Samarbete: För min, vår, allas skull

Jag, vi, alla. Tre skalnivåer i samhället, människornas värd. Där finns svaren på alla frågor om framtiden, liksom lösningarna på alla problem. Det är vad vi har att jobba med om vi vill bygga en bättre och mer hållbar värld. Jag kan göra något, och även om jag inte tror det kommer det jag gör att få konsekvenser, oavsett vad jag gör. Samma gäller vi. Tillsammans kan vi göra något. Skillnaden är att verkningsgraden, effekten av det vi gör tillsammans är mycket större än det jag gör själv. Även där, och på en global nivå, gäller att oavsett vad vi gör kommer det att ge upphov till konsekvenser. Där är vi idag. På exakt samma ställe som vi alltid varit. Vid eller i insikten om att det finns inga genvägar. När skall den insikten sjunka in? När skall jag, vi, alla, förstå att det enda vi har är denna jord? Tellus är den enda plats i universum där mänskligt liv, så som vi vant oss vid det, är möjligt att leva.

Enkla lösningar, snabba fix och genvägar. Lockande? Jo, tack! Men vi måste slå dem ur hågen om vi skall kunna rädda planeten. Bantare världen över har under generationer bevisat att det som låter som låter för bra för att vara sant, är det också. Jag kan bara gå ner i vikt genom att röra mig mer och äta mindre. Ett exempel på samma sak, på vi-nivå, kan vara elektronikbranschen som gör det möjligt för oss att köpa billiga platt-TV apparater och andra produkter, och att byta till senaste modell ofta. Hur är det möjligt? Det är inte möjligt. Det är resultatet av en hänsynslös kamp mellan företag som vill ta över marknaden. OnOff och Expert har gått under redan. Det är bara en tidsfråga innan priserna går upp. Och då har vi inte ens uppmärksammat arbetarna som framställer varorna som säljs till priser som ligger under tillverkningskostnaderna. Hur ser deras vardag ut, alla dem som gör det möjligt för oss välbeställda västerlänningar att handla billigt? Och hur påverkar varorna miljön, idag och framöver?

Det går inte att ducka för dessa frågor. Eller det går, så klart att förneka dem. Jag, vi, alla, kan så klart välja att inte se, att bara tänka på mig och på oss. Men konsekvenserna av vårt handlade idag kommer vi att få leva med, oavsett hur vi gör och agerar. Det går inte att komma förbi. Hur mycket vi än vill och försöker. Dagens tidning, denna ständiga källa till inspiration, detta viktiga fönster ut mot kulturen och dess konsekvenser är fylld av enkla lösningar, men också visdom. Läser till exempel om förhoppningarna på Brasilien, det eviga framtidslandet.

På hemmaplan hörs företag vinstvarna och tala om nedskärningar. På andra sidan Atlanten är tongången av en annan art. I Brasilien håller svenska företag en hand på växellådan redo att trycka gasen i botten. Övertygelsen är utbredd om att en växande medelklass ska väcka den sovande jätten ur sin vila.

Där finns lösningen på alla problem. I en spirande köpkraft hos en växande medelklass. Skynda, skynda, fynda, fynda. Först till kvarn. Hur hållbart är det, och för vem, hur länge? Eftersom världens ekonomier är sammanväxta spelar det ingen roll för miljön, för jorden, var konsumtionen och tillväxten är stark, eller för dem som arbetar med tillverkningen av produkterna, för konsekvenserna blir de samma. Förhoppningarna som knyts till Brasilien känns igen. Vi har hört det förr. Där finns lösningen på alla våra problem. Kommer vi bara till Amerikat, då löser sig allt. Kommer vi bara till Kalifornien, Asien och så vidare. Där, och då, löser sig allt. Knappast!

Varför inte rikta blicken hit, till Sverige, till oss själva? Där finns både problemen och lösningen. Det finns inga genvägar, inte för kollektivet. Enskilda individer kommer nog alltid att kunna göra klipp och lyckas, och det kommer förmodligen alltid att finnas samhällen och länder som befinner sig i uppgångsfas. Men hållbarhet kan bara uppnås med hjälp av hårt arbete. Och om jag inte gör något, om vi inte börjar förändra vårt sätt att tänka och agera, då förvärras problemen. Här, där, överallt. Det är det enda vi vet, som vi kan veta.

Håller med Andreas Cervenka som i sin krönika i pappersversionen av SvD konstaterar att det är en farlig tävling världens länder är inbegripna i, när man laborerar med inflation för att lösa sina respektive ekonomiers problem. När alla gör detta samtidigt riskerar alla att gå under tillsammans. Ändå bygger man murar, inför handelshinder, sluter sig. Jag, vi, mot alla andra. Egoismen hindrar därmed utvecklandet av den enda typ av lösningar som finns och som är hållbara. När alla ser till sig och sitt är det ingen som ser till och försvarar helheten, jorden. Därför är Cervenkas avslutande ord i krönikan viktiga.

Hur ska allt detta sluta? Eftersom vi alla är försökskaniner i det största monetära experimentet i mänsklighetens historia är det ärliga svaret att ingen vet. Men vid en snabb genombläddring av katalogen över globala ekonomiska problem är det svårt att komma runt en enkel men kanske lite naiv fråga. Vad tror ni om lite samarbete?

Tillsammans. Där finns både roten till det onda, och lösningen på problemen. Tillsammans är det enda vi har, oavsett hur vi väljer att se på saken. Det går att förneka detta. Går att se bara till sig och sitt, men det går inte att ducka för konsekvenserna. Det går att bygga murar, men det är alltid ett bubbelriktat vapen som lika gärna kan skydda en från hot utifrån, som utsätta en för större fara för hot som inifrån. Det finns inga genvägar. Det är mantrat vi alla måste upprepa. Lösningen på problemen är därigenom enkla att identifiera och formulera, men svåra att realisera. Låter det för bra för att vara sant, då är det så.

Därför är det glädjande och hoppingivande att lite längre fram i tidningen läsa om att samarbete är lönsamt. Det finns även ekonomiska skäl till samverkan, öppenhet. Sara Lomberg skriver i en artikel i SvD om Jim Tamm. Han har utvecklat ett program, Radical Collaboration, och har även skrivit en bok med samma namn. Och om detta går att läsa följande.

Företag och arbetsplatser som har brister i sin förmåga att samarbeta slösar med både tid och resurser. De är mindre kreativa, har en större personalomsättning, lägre nivå på tillit, längre ledtider och lägre trivsel bland sina medarbetare.

Förtroendefullt samarbete är en katalysator för att skapa mer effektiva arbetsmiljöer och mer tillitsfulla relationer. Samarbete uppstår inte av sig själv. För att kunna samarbeta behövs både ett antal färdigheter och ett visst förhållningssätt – och de går att lära sig. Förtroendefullt samarbete har med stöd av forskning visat att man har lyckats med detta – att lära medarbetare och organisationer att bli mer effektiva.

Företag som är på väg in i problem, som på sikt riskerar att gå under kännetecknas enligt Jim Tamm av att följande kulturella egenskaper utvecklas, vilka känns igen från otaliga rapporter om hur länder agerar för att hantera sina problem. Läs, lär, gör om, gör rätt.

Skapar en stridslysten eller undvikande atmosfär - en underliggande stämning av rädsla och/eller vrede

Klyftorna som växer i världen. Vi och dom, muslimer mot kristna, väst mot öst. Inget gott kan komma ur detta.

Har en känsla av "om de vinner, så förlorar jag"

Antingen är du emot oss, eller med oss. Det var så han sa Georg Bush, efter den 11 september. Och tanken om att vinnaren tar allt är utbredd. Därför är det en farlig tanke, en känsla som riskerar att utvecklas till något fruktansvärd, om den växlas upp från jag, över vi, till alla. Skalnivåer, tänk skalnivåer. Konsekvenserna och riskerna ökar med kvadraten när vi rör oss uppåt i systemet.

Försöker hela tiden få största vinning för egen del, med liten eller ingen hänsyn till den andra partens intressen

Kampen mellan elektronikjättarna, förhållandena i Asiens och Afrikas EPZ (som man kan läsa mer om i Naomi Kleins bok No Logo), och så vidare. Kapitalismens self made man, konkurrensens allsmäktighet har sitt ursprung ur denna strategi. Och lyssnar vi bara på vinnarna, då är vi illa ute. För på varje framgångsrik man går det hundratals eller kanske tusentals förlorare. Hur många förlorare går det på varje Lottomiljonär? Samma relation, om än inte riktigt lika tydligt, gäller i näringslivet. Och ju mer pengar man vill tjäna för egen del, desto fler förlorare krävs för att kalkylen ska gå ihop.  

Markerar och hävdar sin ståndpunkt så kraftfullt som möjligt

Det som är trängd och känner sig hotat är rädd, och då är det lätt att ta till knytnävarna eller ryta till mer än situationen och problemet kräver.

Vägrar ändra uppfattning

Man ska stå vid sitt ord, fullfölja planen, vara principfast. Det är en egenskap som premieras idag, det är en dygd. Det säger något om vilket samhällsklimat vi byggt upp för oss själva, och om vilka risker vi utsätter oss för, kollektivt. Listan fortsätter, och uppfattningen stärks om att det är samhällets syn på vika egenskaper som kännetecknar ett gott ledarskap som är grundproblemet. Läs vidare, och begrunda. Är det inte så här det ser ut i politiken, här hemma och på andra håll?

Framhåller hela tiden hur riktig den egna uppfattningen är och hur felaktig de andras är

 Använder en kombination av hot och löften för att övertyga de andra att de måste gå med på det han eller hon vill han eller hon delar med sig

Är ytterst försiktig och selektiv med vilken information  

Har ofta mycket otydliga eller vilseledande intentioner 

Har ett spänt och anklagande kroppsspråk 

Tar allting personligt 

Tar ingen hänsyn till de långsiktiga konsekvenserna för relationen

Jag, vi, alla. Bara tillsammans kan vi bryta mönstret. Lösningen finns närmare än man förleds att tro, om man lyssnar på dem som har makten. De vill er mer av samma, för det är vad som gjort dem framgångsrika. Vi måste förlåta dem, för de talar som de har förstånd. Men vi behöver inte lyssna på dem, vi bör inte lyssna, för de är en del av problemet. Lösningen, en lösning, eller inspiration till strategier som kan användas för att utveckla lösningar finns. Läser vidare, här om vad som kännetecknar framgångsrika företag och organisationer. Inspirerande och hoppfull lösning.

Välj en öppen och icke-försvarsinriktad problemlösningssstrategi. Lyssna på ett öppet sätt, kommunicera uppriktigt utan att lägga skuld på någon och provocera inte avsiktligt någons känslor. Definiera i stället frågeställningarna och de intressen som finns. Sök efter kreativa lösningar på problemen - lösningar som på ett tillfredsställande sätt tillgodoser alla parters intressen.

Inrikta diskussionen på vars och ens intressen och inte på personerna. Kommunicera öppet och ärligt vilka dina behov är och vad som är angeläget för dig. Inrikta dig på att hitta lösningar som gör att ni båda blir nöjda. Se upp för allt som kan hota förtroendet er emellan och er långsiktiga relation.

Jag, vi, alla. Tillsammans har vi något att lära av detta. I grund och botten är det enkelt att förändra, det svåra är att inse att man bara kan få genom att ge. Jag kan bara bli rik och lycklig tillsammans med oss, alla. Som sagt vi spelar ett farligt spel, och insatsen vi riskerar att förlora är jorden. Den enda plats i Universum som vi människor som lever idag kan vara människor på.

Samarbeta, inte bara för din egen skull, utan för vår skull, för allas skull. För jordens, framtidens och mänsklighetens skull.