Cigaretter och planekonomiskt styrd konkurrens

Det finns ingen renhet i världen. Alla gränser är porösa. Inget är fritt från påverkan. Kort sagt, allt hänger ihop. Efter Sovjetunionens fall är det som att kapitalismen vann, som om det bara finns ett sätt att styra ekonomiska flöden: frihandel och konkurrens. Inget kunde vara mer felaktigt. Sovjetstaten må vara död, men planekonomin lever i högönsklig välmåga. Lika bra att erkänna det, och försöka göra det bästa av situationen. För om vi nu ändå ska styras av planer, och om monopol ändå är vad alla företag strävar efter, då är det väl bättre om dessa styrs öppet och demokratiskt, än bakom lyckta dörrar och av bonussrusiga företagsledningar. 

Läser med stort intresse i dagens SvD om WTO och det uppseglande bråket om cigarettförsäljningens förutsättningar i Australien. Ett spel för gallerierna, som gläntar på dörren och visar hur det går till bakom kulisserna. Att detta fungerar, att företagen kan hållas, utan att medborgarna ser och drar slutsatser av det som sker, det säger något om den kollektiva förmågan till kritiskt tänkande i världen. Läget är allvarligt, och det är vi, världens medborgare, som tillsammans, kollektivt riskerar något. Låt mig visa vad jag menar och ser mellan raderna, och ibland tydligt utskrivet. Frågan som skall avgöras av WTO handlar om att Australien förbjudit tobaksbolagen att använda sina logotyper på cigarettpaketen, och tobaksbolagen reagerar med att ta strid. En strid där alla medel uppenbarligen är tillåtna, för att man även fortsättningsvis skall få sälja tobak efter sina egna marknadsföringsprinciper. För att man även framgent skall kunna utnyttja rätten att tjäna pengar utan hänsyn till folkhälsan.

– Budskapet till världen är att tobaksjättarna kan utmanas och besegras. Utan modiga regeringar som är villiga att ta fajten med tobaksindustrin skulle de få oss att tro tobak varken är skadligt eller beroendeframkallande, sade Australiens justitieminister Nicolas Roxon efter domstolsbeslutet.

Det var ju det. Hur modiga och starka är regeringarna egentligen? Och i vems intresse arbetar man? Vad man säger och går till val på är en sak, men vad man gör är en helt annan. Det som intresserar mig är dessa frågor. Jag är varken för eller emot något ekonomiskt system. Vad jag vill se är ökad transparens, så att fler kan bilda sig en egen uppfattning och utifrån denna rösta på det man finner bäst.

Men nu utmanas Australien i ett frihandelsperspektiv. Ukraina har begärt att WTO upprättar en tvistlösningspanel för att avgöra om cigarettpaketen strider mot de globala frihandelsreglerna. Ukraina menar att de omärkta paketen strider mot WTO-reglerna om skydd av varumärken. Honduras och Dominikanska Republiken väntas begära liknande tvistlösningspaneler mot Australien, och enligt australiska sjukvårdsministern Jane Halton är tobaksbolagen pådrivande i kulisserna.

Företag med enorma tillgångar har makt, och den kommer de att använda för att värna sina intressen. Och när företag blir mäktigare än stater då har världen som vi känner den förändrats i grunden. Där är vi förhoppningsvis inte riktigt än, men det står inte på. Om, säger om, man fortsätter på den inslagna vägen. Det handlar inte bara om tillgång och efterfrågan, om balansräkning. Det handlar om att ekonomin och kulturen blivit synonymer, och om makt.

Panelen upprättas formellt idag vid WTO. Därefter väntar en svår balansgång för domarna. WTO har regler om att skydda varumärken, men också regler som ger länder rätt att vidta åtgärder för att skydda folkhälsan. Frågan är vilket som väger tyngst. En aspekt som lär vägas in är Världshälsoorganisationens Tobakskonvention. Konventionen, ratificerad av 175 länder, ger länder rätt att införa restriktioner på tobakspaket för att skydda folkhälsan, samt rekommenderar omärkta cigarettpaket.

Det ser på pappret ut som frågan är avgjord, till Australiens och folkhälsans fördel. På pappret, inför väljarna och i högtidstalen är frågan avgjord. Men hur är det i praktiken. Och vems ärenden går Ukraina och Honduras? Vad får beslutet för konsekvenser?

WTO-panelen har nu 60 dagar på sig att komma med ett utslag, som därefter kan överklagas. Tvisten är mycket känslig, säger WTO-talesmannen Josep Bosch till SvD Näringsliv.

– Frågan är omgiven av polemik och följs av regeringar över hela världen. Det är en av de mest känsliga WTO-tvisterna, och utslaget kan få betydelse för många länders framtida beslut, säger han.

Om det bara handlade om tobaksförsäljningen, som i grund och botten är enkelt att som individ ta beslut om och där det finns en enad läkarvetenskap att luta sig mot, då vore detta kanske en storm i ett vattenglas. Men WTO, som skall värna frihandel och verka för att motarbeta konkurrenshinder, är en organisation som verkar i någons intresse. Och jag är inte säker på att det går att avgöra vems. Det är helt enkelt en allt för komplex fråga för att kunna besvaras med bu eller bä. Företag, stora, multinationella företag, är idag inte beroende av länder. Företagen utnyttjar länder, och spelar ut stater mot varandra. Kalla kriget är här igen, i en ny version. Nu är det företagen som spionerar, och handeln man bevakar. Gränserna må vara relativt öppna (för den som har pengar och som kan konsumera), och järnridån är riven (i alla fall på pappret). Frågan jag ställer mig är vem det är som agerar här?

Flera andra frihandelstvister knackar på WTO:s dörr, främst trätan mellan USA och Kina om handelshindrande tullar och exportstöd. USA har anmält Kina till WTO för att ge orättvist exportstöd till tillverkare av bilar och bildelar. Kina har anmält USA för tullavgifter på bland annat stål, däck, kemikalier och köksutrustning som de menar bryter mot WTO-reglerna om öppenhet och korrekta förfaranden.

Är det staterna som inför handelshinder, eller är det företagen som finns och verkar inom landet som påverkar staterna att ta ut tullar för att skydda sina intressen. Vem är det som spelar ut vem, och vilka blir konsekvenserna? Det är avgörande frågor för framtiden. Artiklarna i näringslivsbilagor och inslag på TV-nyheterna är inte bara nyheter. Det är realpolitiska inblickar bakom kulisserna i det maskineri som driver världen. Nyheter skall man aldrig lita blint på, men läser man dem med kritisk blick finns viktig kunskap att få om hur kultur och ekonomi fungerar. Det finns anledning att vara orolig.

Vid sidan om detta står WTO:s frihandelsförhandlingar och stampar utan att komma framåt. WTO-chefen Pascal Lamy varnade i veckan för att multilateralismen är i kris, och många tror att Doharundan sakta men säkert kommer att dödförklaras. Vissa handelsanalytiker menar att stora spelare som USA och Kina håller på att sätta frihandeln ur spel. Kort sagt stretar WTO just nu i en brant uppförsbacke där tvisterna om cigaretter, bilar och flygplan bara är några av utmaningarna.

Hur vi än gör kommer vi kollektivt att få leva med konsekvenserna. Det är den enda vi kan veta. Och kunskap och insikt i om vad som är det bästa man kan kan eller bör göra går bara att skaffa sig på egen hand. Lyssnar man på experter och delegerar den biten till någon annan, för att man inte kan, hinner eller orkar, då är risken överhängande att man tar beslut som kommer att få negativa konsekvenser för en själv. Demokrati är bara demokrati om och när alla engagerar sig, synar samband och tänker kritiskt.

Det är egenskaper som man får om man läser högre utbildning. Eller det är i alla fall så det borde vara, om ni frågar mig. Men om lärarna och forskarna på högskolan inte får ägna all kraft åt det de är bra på, då krackelerar basen för demokratin och i förlängningen allt annat också. I vems intresse verkar regeringen, och utbildningsministern? Jag vet inte, och insinuerar inget, men det är en viktig fråga. Låt oss hoppas att det är oss medborgare man sätter i första rummet. Men låt oss inte bara hoppas: Undersök frågan också! Det är vår gemensamma framtid som står på spel.