vad är verkan? Hade utvecklingen hindrats, och hade folket druckit mindre och bättre utan bag-in-box? Högst osäkert. Frågan man borde diskutera mer och reflektera oftare över är varför man dricker. Vad är det man vill åt, egentligen? Är det ens en enda sak/effekt? Så klart inte. Orsaken till att individer dricker är högst komplex och svaret dessutom kontextberoende, biologiskt avhängigt och över tid föränderligt. Det finns inte ett svar. Först när den uppfattningen blivit allmänt spridd kan vi börja samtala om vilken alkoholpolitik vi bör ha i Sverige. Fast då måste vi samtidigt vara medvetna om att Sverige inte är isolerat från omvärlden. Vi har ingen möjlighet, om vi inte vill följa Nordkoreas exempel och bygga murar, att påverka drickandet annat än på marginalen.

Skälet till att vi har vårt omhuldade alkoholmonopol är omsorgen om folkhälsan. I ljuset av detta är det ibland svårt att förstå sig på Systembolagets sortimentspolitik.
Det är sant att där man i världen erbjuder vin i någon form av storpack, dominerar dessa eller svarar för en ansenlig del av det totala utbudet. Men ingen annanstans än i Sverige domineras marknaden av bag-in-box-produkter. 

Att det blivit så här är ingen tillfällighet. Man skulle kunna tro att det beror på giriga alkoholkapitalister eller ett stort sug från marknaden. I själva verket är det en effekt av Systembolagets sortimentspolitik. Det är monopolet som bestämmer vad vi ska dricka och hur det ska vara förpackat. 

Sedan många år efterfrågar Systembolaget allt fler kartongviner med hänvisning till folkets preferenser och de marknadsundersökningar monopolet gör. Knappast med hänsyn till folkhälsan och god dryckeskultur.

Intressant tanke, som det troligen ligger mycket i. Systembolaget är en ansenlig aktör på den globala marknaden. Beslut om inköp som tas där får konsekvenser. Monopolet bestämmer, men besluten tas ändå i demokratisk anda, via folkvalda politiker. Det ena går inte att skilja från det andra. Ett exempel på samproduktion, en komplex relation. Lösningen då? Att bryta upp monopolet, skulle det ändra utbudet och leda till mer en mer sofistikerad dryckeskultur? Knappast. Det räcker att åka till Danmark för att förstå den saken. Och det vill heller inte artikelförfattarna. Systembolaget kan främja ett annat drickande. Man borde åtminstone försöka. Kanske i samarbete med producenterna? Fast det kommer bara att hända om folket, den stora massan ändrar inställning och byter preferenser. Dricker annat och annorlunda än idag. Som sagt, komplext är det. Och insikten om det är första steget på vägen mot förändring, hållbar och varaktig förändring.

Marknaden för vin avviker inte från andra marknader. Vi som är erfarna och passionerade vinprovare uppskattar inte nödvändigtvis det som massmarknadens kunder köper. Men vi inbillar oss inte att någon marknad kan existera utan segmentet för masskonsumtion. Däremot är det anmärkningsvärt att ett alkoholmonopol med huvuduppdraget att värna folkhälsan bidrar till att förflacka utbudet och därmed marknaden och den intresserade konsumentens verkliga valmöjlighet.

Som sagt, jag håller med artikelförfattarna i stort. Men jag tror ändå inte att Systembolaget dikterar villkoren. Kvalitet kostar pengar, och det är många beredda att betala för. Vinentusiaster och konnässörer är det, och många vill utveckla sin smak. Finns många tecken på det. Men, återigen, varför dricker vi? Är det för att det är gott, eller för att det gör gott? Det är knäckfrågan, som undviks. Och som det ser ut idag finns ingen arena att tala om den aspekten. Saknar det, och tror att sådana samtal bär på långt starkare förmåga till agens än avskaffande av bag-in-box. Jag tror att man ofta säger en sak, men agerar på ett annat sätt. Och de flesta vet inte ens varför. Man förklarar i efterhand. Systembolaget blir då istället en indikator på alkoholkulturens status. Funnes de möjlighet och tid för samtal om varför man dricker och vad man söker i alkoholen, då skulle medvetenheten öka. Och det kanske skulle leda till andra prioriteringar, och i förlängningen ett annat utbud på Systembolaget.

Därför att det är inte bara kartongerna det handlar om. Det är lätt att se att Systembolaget gärna efterfrågar mer av sådant som redan säljer. Motivet torde vara att det är populärt. Å andra sidan är det lätt att en sådan politik leder till att man slentrianmässigt tittar på vad som redan säljer och fortsätter fylla på den hyllan i stället för att använda monopolsituationen och styra rätt, det vill säga åt motsatt håll.

Det är inte så enkelt! Kunde man styra hade dagens situation aldrig uppstått. Man glömmer lätt det. Olyckligt!

Vi har noterat att Systembolaget de senaste åren försökt öka andelen produkter i lite högre prislägen. Det är en politik vi vill uppmuntra; det billigare mass-segmentet på vinmarknaden kräver inte nya produkter hela tiden, vilket uppenbart är fallet för alla andra segment. Genom att fokusera på lite bättre och dyrare viner kan alkoholmonopolet så långt det går dämpa efterfrågan på de billigaste vinerna, som oftast är producerade under sämsta tänkbara betingelser för naturen, människan och kvaliteten. Ju billigare vin Systembolaget köper, desto mer bidrar man till förkastliga odlingsformer och oanständiga arbetsbetingelser. Det är inte heller bra för folkhälsan och rimmar illa med Systembolagets nya, utmärkta satsning på CSR (Corporate Social Responsibility).

Här finns saker att jobba med, helt klart. Systembolaget är intressant på många sätt, inte minst som en aktör i förändringsarbete. Det är bara tron på enkla lösningar och övertygelsen om att det skulle gå att detaljreglera kultur jag vänder mig mot. Frågan är långt mer komplex. Ökad medvetenhet hos inköpare är viktigt, men man måste också inse begränsningarna som finns. Det är till syvende og sidst den stora massan som bestämmer, så att säga i båda ändar. Både på utbudssidan och på efterfrågesidan.

Återigen, jag ser ett behov av fler samtal, och fler arenor för samtal. En annan syn på samtal och på vad som är möjligt. Hur når vi kunskap? Vad kan vi veta? Hur fungerar kultur? Där finns kärnan i hela problematiken, för svaren på de frågorna reglerar hur vi agerar, från individnivå till samhällsnivå. Kulturen påverkas av allt det vi tar för givet, och av det vi inte vet att vi tar för givet. Därför är det insikt om detta som krävs om vi vill förändring. Verklig förändring. Och är det folkhälsan man värnar kanske man inte skall dricka alls. Möjligen är det så, och det borde man vara öppen för. Också. Komplext, som sagt. Det är viktigt att se det, och förstå. Förnekelse leder inte till förändring.

Ett monopol har en valmöjlighet. En konsument på en monopolmarknad har det inte.

Håller jag inte med om, av ovan angivna skäl. Systembolaget är inte ett monopol i den bemärkelse som Televerket var. Viktig skillnad!

Därför är det viktigt att Systembolaget tar sitt ansvar för folkhälsan och satsar på förpackningar som inbjuder till mer sofistikerade dryckesformer och medvetet försöker höja kvaliteten på de enklaste vinerna genom att helt enkelt slopa de billigaste produkterna och genom att betala anständiga priser för viner av högre kvalitet. Därigenom bidrar man inte bara till att förbättra den svenska dryckeskulturen och folkhälsan, man gör också en insats för naturen och för anständiga arbetsvillkor i ett mer globalt perspektiv.

Här glider man på formuleringarna, och blandar ihop orsak och verkan. Det är inte så enkelt, och debattartikeln är en partsinlaga. Författarna vill kunna köpa bättre viner på Systembolaget, men det är folket, vi alla tillsammans som bestämmer. I handling, inte i ord. Håller med om mycket, men inte om att det är så enkelt. Folkhälsan kan man jobba med på olika sätt, och att öka kvaliteten på Systembolagets utbud har troligen bara en marginell påverkan. Om det är folkhälsan man värnar finns bättre saker att ägna kraften åt. Det är olyckligt att blanda in det argumentet, för det kan få motsatt effekt. Tala klarspråk, och håll er till sakfrågan, orsaken till att ni skriver artikeln. Ni vill slå ett slag för bättre kvalitet i utbudet på systemet. Gör det då. Heja, heja.

Systembolaget driver med sin politik marknaden mot ännu fler billiga, profillösa viner vilket i längden alla förlorar på: konsumenten, producenterna och monopolet. En ny sortimentspolitik lär vara på väg och vi kan bara hoppas att budskapet till svensk vinpublik blir: Drick mindre och bättre!