söndag 16 september 2012

Termodynamikens andra lag, människor och kultur(vetenskap)

Söndag. Mulet ute. En hel dag utan krav, att fyllas med innehåll. Inifrån, genom tankar och reflektion, skrivande. Utifrån, genom intryck. Förändring av innehåll, det är vad livet handlar om. Gemensamt förändras och förändrar vi, varandra och världen omkring oss. Ömsesidigt blir allt och alla till, i och genom icke-linjär tillblivelse. Strukturer ger stadga och borgar för kontinuitet. Kulturella processer är tröga. Förändringen är dock konstant, kontinuerlig, det är bara hastigheten som förändras och skiljer sig åt från kontext till kontext. Förändring kommer underifrån, som ett resultat av enskilda individers infall, och av slump. Och när tillräckligt många agerar i takt, när många drar åt samma håll, då får förändringen genomslag på strukturell och kulturell nivå. Balansen mellan dessa båda moment, sammanhållning/kontroll, och upplösning/kaos, är därför viktig. 

Detta är utgångspunkten för det jag tänkte skriva här, och som kommer att innehålla både filosofi och vardagsrealism, tankar om ekonomi och mänsklig samverkan. Ett slags syntes av mitt sätt att se på kultur och vad som är centralt, i livet och samhället. Tänkte börja i fysiken, närmare bestämt i termodynamiken. Inspiration till detta hämtar jag från en hel massa olika håll, och jag är långt ifrån ensam om att se på kultur och mänsklig samverkan på detta sätt. Vetenskaplig inspiration hämtas framförallt från Ilja Prigogine och hans bok: Ordning ut kaos, och lite mer populärvetenskaplig dito hämtas från Tor Nörretraders bok: Märk världen. Från den senare hämtar jag följande citat.
Det som görs av det som kallas jag, görs troligen av någonting i mig som är större än jag. Fysikern James Clerk Maxwell på dödsbädden 1879
Detta något, det är vad kultur- och samhällsforskaren far efter, söker kunskap om. Resultatet av sådan forskning är en högst speciell typ av kunskap, eller kanske snarare insikt om hur allt förhåller sig till allt annat. Det handlar om samverkan, interaktion och ömsesidig tillblivelse, om definitioner av begrepp och företeelser som aldrig går att reducera närmare är så här; Fler än en, men färre än många. Det finns inget yttersta svar på vad kultur är, just eftersom det handlar om ömsesidig tillblivelse. Termodynamiken är den gren inom fysiken som ligger närmast till hands, om man vill hitta inspiration från naturvetenskapen. Termodynamiken och evolutionsbiologi.

Termodynamiken bygger på fyra lagar, eller fem axiom (läser jag på Wikipedia, och om någon kan hjälpa mig att fördjupa mina kunskaper inom fysiken är jag tacksam, det jag har att säga här utgår från en högst fragmentarisk förståelse för ämnet. Det som gör att jag vågar är att jag inte är ensam, och jag har också läst en hel del andrahandslitteratur i ämnet), som får bilda utgångspunkt för den första delen, den filosofiska, av dagens bloggpost.

Den första principen är egentligen den nollte, och så heter den för att det är själva utgångspunkten för de övriga fyra. Denna princip formuleras på följande sätt.
Om två termodynamiska system är i termisk jämvikt med ett tredje, då är de även i termisk jämvikt med varandra.
Överfört till kultur kan man se detta som ett slags beskrivning av kulturellt utbyte, av människans socialitet. Människan och kultur är kollektiva fenomen. Ingen människa är en ö. Interaktion är en förutsättning för mänskligt liv. Utbyte av tankar, information och känslor, det är vad människan behöver för att fortsätta vara människa. En central utgångspunkt för allt vetande om kultur alltså.

Den andra principen, som alltså kallas den första, formuleras så här på Wikipedia.
I en termodynamisk cykel är alltid mängden tillfört värme lika stort som mängden utfört arbete.
Mängden energi är konstant i Universum, så kan man också säga. Det är kärnan i Termodynamiken, att energin är oförstörbar. Överfört till människornas värld skulle man kanske kunna säga att antalet människor är konstant över tid, eller om man tänker i ekonomiska termer, antalet arbetare och konsumenter är konstant över en konjunkturcykel. Detta glöms ofta bort, och vad värre är, det görs till ett personligt problem om man ställs utanför när företagen behöver göra nedskärningar. Samtidigt vet vi att ekonomi och kultur är ett slags nollsummespel, vars kraft kommer inifrån systemet självt. Det som skapar värme, eller ekonomisk tillväxt, är ökad intensitet i utbytet. Handling och en optimistisk framtidstro, det är vad det handlar om egentligen. Frågan vi bör ställa oss är hur det som skapas i processen skall fördelas, för ekonomisk vinst är en kollektiv produkt. För att kunna jobba för ökad hållbarhet tror jag att det krävs ökad insikt om det faktum att det krävs energi utifrån för att skapa reell tillväxt inom systemet, samtidigt behöver man göra sig medveten om att jorden är en avgränsad plats.

Termodynamikens andra huvudsats, eller den tredje, det är den viktigaste för kulturvetenskapen. Det är den princip som brukar lyftas fram när termodynamiken sätts i samband med kultur.

Kortfattat innebär andra huvudsatsen att alla spontana naturliga processer ökar den totala entropin i universum. En annan kort sammanfattning är "värme flödar alltid spontant från en varmare plats till en kallare, men aldrig tvärtom". Energi kan förflyttas från en kallare plats till en varmare, exempelvis i en värmepump eller ett kylskåp, men då krävs det ett energitillskott i form av mekaniskt arbete.

Ett annat sätt att se på andra huvudsatsen är att betrakta entropi som ett mått på oordning i universum, alla naturliga processer strävar efter att öka den totala oordningen i universum.
Ett slags konstant utjämning, eller upplösning av ordning, i Universum. Det är vad allt handlar om, eller det är konsekvensen av världsalltets tillblivelseprocess. Oordningen ökar, på lång sikt. Lägg märke till att ordning kräver energi, och den energin är vad som ger upphov till strukturer. Överfört till människornas värld, just för att människor behöver varandra för att överleva, är det intressant att lägga märke till att kultur drivs av motsatta krafter. Människor kämpar för att överleva, tillför energi och sluter sig samman. På kort sikt skapas ordning, är ordningsskapandet den starkaste kraften. Upplösningsprocessen är emellertid konstant även här, fast på mycket längre sikt. Hus och städer vittrar sönder och kräver underhåll, liksom mänskliga relationer som måste upprätthållas för att överleva. För allt detta krävs energi, och det glömmer man bort i vardagen. Konstant och kollektivt bortträngs denna insikt, vilket får som konsekvens att maktprocesser som en gång satts igång tenderar att stärkas. Så länge som energin som krävs för att upprätthålla makt är osynlig kommer problemen som makten är förknippad med att finnas kvar. Samtidigt vill vi så klart ha kvar samhället, och alla vill vara en del av ett sammanhang. Balans är viktigt, och insikter som denna är användbara för att förstå vad som krävs för att uppnå den.

Den tredje, eller fjärde, huvudsatsen handlar om processens slut. Universums död, entropin, den totala oordningen. Den omskrivs i följande termer på Wikipedia.
Kortfattat förklarar tredje huvudsatsen att entropi är temperaturberoende och detta är också anledningen till att man kunnat definiera en "absolut nollpunkt"
Kultur är beroende av mänsklig värme, det är så jag vill se på och översätta denna fysiska lag till ett kulturellt sammanhang. Total anarki är omöjligt, för när/om alla konsekvent och bara tänker på sig och sitt, då har vi inget samhälle. Där och så finns inga människor. En totalt upplöst kultur kan inte existera, lika lite som en totalkontrollerad. Någonstans mellan kaos och 1984 (Orwells dystopi, alltså) uppstår kultur, och den kan studeras på olika sätt. Detta är ett sätt, som tar fasta på utgångspunkterna och principerna för förändring. Kultur och fysik bör inte blandas samman, men det går att hämta inspiration från respektive område. Det är vad som krävs för att kunna utveckla ny kunskap, utbyte, interaktion, samverkan.

Inser att denna post blev längre än jag trodde och tänkte, men så är det med bloggande, det följer sin egen princip. Och jag skriver av lust, och drivs av upptäckarglädje. Tror jag sätter punkt här, och fortsätter om en stund, i en ny post. En lite mer vardagsnära, konkret kulturanalys, som utgår från ovanstående tankar och grundförståelse.

1 kommentar:

Anonym sa...

Om man tänker den omöjliga tanken. I ett krig bombas en stad så att alla hus brinner upp. Har då entropin ökat eller minskat.