Uppgiften som jag här har tagit på mig är, bland annat, att utforska idén om det nya universitet. Vad skulle det kunna vara, och till vad kan det användas?
Just detta påpekande, att universitetet (både det nya och det ”gamla”) är en idé och inte ett faktum, det är ett centralt tema i alla samtal jag vill föra. I en artikel som jag skriver tillsammans med Marcus Bussey, en australiensisk forskare, skissar vi på tanken att det nya universitetet bäst beskrivs i termer av ett muli-, eller rhizo-versitet. Det är en utspridd plats, en multiplicitet! Det är inte EN fysisk byggnad eller något liknande, som det "gamla" universitet, vilket benämns träduniversitetet. Något liknande har jag för avsikt att skissa på här, eller kanske snarare testa i realtid.
Detta nya universitet är ett verb, en ständigt pågående, mångfacetterad process av lärande. Därför valde Marcus och jag att presentera tankarna/artikeln om detta i form av en konversation. Men denna får inte förväxlas med ett Sokratiskt samtal där det finns ett svar, och bara ett enda, på frågan, för det är sannerligen inte vår avsikt. Tvärt om! Svaret på den typen av frågor måste växa fram som ett resultat av möten mellan engagerade aktörer, utan att man sneglar på slutresultatet. Den process som det nya universitetet blir till inom, den tar aldrig slut!
Därför vill jag även här uppmana läsaren att inte slå sig till ro med de insikter som samtalen förhoppningvis ger upphov till. Det är nu (och här syftar jag på ett kontinuerligt presens) det viktiga arbetet börjar. Det nya universitetet finns ständigt i framtiden, som ett möjligt utfall av interaktionen mellan aktörerna som engagerat sig i frågan. För att nå dit (det vill säga närmare målet, men aldrig ända framme vid det) krävs arbete, ihållande arbete. Om och när tillräckligt många drar åt samma håll så kommer det virtuella, idén om och tanken på vad det nya skulle kunna vara, att övergå i realitet.
Lärande kan aldrig styras, det är en process som bara kan sättas igång. Och det är vad jag här vill göra. Sätta igång processer av lärande, inte bestämma vad som är bra eller dålig kunskap. Den enda definition på god kunskap vi behöver är graden av funktion. Fungerar det till det man vill, då är kunskapen eller insikterna bra. Annars inte, och då behöver man inte spilla tid till att bråka om vem som har den bästa kunskapen. Det får framtiden utvisa. Finns ingen anledning att debattera om något som ändå inte existerar, ännu. Sådana utbyten syftar bara till att platta till den som har en avvikande åsikt. Debatt är en arena för makt!
Artikeln innehåller en rad mer eller mindre abstrakta begrepp och filosofiska termer (precis som denna blogg). Hur skall/kan man se på detta? En tanke som vi hade var att definiera begreppen i fotnoter. Men vid närmare eftertanke har vi kommit fram till att det vore en eftergift till krav hämtade från träduniversitetet. Vi vill istället uppmana intresserade läsare att söka definitioner på begrepp som han eller hon inte förstår på egen hand, på nätet eller på andra platser. Det säger vi inte för att vi är lata och inte orkar definiera begreppen. Vi säger det av två viktiga skäl. För det första för att vi vill främja en lärandeprocess som leder till vishet. Och för det andra för att vi inte vill låsa fast sådant som måste befinna sig i rörelse. Behöver ni hjälp med att söka referenser eller om ni vill ha synpunkter på tolkningar av begreppet så är ni mer än välkomna att höra av er. På det sättet fortsätter konversationen.
Jag älskar det obestämda. Allt som ännu inte har fastat i formen. Och jag vill på olika sätt visa hur universitetet skulle kunna lösas upp, utan att man behöver kasta ut barnet med det smutsiga badvattnet. Det nya universitetet finns som sagt som en slumrande potential, som en möjlig berättelse. Det finns i det virtuella. För att realiseras behövs det konkreta insatser av många aktörer som vill åt samma håll. Vad jag försöker göra här är att slå an en ton, och det är min förhoppning att den hos läsaren skall ge upphov till resonans vilken kan växa och sprida sig i världen och ge upphov till olika nya universitet.
Långsiktigt hållbara lösningar uppstår hela tiden och överallt. Det gäller bara att lära sig upptäcka dem, att lära sig se flyktlinjerna. Vidare handlar det om att våga agera i enlighet med sin övertygelse om vad som är bra och användbart. Precis så enkelt är det att realisera det nya universitetet, och samtidigt så svårt. Det enda vi kan veta är emellertid att om vi inget gör, då händer inget.
Reagera inte, agera!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar