Under snart femton år har jag på olika sätt sysslat med humaniora, först som student och sedan 2003 som Lektor i Kulturvetenskap. Det som hela tiden har drivit mitt arbete framåt är strävan efter att försöka hitta förklaringsmodeller för det liv jag lever och de sammanhang jag befinner mig. Hur hänger allt ihop, och vilken är min roll i helheten? Det är tankar som fortfarande inte fått sina svar. Tankar som fortfarande ger mig motivation att driva arbetet vidare även om det ibland känns otacksamt och tröstlöst.
Ett viktigt skäl till att jag inte gett upp är att jag på senare år har kommit till insikt om att det inte finns ett enda svar på frågorna. Svaret, tänker jag istället, skapas genom att vi lever våra liv i och genom olika sammanhang. En viktig utgångspunkt för arbetet är att kunskap om världen och kultur aldrig kan framföras med anspråk på att vara helt igenom perfekta och för evigt giltiga. Det finns helt enkelt inte några fulländade sådana teorier, bara mer eller mindre användbara (tolknings)redskap att undersöka världen med hjälp av. Och det är just det som ska diskuteras här, redskap att orientera sig i världen och kulturen med.
Redskapen har jag inte uppfunnit själv, det handlar snarare om tankar som kanaliserats genom hela det sammanhang jag befinner mig i och verkar inom. Hur självklara och enkla tankarna och utgångspunkter än är för mig idag så är det lika fullt insikter som förvärvats genom stor möda och envis uthållighet. Därför försöker jag i allt jag skriver att vara medveten om vad det var som var så svårt att förstå innan så att säga polletten trillade ner. För det var verkligen så det kändes för mig när bilden klarnade. Det jag hade mest problem med tror jag var att inse att Michel Foucaults, Bruno Latours och Gilles Deleuzes tankar i mångt och mycket går på tvärs mot det som vanligtvis tas för givet i livet, samhället, kulturen och framförallt när det gäller hur vi ser på oss själva som subjekt och på den roll människan spelar i världen. När jag väl kommit förbi den tröskeln i mitt tänkande insåg jag att det inte är så speciellt svårt egentligen.
Syftet med bloggen är att försöka visa just det, att teorier inte är svåra egentligen. Teorier är verktyg! Ett sätt att visa det, det sätt jag valt här, är att presentera och resonera kring några av alla de texter och passager i böcker som hjälpt mig att hitta fram till ett adekvat sätt och en användbar metod att förstå den värld vi alla lever i tillsammans. Det som löpande kommer att presenteras i bloggen är med andra ord några av de pusselbitar jag samlat på mig genom åren, och som äntligen har fallit på plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar