Morgontidningen, yttrandefriheten och det kritiska tänkandet

Morgontidningen är på dekis, har svårt att nå lönsamhet. Tvingas till sparåtgärder, över hela linjen. Ingen av de stora drakarna täljer guld med kniv. Tyvärr, och det är få saker i världen som oroar mig så mycket just nu som denna iakttagelse. Morgontidningen är mitt universitet, det är min kanal till världen, varifrån jag hämtar kunskap och uppslag, som sedan via andra kanaler och källor kan kontrolleras. Morgontidningen kommer aldrig att kunna ersättas av internet, aldrig! Försvinner morgontidningen, vilket den uppenbarligen har gjort för många, försvinner något centralt från samhället och världen. Tänkte slå ett slag för denna viktiga samhällsinstitution idag, liksom för yttrandefriheten och för vikten av kritiskt tänkande. Det hänger ihop, och måste värnas. Är ett slags paket, avgörande för samhällets hållbarhet.

Några blandade citat från dagens SvD får inleda reflektionen. Läser följande i näringslivsdelen, om fonder och den logik som dessa följer, och vilka konsekvenser detta får.

Vettiga enkla fonder som säljs med tunna marginaler (finansbranschens frukt och grönt) har helt enkelt inte råd att marknadsföra sig. Invecklade produkter som säljs med höga avgifter och utan kundens bästa för ögonen har däremot definitionsmässigt mer pengar att röra sig med. Det är ju huvudsakligen sådana produkter som kan bekosta feta provisioner till mellanhänder och säljare.

Citatet är ett utdrag av Peter Bensons analys av fondmarknadens logik. Några ord på ett papper, visserligen, men kloka ord, och ord som näppeligen skulle nå mig om jag inte hade en morgontidning som jag uppskattar och litar på, och tid att läsa. Detta är ingen braskade information som väcker affekt, det är ett eftertänksamt konstaterande. Tankar som allt för lätt drunknar i floden av larmrapporter och avslöjanden. Benson avslutar artikeln med följande ord.

Huvudregeln, som gäller för alla varor och inte bara fonder och sparprodukter, är att ett stort marknadsföringskonto skvallrar om feta marginaler. Feta marginaler kan man antingen ha tack vare en unik produkt, men mer vanligt är tyvärr att de förklaras av glappet som uppstår när priset vida överstiger kvaliteten.

Andreas Cervenka reflekterar lika klokt över gårdagens börsuppgång, i samma tidning. Inga krigsrubriker, inga tvärsäkra uttalanden. Bara kloka reflektioner och uppmaning till eftertanke.

Vet då någon, Ben Bernanke inkluderad, om detta kommer att fungera? Det ärliga svaret är nej. Vet någon, Ben Bernanke inkluderad, exakt vad som egentligen händer med världsekonomin i ett permanent tillstånd av nollräntor och ständigt nya och större injektioner av billiga pengar? Nej igen.

Ingen expert vet något om framtiden. Ändå litar vi på experter, överallt. Ben Bernanke ansvarar för världens största ekonomi. Hans beslut och tankar får enormt genomslag, över hela jorden. Gårdagens börsuppgång visar det. Ändå vet han bara marginellt mer än genomsnittsakademikern om hur ekonomin fungerar. Inte minst av skälen som anges i den förra artikeln förstår man hur komplext det är, det ekonomiska system som allt det vi vant oss att ta för givet utgår från och vilar på. Därför varken kan eller får man lita på en individ, eller ett fåtal experter. Ingen vet, faktum är att INGEN kan veta. Den enda garanti vi har, det enda halmstrå mänskligheten har att hålla fast vid, förutsättningen för allt annat är förmågan till kritiskt tänkande. Och där är Andreas Cervenka ett föredöme. Han manar till eftertanke. Presenterar inga lösningar.

Men det går att peka på flera risker. Istället för att låta vansinnig kreditgivning, felaktiga investeringar och uppblåsta värden korrigeras tillåter Federal Reserves ständiga allmosor hela härligheten att flyta vidare som en gigantisk drivmina. Under tiden hotar hela det finansiella systemet att klappa ihop eftersom nollräntorna gör att det inte längre finns någon anledning att spara i banker eller för dessa banker att låna ut.

