Skavlan, Schyman och makten.

Igår, på TV-programmet Skavlan, talades det om Makt. Bland annat sa författaren Hanne Wibeke Holst att det är en vanlig uppfattning om män med makt att de imponerar, men att kvinnor med makt däremot provocerar.


Makttemat väcker en hel del tankar, och bloggformatet passar utmärkt som medel för att bringa reda i dessa och få dem ut huvudet. Makt är som jag ser det ett helt centralt tema inom ämnet Kulturstudier. Att studera makt och dess verkningar är livsviktigt om man vill förstå kultur. Men för att göra det måste man ha en uppfattning om vad det är man studerar. Vad menar man med makt? Hur skall/kan begreppet definieras? Makt i den betydelse jag jobbar med är väsensskild från den definition som Skavlan förmedlade igår.

Här finns ett glapp mellan forskarvärlden och samhället. Väldigt ofta talar man förbi och missförstår varandra. Ett praktexempel på hur det kan gå till och se ut när makt kommer på tal var när Gudrun Schyman debatterade med Jimmie Åkesson i en av partiledardebatterna inför höstens val. Schymans utgångspunkt var kulturvetenskapligt teoretisk, och Åkessons var vardagligt praktisk. Och är man inte medveten om att man talar om helt olika saker, ja då är det inte lätt att förstå varför man inte kommer överens.

För att försöka bringa reda i frågan skall jag nu med hjälp av en vardaglig terminologi förklara hur man kan tänka kring makt för att förstå den på ett sätt som underlättar arbetet med att hantera baksidorna som makten ger upphov till. Kulturvetare tenderar ibland att bli lite för teoretiskt abstrakta, vilket behövs i en vetenskaplig kontext men blir kontraproduktiv om den pådyvlas någon som inte är intresserad. Kulturvetare uppfattas ibland som elitister. Det är synd, för det tar fokus från grundproblemet.

Först några enkla utgångspunkter. När kulturvetare talar om makt är det inte något man har, det är något som görs. Makt utövas, och finns i mellanrummet mellan aktörerna som berörs. För att använda en kulturvetenskaplig term kan man säga att makten är hegemonisk, det vill säga den innehas inte av någon utan är ett resultat av kollektiva förgivettaganden hos såväl dem som gynnas av förhållandet som de som missgynnas. Makt uppstår i sammanhang och är ett resultat av handlingar.

Hos Skavlan, och till vardags för det stora flertalet, ser man dock på makt som något man har. Och män som har makt kan då uppfattas som imponerande. Det är så det ser ut i vardagen. Makt är något man blir utsatt för, och den som har makten tar plats och driver sin vilja igenom. Inget konstigt med det. Att hävda att den som ser på makt på detta sätt är korkad, det är djupt fördomsfullt, elitistiskt och det är dessutom farligt. Det är en förklaring till att Sverigedemokraterna vinner väljare. Deras beskrivning av samhället stämmer överens med hur man ser på det, om man inte går på djupet, om man inte vill förstå de underliggande mekanismerna som leder fram till utfallet.

Hur ska man då se på makt? Hur blir makt ett resultat av sammanhang? Hur kan man hävda att någon som uppenbart får sin vilja igenom, gång på gång, inte har makt? Det är i grund och botten väldigt enkelt. Efter många års funderande och timmar i föreläsningssalar där jag har laborerat med olika förklaringsmodeller, både teoretiskt abstrakta och mer vardagliga, har jag kommit fram till att det enklaste och mest pedagogiska sättet att förklara hur makt är något som görs och inget man har ser ut som följer.

Tänk på en basketbollplan, eller en tyngdlyftarhall. Tänk också på hur de som finns och verkar där brukar se ut. Basketbollspelare är ofta långa, och tyngdlyftare korta. Visst finns det undantag. Men är man kort i basketsammanhang eller lång i tyngdlyftarsammanhang krävs det att man har exceptionella egenskaper som gör att man kan övervinna hindren. Detta faktum är svårt att argumentera mot. Duktiga basketspelare är långa och tyngdlyftarmästare är korta, så ser det ut i normalfallet. Vad jag vill peka på är att egenskapen längd ger den som är det fördelar gentemot andra, i just basketsammanhang, men inte i andra sammanhang. Och om reglerna i basket skulle förändras, då är det inte säkert att långa basketspelare har några fördelar längre.

Egenskapen längd blir ett slags synonym för makt, i fallet basket. Den som är lång har lättare att få sin vilja igenom, på basketplanen. Det är av yttersta vikt här att man förstår att det bara är på basketplanen som den som är lång har/får fördelar, ingen annan stans. Jag tror det är lätt att förstå detta om man talar om basket. Och då förstår man också att fördelarna/makten med at vara lång är relaterad till eller uppstår som ett resultat av att reglerna ser ut som de gör i basket. Längd är något som basketspelaren har, men fördelarna är något han/hon få, av sammanhanget. Längd blir en maktfaktor på grund att man kollektivt har bestämt att det är så som reglerna ska vara utformade inom basketen.

Förstår man makt på detta sätt, ja då förstår man att det inte är något man har det är något som görs. Makt är en konsekvens, inte en egenskap. Och när man väl förstår det, när man väl inser grunder till problemet, då kan man enkelt överföra förståelsen till samhället. Mäns makt över kvinnor får härigenom en helt annan innebörd, och förklarningen av fenomenet får sökas någon annan stans än hos enskilda män. Ojämlikheten mellan könen blir då ett resultat av att samhället och kulturen ser ut som den gör, och det är i sin tur ett resultat av aktiva handlingar. Kultur och samhälle är inte, de görs. Varje dag, varje stund, är vi alla med om att skapa samhället. Hela tiden är vi alla med om att skapa och upprätthålla de regler som håller ihop samhället och kulturen och som ger nödvändig stadga år vardagen.

Vad vi gör när vi gör det vi brukar, till vardags, är att skapa och upprätthålla regler. Och det är dessa regler som premierar män och manlighet. När man hos Skavlan, på bästa sändningstid, talar om att makt är något man har, då är man med om att upprätthålla den synen på makt och man underblåser därmed mäns makt över kvinnor. Både kritiken av makten och bejakandet av den får samma resultat, och det gäller oavsett definition.

Det finns helt enkelt olika förväntningar på män och kvinnor, och det är framförallt dessa förväntningar som över tid ger upphov till olika resultat för olika grupper, inte några inneboende egenskaper i individerna. Genom att tala om att män är si och kvinnor så upprätthålls skillnaderna mellan könen. Dessa finns och det kan ingen förneka, men de är inte ett resultat av biologi, det är ett resultat av kollektiv handling. Män tilldelas makt genom att samhället och kulturen ser ut som den gör. Först när reglerna ändras, först när alla, kollektivt, både män och kvinnor, lever efter andra spelregler, först då kommer maktordningarna att ändras.

För att nå dit krävs något väldigt enkelt, och kanske just därför svårt. Vad som krävs för att bryta mäns makt är att vi kollektivt tar ett ansvar för vilka sanningar vi för vidare och integrerar i vår vardag. Så länge vi tror på och agerar som om man har makt, så länge kommer det att se ut som män har makt. Så enkelt är det!

Den som inte håller med kan fundera på vad som skulle hända med alla långa basketspelare om korgen flyttades ner på marken. Då skulle alla uppburna stjärnor, i ett slag, förvandlas till medelmåttor. Oavsett hur duktiga de är. Samma gäller för männen som idag har makt. Ändras spelreglerna, då blir de av med sina fördelar.

Man brukar säga att Amerikas president är världens mäktigaste individ. Men utan hela det maskineri som Obamas administration består av, och utan Amerikas folkmängd, dess placering på kartan och dess historia, står innehavaren av ämbetet sig slätt. Hans makt är honom tilldelad, och den kan enkelt tas ifrån honom.

Sammanfattning: Makt har man inte, den får man. Och den är ett resultat av handling, av kollektiva förhandlingar!