En fråga rörande ett tidigare inlägg, i kombination med att Uppdrag granskning ikväll sänder ett inslag om IKEA (se även), (och) ger upphov till följande funderingar, och förhoppningsvis förtydliganden, kring hur man kan tänka med hjälp av begreppet Rhizom.
Först måste man förstå att Rhizom är ett verktyg att tänka med, det är ett simulacra, inte en simulering. Minor science går (i korthet) ut på att konstruera och att använda verktyg att tänka med hjälp av, inte om att resa anspråk på att sitta inne med sanningen om världen eller vad det nu är man studerar. Och det är viktigt. Verktyg kan bara bedömas i förhållande till graden av användbarhet, och i relation till de konsekvenser arbetet resulterar i. Därför behöver man inte till punkt och pricka följa upphovsmannens, i detta fall Deleuze & Guattari, intentioner. Mycket viktigare är det att vara tydlig med hur man själv läst, bearbetat och förstått det verktyg man vill använda. Bara så går det ju att bedöma forskningsresultatet. Tyngdpunkten i arbetet skall följaktligen ligga på användningen, inte på definitionen. Och allt som fungerar är bra.
Att använda verktyg för att tänka med hjälp av handlar om att lära sig se mönster och fenomen i det kaos som omger en. Om att se sådant man annars inte ser. För detta ändamål kan Rhizomet fungera som verktyg, tycker jag. Det fungerar för mig, men det betyder inte att det fungerar för alla. Och det betyder heller inte att jag reser några anspråk på att vara Deleuze trogen in i minsta bokstav. Jag ser mig inte som en vördnadsfull lärjunge! Jag finner hans texter användbara och jag tar det som fungerar och lämnar det andra därhän, i enlighet med hans uppmaning.
Rhizom fungerar som sagt för mig, och så här vill jag definiera begreppet/tankeverktyget: Rhizom är en struktur utan centrum. Det är vidare en struktur som verkar i alla dimensioner. Strukturen har således både bredd, höjd samt djup, och för att förstå den behöver man även ta med i beräkningen tid. Vidare måste man förstå att Rhizomet samtidigt är både virtuellt och reellt.
Överfört till exemplet IKEA kan man säga, och här är det alltså tankefiguren som satts i arbete, att IKEA är ett fenomen som har existerat i världen under en bestämd tidsrymd. IKEA har en historia, en startpunkt. Men eftersom denna är såväl reell som virtuell måste man, om man vill förstå det i termer av ett Rhizom, göra sig medveten om att innan företaget tog sig materiell form existerade det som immateriell tanke, inte bara inne i huvudet hos Kamprad. IKEAs startpunkt får alltså sökas i hela det sammanhang som utgjordes av Ingvar Kamprad, med allt vad det innebär. Var man drar gränsen, det bestämmer man själv, som forskare. Och det är viktigt att man är noga här, att man inser att det finns inget objektivt sätt att avgränsa ett fenomen. Minns att Rhizomet inte har något absolut centrum, alla punkter är möjliga att betrakta som centrum.
När IKEA väl tagit steget från immateriell virtualitet till reell materialitet, ja då måste fenomenet även avgränsas fysiskt, och placeras geografiskt. Som jag förstår saken av förhandsglimtarna söker reportrarna svaret på sanningen om IKEA hos Ingvar Kamprad, men det leder tanken fel. Det är så man jobbar inom Royal science, men rizomet är en tankefigur hämtad från Minor science. Och då måste man som forskare vara mycket mer aktiv. För att kunna säga något vettigt om IKEA måste man avgränsa fenomenet, eller rama in det (Framing). Och tydligt redogöra för denna avgränsning. Eftersom rhzomet inte har något centrum är det alltid den som studerar ett fenomen som, medvetet (om det handlar om Minor science) eller omedvetet (om det handlar om Royal science) rätter upp ramarna för studieobjektet. Dessa finns inte inlagda i världen utan bestäms från fall till fall, vilket ger forskare en ansenlig makt.
IKEA blir på detta sätt resultatet av samtliga aktörers handlingar, över tid. Ingvar Kamprad må vara den som förde IKEA från virtualitet, till realitet, och han må ha ett stort inflytande över vart fenomenet rör sig i tid och rum. Men, och det är viktigt, IKEA är inte synonymt med Kamprad! Allt och alla som på något sätt går att relatera till fenomenet IKEA (både virtuellt immateriella aspekter som reellt materiella) måste tas i beaktande om man vill förstå IKEA i termer av Rhizom. Och det är forskaren som sätter upp gränserna för vad som bör räknas in i analysen och vad som kan lämnas utanför.
Här finns förklaringen till varför det är problematiskt att lita blint på experter och forskare. All forskning innebär att fenomen avgränsas, öppet eller dolt. Om vi litar blint på forskares avgränsning, jag då är vi utlämnade till hans eller hennes godtycke. Hur avgränsningen av det fenomen som studeras ser ut är med andra ord av yttersta vikt att man som läsare/bedömare av forskningsresultatet får information om, eller gör sig medveten om.
IKEA har allt att vinna på att inte studeras på detta sätt, för det skulle innebära att alla underleverantörer och underleverantörers underleverantörer skulle kunna komma att räknas in i fenomenet. Men det är bara så som det går att bilda sig en uppfattning om hur det är möjligt att sälja en möbel för noll och ingenting. Vem tjänar på att vi inte får denna information? Vem vinner på att vi inte följer aktörerna som ger upphov till IKEA, hela vägen ut till dess yttersta gränser?
Vill vi förstå IKEA behöver vi ett tankeredskap som hjälper oss att uppmärksamma och undersöka så många aspekter som möjligt av fenomenet. Och studerar vi IKEA i termer av ett rhizom måste vi ta hänsyn till såväl materiella som immateriella aspekter. Vi måste förstå att IKEA finns och verkar över tid, och att det är ett sammanhållet fenomen, ett resultat av makt. (Och här ser jag öppningar till kommande bloggposter kring Spinozas begrepp Conatus och Nietzsches begrepp Vilja till makt). IKEA är alltså ett Rhizom, oavsett vad Ingvar Kamprad anser om detta.
IKEA är med andra ord inte, IKEA finns inte. IKEA blir ständigt till och förändras inom ramen för en icke-linjär process. IKEA har inget centrum, ingen yttersta princip som det går att föra tillbaka fenomenet på eller förklara det med hjälp av. Därför vet jag redan nu att Uppdrag granskning kommer att misslyckas ikväll, och det är synd. För IKEA utgör en betydande maktfaktor i världen, och som sådan behöver företaget studeras, i hela sin vidd och utifrån olika aspekter.
Därför vill jag avsluta med att säga till Janne Josefsson och redaktionen: Tänk Rhizom. Tänk aktörer sammanhållna i nätverk. Låt inte Ingvar Kaprad blanda bort korten. IKEA finns och verkar i världen, inget är dolt. Vad som krävs är bara ett lämpligt verktyg att tänka med!
Så, var börjar och slutar IKEA, egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar