Några ord om Foucault

Michel Foucaults ande vilar över denna blogg. Därför vill jag skriva några ord om vad jag finner användbart hos honom, i hans texter. Det finns de som menar att vi är färdiga med Foucault, att han inte kan tillföra samhället och vetenskapen något mer. Men det stämmer inte, vi är inte på långa vägar klara med honom. Det må vara så, vilket jag hört bland annat historiker hävda, att Foucaults arbeten rymmer en del faktafel. Men det betyder inte att han blivit obsolet. Tvärt om blir sådana påpekanden till ett slags bekräftelse på relevansen i hans filosofi, som inte handlar om att skriva en in i minsta detalj korrekt historia utan om tänkandets och maktens inneboende logik.
Utan att på något sätt jämföra mitt arbete med Foucaults så är det även min ambition med bloggen, att reflektera över tänkandets, kulturens och maktordningarnas inneboende logik . Det kommer säkert att finnas detaljer i texterna som läggs upp här som går att vederlägga, och det finns och kommer sannolikt att gå att hitta exempel på motsägelser, men det är att betrakta som ovidkommande petitesser. Bloggens syfte är inte att kartlägga den svenska kulturen, att leverera sanningar. Vad jag vill undersöka är den mycket viktigare frågan om vilken logik som kan sägas ligga inbäddad i den kontext där vi som samhällsmedborgare ingår. I fokus för arbetet står helheten, inte detaljerna.

Foucaults storhet ligger i hans ödmjuka inställning till sin egen person och i hans strävan efter att alltid sätta läsaren i fokus. Ett lysande exempel på denna eftersträvansvärda egenskap är förordet till boken The Order of Things.

This foreword should perhaps be headed “Directions for use”. Not because I feel that the reader cannot be trusted – he is, of course, free to make what he will of the book he has been kind enough to read. What right have I, then, to suggest that is should be used in one way rather than another? When I was writing it there were many things that were not clear to me: some of these seemed too obvious, others too obscure. So I said to myself: this is how my ideal reader would have approached my book, if my intentions had been clearer and my project more ready to take form.

Det är i mellanrummen, mellan människor, mellan tankar och mellan texter och dess läsare som det klimat för kunskapsproduktion som Foucault efterlyser kan uppstå. Framförallt är det när man på allvar börjar lyssna mer på vad som sägs än vem som talar och först när många människor tänker själva, som den långsiktigt hållbara (och nödvändiga) kunskapen uppstår, i samspelet mellan många aktörer. Därför passar Foucault synnerligen väl som inspirationskälla till denna blogg.

Foucault lär oss att om man verkligen vill analysera orsakerna till människors fruktan för kaos, komplexitet och motsägelser, och om man istället för att förneka förekomsten av sådana inslag på allvar vill sätta sig in i frågan om hur man kan hantera verkligheten, måste man bestämma sig för att göra tre saker.

Man måste för det första ifrågasätta sitt begär efter sanning. Det vill säga, man måste förlika sig med att sanning är och kan bara vara något som existerar i människors medvetande, och man måste acceptera att bara för att man inte kan veta om något är sant för evigt så kan man fortfarande vara säker på att stora delar av den kunskap som hålls för sann är och kommer under överskådlig tid att vara relevant. Förnekandet av en absolut och evig sanning betyder inte att allting är lika giltigt.

För det andra måste man återge diskursen dess händelsekaraktär, vilket innebär att fokus helt enkelt riktas från att betrakta världen som något som är, till att betrakta samhället och kultur som storheter under ständig tillblivelse, som kontexter skapade genom handling och interaktion mellan aktörer.

För det tredje måste man upphäva det betecknandes makt, eller åtminstone försöka inse vidden av ”problemet.” Det vill säga om man verkligen vill förstå världen måste man acceptera att det inte finns någon allmängiltighet hos någon mening, att alla påstående kommer någonstans ifrån och är situerade i tid och rum.

Arbetet med att nå insikt om detta kan utföras på olika sätt. Det sätt som Foucault förordar handlar om att belysa det faktum att försanthållanden upprätthålls genom en rad olika, såväl yttre som inre, utestängningsprocedurer och regleringsmekanismer. För att förstå samhället och dess kulturella logik kan man med andra ord inte begränsa undersökningen till enskilda individer eller någon annan utvald aspekt av helheten. Istället bör man intressera sig mycket mer för hur och var det talas om (fyll i själv), samt undersöka hur berättelser om detta sprids. Det är i och genom sådana nätverk som kultur växer fram över tid, i samspelet mellan de aktörer som utgör helheten.

Samhället och kultur är inte något passivt som bara finns. Precis som allt annat blir dessa storheter ständigt till och omskapas processuellt. Först när insikterna och kunskapen om samhället och kultur används aktivt, av många aktörer får de sitt värde. Det är med andra ord först när kunskapen används, sprids, diskuteras och omsätts i handling, som den blir meningsfull. Texters och tankars värde bestäms uteslutande i relation till dess förmåga att hjälpa läsaren att reflektera över tillvaron. Och denna blogg hade aldrig kunnat skrivas om jag inte stod i ständig kontakt med det sammanhang som består av böckerna i min bokhylla, med Internet och med läsare som kommenterar vad jag sätter på pränt.

Människor är bara en typ av aktör i det nätverk, diagram, assemblage, självorganiserande system (välj den term som fungerar för dig) som allt och alla ingår i och blir till genom, i processer av ömsesidig tillblivelse. Om och när tillräckligt många människor gör sig medvetna om detta sakernas tillstånd kan ett långsiktigt hållbart arbete för att förstå och möta alla typer av samhällsproblem påbörjas. Det är vad jag med bloggen vill visa och arbeta för.

Vad som blir resultatet får framtiden utvisa.