Lite mer om kontroll, och upplösning

Kontroll är viktigt och intressant att tänka på, om, och Ann-Helen har lämnat intressanta kommentarer, tänkt vidare kring innehållet i den förra bloggposten. Tydligt är att skärvan efter kontroll, om den dras till sin spets leder över till sin motsats, och vice versa. Som sagt, det finns ingen utsida, allt sker inom och förhåller sig till samma sammanhang.

Jag tänker lite så här: ju större strävan efter kontroll, desto mer kontrollerAD blir man - det är en samutveckling. I kontrollarbetet blir det otydligt vad som egentligen kontrollerar vad, eftersom kontrollera-kontrollerad alltid hänger ihop.

Mycket intressant tanke Ann-Helen, kul. Kontroll är alltid dubbelriktad, håller med. Den kontrollerande kontrolleras i processen. Ingen kommer undan. Och samma gäller frihetssträvan, ju fler och ju friare, desto mer uppmärksamhet krävs för att bevaka sina rättigheter. Desto mer frihet jag vill reservera för mig, desto mindre utrymme finns för friheten eftersom det ligger i sakens natur att allas frihet ät lika mycket värd.

Jag hämtar ett exempel från koloniträdgårds-världen: där jag har koloniträdgård, är det mycket tal om att "hålla trädgården" (kontrollera den). Trädgårdar kategoriseras enligt hur lätt eller svårt det är att "hålla" dem (vilket beror på storlek, typ av växter, hur växterna är ordnade - det krävs redan mycket kulturell kunskap för att förstå hur denna ordning är inrättad och skall "hållas"). Folk som inte har så mycket krafter eller tid säljer hellre sin trädgård, än ändrar sina ideal (vars åtföljande till en viss del, men inte helt, övervakas av koloniträdgårdsföreningen). Det verkar mer som att det är trädgården som kontrollerar dem, genom att kräva tid och arbete, än de som kontrollerar trädgården, och jag tror det är så det upplevs: som att inte räcka till. Kanske en dynamik man kan iaktta i andra sammanhang också.

Upprätthållande av kontroll kostar på, för alla inblandade. Och sätts fingret på något viktigt, dynamiken i processen. Vad man har att göra med är ett slags spänningsfält, och divergerande krafter som drar åt olika håll. Å ena sidan upplösning, å andra sidan sammanhållande. Harmoni råder när krafterna är någorlunda balanserade. Då råder relativ stabilitet i systemet.

Med ökande klyftor skapas obalans, och systemet förflyttar sig till ett tillstånd långt ifrån jämvikt där små rörelser och skillnader, snabbt kan ge upphov till dramatiska konsekvenser. Ju mer upplöst systemet är desto trögare går det att förändra och röra sig inom det. Och desto mer kontroll desto snabbare. Vatten i ett deltaområde jämfört med reglerade flodsystem, kanske fungerar som illustration för denna tanke.

Allt har ett pris, skulle man kunna säga. Det går inte att äta kakan och samtidigt ha den kvar. Gång på gång och med hjälp av exempel efter exempel har detta inviterats, och tanken behöver illustreras igen med andra och olika exempel. Kultur är komplext, paradoxalt och långt ifrån så logiskt som man vill tro och upplever det som, om man inte tänker närmare på saken.

Tid för eftertanke är nödvändigt för att kunna reflektera, och för att kunna tänka kritiskt. Väl tilltagna marginaler behövs för att få syn på paradoxerna och för att kunna förstå och förhålla sig till dem.

Som sagt, kulturvetenskap behövs. Och det finns inga genvägar!