Dessutom finns en överhängande fara för att det blåses upp nya bubblor. Den största av dessa är också den allra farligaste. Sedan 2008 har Federal Reserve köpt amerikanska statspapper för 1 200 miljarder dollar och är USA:s största fordringsägare. Därmed har staten kunnat öka sin skuldsättning i expressfart till mycket låg kostnad.

Det betyder att USA:s handlingsförlamade politiker har haft noll tryck på sig att få ordning på skenande underskott. Vad händer om och när omvärlden ser igenom denna fars? Svaret kan få vem som helst att bli nervös, oavsett hur mycket börsen stiger.

Ekonomin är ett flöde, och allt beror på hastigheten i detta flöde. Våra bostäder, löner, pensioner, allt. Ändå vet ingen hur det fungerar egentligen. Det är i en from förhoppning om att det skall fungera som USA trycker mer pengar. Om det fungerar vet ingen. Tvärsäkerhet är därför farligt. Det enda skyddet som fungerar mot farorna som hela tiden lurar i vassen, oavsett vilka lösningar och åtgärder, eller vilken politik som förs, är en bred allmänhet med en väl utvecklad förmåga till kritiskt tänkande. Fler måste engagera sig, intressera sig och skaffa sig inblick. Fler måste reflektera. Kritiskt tänkande är skolans absolut viktigaste uppgift.

Hur ser det ut i skolans värld? Och vad gör ansvariga politiker? Om det har jag skrivit många gånger tidigare. Jag är lika oroad över det som Cervenka är över ekonomin. Läskunnigheten sjunker, och morgontidningen som institution är hotad. Allt hänger som bekant ihop. Ingen människa är en ö. We are in this together, på gott och ont.

Skrev tidigare i veckan om journalister i banankostym, om vad som häller på att hända i medierna. Om hur det granskande uppdraget snabbt håller på att urholkas. No big deal i nöjesbranchen, kan man tycka. Men allt hänger som sagt ihop. Det som händer inom nöjesjournalistiken är en avspegling av medierna som helhet. Johan och Martin, som jag också läser om i morgontidningen, visar ur oerhört viktigt det är med yttrandefrihet. Inget är viktigare, det är så det känns och det är intrycket man får när man hör dem berätta. Martin Schibbye sa igår på presskonferensen:

– Man är oerhört glad för sin egen skull, men man känner också ett ansvar för alla de som inte är släppta. Alla de som såg oss gå ut ur fängelset och framförallt alla andra journalister som sitter kvar i Kality dömda bara för att ha gjort sitt jobb.

Otroligt viktigt, och allt som hotar yttrandefriheten är ett hot mot hela samhället och mänskligheten så som den kommit att utvecklas. Yttrandefrihet är en mänsklig uppfinning, och en förutsättning för alla demokratier. Den är ett annat centralt fundament för tillvaron, och hänger så klart ihop med morgontidningen.

Twitter, och internet, ersätter inte dessa snabba medier morgontidningen? Är det inte nytt, modernt, effektivt och fritt? Jo det är det. Förra årets arabiska vår visade på vilken demokratisk kraft som finns i dessa medier. Problemet med dem är dock att man lätt drunknar i flöden av intryck, och det är svårt att sortera bland nyheterna. Dessutom tenderar man att bara läsa det man är intresserad av, och det är långt ifrån alltid det man behöver veta för att kunna ta kloka beslut. Internet och sociala medier är inget alternativ till andra medier, de kompletterar varandra.

Morgontidningen ersätter inte internet, radio eller TV. Alla behövs och är viktiga av olika skäl. Jag läser morgontidningen för att jag vill få ett urval av nyheter, och jag läser den för analyserna och fördjupningarna. Jag prenumererar på Svenska Dagbladet för att jag tycker att det är den morgontidning som tar sitt uppdrag på störst allvar, och därför oroas jag över att läsa om neddragningar där. Det är uppenbart att färre journalister kommer att kunna publicera färre och mer urvattnade analyser. Och det gör att bilden läsarna får av världen förenklas, vilket i sin tur än mer urholkar den redan dåliga förmågan till kritiskt tänkande bland befolkningen.

Snabbhet och effektivitet leder oundvikligen till förenkling, och förenkling leder till utarmning, so leder till att ekonomins hjul kan snurra ännu snabbare. Och med fler och snabbare nyheter kommer hoten mot yttrandefriheten att bli fler, för det ligger inte alltid (eller kanske sällan) i ekonomins intresse att information om allt sprids. Allt hänger ihop, jag säger det igen. Allt hänger ihop.