torsdag 13 januari 2011

Mot bättre vetande

Tågkaos, återuppbyggnadsarbe i Haiti, efterdyningarna av 11 september och det som händer i Australien just nu. Det är fullkomligt normala inslag i världen. Att det oväntat oväntade händer är regeln, inte undantaget. Detta vet vi, det vet alla. Gång på gång får vi denna sanning bekräftad för oss, på olika sätt och i olika situationer. I vardagen, på arbetet, i samhället och globalt. Överallt och hela tiden inträffar det oväntat oväntade. Det är regeln, inte undantaget. Och det är ett faktum som ingen förnekar. Det är utgångspunkten för vad jag vill säga här i denna bloggpost. Att vi har denna vetskap, alla.

Hur agerar vi mot bakgrund av detta? Det är intressant att studera för en kulturvetare, och det talar också för ämnets användbarhet. Inom kulturvetenskapen finns det kompetens att hantera världens oöverblickbarhet, det finns verkyg som kan användas i arbetet med att bemästra det oväntat oväntade. Förundrad tvingas jag dock allt som oftast konstatera att jag placeras på åskådarläktaren. Det jag och andra säger och tankarna vi för fram ignoreras tyvärr ofta i samhällsdebatten. Hobbyforskning har jag fått höra att jag ägnar mig åt, eftersom en del av det jag skriver inte har skrivts på tid som finansierats av de statliga forskningsråden. Kutlturvetenskap är ingen riktigt forskning, för den är inte kvantitativ. Stötande? Ja, det är vad det är. Men det är lika fullt ett faktum.

Mot bättre vetande har jag satt som titel på denna post, och det är precis vad vi sysslar med i dagens samhälle. Vi går med öppna ögon och i hög hastighet rakt mot katastrofen. Vi vet att kaos är normalitillståndet, och ändå bygger vi samhällen och kultur på kalkyler som bara tar hänsyn till det oväntade. Då får vi tågkaos, då får vi multiresistenta bakterier. Och då får vi ett kortsiktigt hållbart samhälle! Orsaken till detta är att vi väljer att leta efter nyklarna där det är ljust, även om vi vet att de inte ligger där (det är en liknelse jag ofta återkommer till, för den fångar väldigt bra vad det handlar om). Ständigt anammar vi lösningar på problem, mot bättre vetande. Gång på gång lyssnar vi på experter, bara för att de är experter och inte för att de har något vettigt att säga om det problem vi vill lösa. Hellre en professor, som har dokumenterad erferenhet av forskning finansierad av vetenskapsråden, än en klok medmänniksa. Mot bättre vetande, that's the story of our society!

Vad vi behöver är fler små barn som kan tala om för oss att kungen är naken, inte fler experter som talar med stöd från en modell konstruerad efter en linjär kulturuppfattning som i bästa fall tar hänsyn till det oväntade. Experter är lysande, så läge vi ska hantera det oväntade. Men så fort vi har att göra med det oväntat ovänttade, då är expertera tvärt om en black om foten för samhället. Experterna sitter fast i sina modeller och har alldeles för ofta gått på myten om sin egen förträfflighet. Expeter har makt och kan därmed förhindra att andra kommer till tals än de som håller med dem. Och eftersom det oväntat ovänntade är norm och vardag, så hoppas jag att läsaren vid det här laget har förstått vart jag vill komma.

Vad som behövs för att hantera tågkaos, till exempel, är inte intrikata modeller. Det enda sättet att komma tillrätta med kaoset är att lägga in marginaler i tidtabellerna, marginaler som tar hänsyn till det oväntat oväntade. Och för det behövs inga experter, bara lite sunt förnuft. Och det är i grund och botten detta som kulturvetenskap handlar om, sunt förnuft. Kulturvetenskap handlar om att lära sig se mönster i det vardagliga, om att bemästra komplexa processer där det oväntat oväntade intträffar hela tiden.

Jag har funderat mycket på hur man på ett enkelt, överskådligt och pedagogiskt sätt kan förklara vad det handlar om och vilken kompetens som behövs. Här kommer ett förslag. Tänk på julhandeln. Tänk på ett stort köpcentrum. Femman, i mitten av december. Tänk dig att du ska promenera från centralen till Brunnsparken. Det skulle kunna vara en liknelse för samhället, ett kulturellt sammanhang. Vad det består av är en hel massa folk med olika ärenden, förutsättningar, önskemål och drivkrafter. Den som vill navigera här och bana sig väg genom folkmassan har ingen som helst nytta av en karta. Vad som behövs är flexibilitet och uppmärksamhet. Har man bara det så kommer man att hamna i Brunnsparken, förr eller senare. Men om man blint litar på kartan, då kommer man snart att ha dragit på sig så pass mycket irritation att det är sannolikt att man hamnar i ordningspoliens förvar istället.

Detta händer gång på gång, och överallt. Ändå ropar vi på fler exeperter?! Experter som bara kan hjälpa oss att leta i ljuset, där vi vet att lösningen inte finns. Vad vi behöver är fler människor som har förmågan att vara flexibla och som är uppmärksamma. Och det är precis vad man lär sig inom ämnet kulturvetenskap. Flexibilitet och uppmärksamhet, och att hantera det oväntat oväntade.

Kulturvetenskap är med andra ord en väg mot ett bättre vetande!

Inga kommentarer: