På fiket på stationen i morse fångades min uppmärksamhet av en tidning som låg uppslagen på bordet där jag satte mig med dagens första kopp kaffe, i väntan på tåget mot Trollhättan. Tidningens kulturdel låg uppslagen och rubriken som fångade mitt intresse löd: För Hanna Arendt var tanken handling. Och då jag länge tänkt läsa Arendt kunde jag inte låta tillfället glida mig ur händerna. Och eftersom Arendt är intressant vill jag försöka ta tillfället att här, på väg till jobbet reflektera kring de blixtbelysningar som artikeln (en recension av antologin, Konsten att handla - konsten att tänka: Hanna Arendt om det politiska) ger av hennes filosofi.
Arendt, eller i alla fall recensionen av boken om henne, visar på möjligheter av nytänkande. Om man bara vågar bryta med den kanon, upprätthållen av hegemoniskt, akademiska maktordningar. Kanske för att hon, i kraft av att vara kvinna i en mansdominerad värld, redan avvek från normen, utmanar hon rådande sanningar och öppnar möjligheter för tankens utveckling längs nya vägar. Gillar hennes uppfattning om tanken som handling, för det är så det fungerar för mig. Handling är tanke, och tanke är handling. Två sidor eller aspekter av samma fenomen. Handling är förkroppsligad tanke, och tanken är abstraherad handling. Dessa båda aspekter går in i och ut ur varandra, ständigt.
Att skriva är att tänka, och tvärt om. Bloggandet handlar för mig om att komma vidare, genom att utmana min förmåga. Flyktlinjer bygger inte på tänkta tankar som kläs i ord, här är det orden som ger tanken struktur. Jag vet aldrig riktigt vart det ska ta vägen när jag val kommit igång. Det gör det spännande att kasta sig ut. Att publicera resultatet, utan censur, ger mitt liv lite edge. Samtidigt hjälper handlingen mig att fördjupa mina insikter, vidga mina kunskaper och hitta nya aspekter av vardagen, livet och kultur. Kultur skapas i tanke/handling, och handling/tanke skapas kulturellt.
Följaktligen ser Arendt lite annorlunda på tankar och tänkande. För henne utgår inte tänkandet från kontemplation. Den som drar sig undan världen. Den som låser sig ute från världens larm och processuella tillblivelse kommer inte att kunna förstå det levda livet, här och nu. Arendt utvecklar en mer dialogisk syn på tänkande och kunskap. Vita Activa, hennes kända begrepp, betonar aktivitet, kommunikation, tillblivelse och politik. Utan att ha läst henne i original kan jag inte låta bli att göra kopplingar till nomadologi och minor science. Möjligen är Arendt inte kompatibel med Deleuze, men ett sådant utlåtande kanske å andra sidan bara är en ängslig eftergift åt den hegemoniska makten över tanken inom akademin där bara den med formella meriter får uttala sig. Flyktlinjer är inte en del av akademin, här används bara tankar hämtade bland annat från akademin. Därför dristar jag mig till att låta kopplingen mellan Arendt och Deleuze stå kvar, med reservationen att det är ett hugskott av inspiration i flykten, inte ett väl underbyggt vetenskapligt uttalande. Ett resultat av tankar i handling, tänkande och rörelse. Och jag hoppas att den som hittar något orimligt i vad som här sätts på pränt påpekar detta. Dialog, var ju vad Arendt förespråkade. Hon dog innan internet uppfanns. Kanske hon skulle ha gillat bloggformatet?
Läser vidare om hennes historiefilosofi, om hennes tänkande om det förflutna i termer av förlåtelse och om framtiden som löfte. Och hur tänkandet i denna modell intar rollen som ett slags medium, ett ingripande, politik. Det är ett filosoferande som bär på löften om en bättre framtid. Tänker på försoningsprocessen i Sydafrika, på tanken om att förlåta oförbätterlig som begicks under apartheidtiden, mot löftet om att inte glömma. Glömska, menar Arendt, är ett slags (mer eller mindre medveten) oförmåga att tänka. Glömska främjas av kontemplation av avskildhet från det aktivt, leva livet. Framtiden bär på löften, om vi vill och aktivt tar del av nuet, genom tanke och handling. Det förflutna måste hållas vid liv, och det kräver handling. Förlåtelsen är ett sätt att bearbeta minnen av det som var, ett sätt att återupptäcka historiens komplexitet. Historien är inte en och koncis, den är alltid mångfacetterat komplex och ofta motsägelsefull.
Glömskan, säger Arendt, binder oss vid det förgångna. Och det får mig att tänka på makten över tanken som upprätthålls inom akademin genom att bara den med de rätta formella kvalifikationerna tillåts uttala sig om det som hänt, skrivits och tänkts. Vidare finns bara utrymme för en, den sanna, riktiga och enda tolkningen. Upprätthållandet av en sådan tankestruktur, en sådan diskurs är bara möjlig om ursprungstexten fallit i glömska. Makten över (tolkningen av) minnet är genomgripande, och den påverkar så klart framtiden, för den sätter käppar i hjulet för blivandes möjligheter.
Framtiden som ett löfte är bara möjligt i en värld och ett sammanhang som är förlåtande, öppet och tillåtande. Ett sammanhang som inte är så auktoritetsbundet och där man välkomnar nytänkande och har förmågan att se möjligheter i det kaos som kulturen utgör. Löftet som en sådan framtid bär på förverkligas i handling, en handling som Arendt menar påbörjades i och med födelsen. En kommunikativ handling, tillsammans. Öppenhet, ärlighet och översynthet med varandras fel och brister, det är vad som krävs för att infria det löften som världen och livet bär på. Bara inaktiv handling, tillblivelse kan de förverkligas.
Människans villkor, avslutningsvis. Arendts stora bok, kan, som jag med mina begränsade insikter förstår saken, sägas handla om allt detta. Om hur kultur, det delade påverkar det personligt individuella. Om hur livets olika sfärer infiltrerar varandra, kommunicerar och utbyter information i ett ständigt, ömsesidigt blivande. Människans villkor består av både kontemplation, kommunikation och handling, det är samspelet som skapar världen. Och livet blir till i skärningspunkten mellan minnena av det som var, och löftena om det som komma skall.
Wow! Snacka om flyktlinje. En uppslagen tidning, en kopp kaffe och en kravlös stund att fylla med innehåll. Det är vad livet handlar om, för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar