Ibland släpper tankar sitt grepp när man fått dem ur sitt system och på pränt, ibland väcker skrivprocessen i sig nya tankar. Texten från igår, om strävan efter att vara världsbäst, ledde till det senare. Tanken har verkat under natten och jag inser nu att det finns mycket mer att säga, fler kopplingar att göra och aspekter att utforska. Så då gör jag väl det då.
Strävan efter att bli världsledande är inte bara ett uttryck för mänskliga aktörers dröm om makt och inflytande. Den är det yttersta tecknet på den territorialiserande kraft som verkar i världen. Överallt syns frön till och tecken på denna strävan. Sammankoppling, strategiska samarbeten, kontroll och företagsuppköp, är olika uttryck för samma kraft, som med hjälp av Nietzsche kan förstås som en i världen inbyggd, allomfattande och genomgripande vilja till makt. Viljan till makt finns visserligen hos människor, men det är inte den aspekten av begreppet som gör det teoretiskt intressant i detta sammanhang. Ett verktyg att tänka med hjälp av blir det när viljan till makt frikopplats från enskilda aktörer, då går begreppet att använda för att att förstå vad som händer på andra skalnivåer. Viljan till makt, som tagits upp av eller kanaliserats genom och hämtat kraft från delarna som bygger en grupp eller organisation, det är ett sätt att förstå den utbredda strävan efter världsledande.
När många enskilda aktörers handlingar, vilka tagna för sig inte kan sägas vara uttryck för maktsträvan, kopplas samman uppstår ett nytt fenomen, gruppen. Eller en makroaktör, för att tala med Latour. Alla aktörer oavsett skalnivå och oberoende om det är en mänsklig aktör eller en icke-mänsklig fungerar på i princip samma sätt. Tricket är att lära sig se, inte bara individer, utan även grupper och artefakter (materiella och immateriella), som aktörer. Makroaktörer är uppbyggda av mindre delar som kan vara både människor och annat, men när de väl kopplats samman finns och verkar de in världen som en enhetlig aktör.
Makroaktörerna som strävar efter att bli världsledande är ett resultat av territorialiseringens kraft och ett uttryck för viljan till makt. Sammanhållandet är resultatet av enskilda aktörers handlingar, det handlar inte om en ande i maskinen, inget hokus pokus. Om enskilda drömmer om att bli bäst vore det konstigt om inte den önskan, när den kanaliserats i och genom en grupp, ökar och får mer genomgripande konsekvenser. Det är vad vi ser också.
Företag som vill växa, ta över och bli bäst, kommer att ta till alla till buds stående medel. Viljan till makt har inga känslor, den följer sin egen logik, utan att ta några mänskliga hänsyn. Och det säger jag inte för att anklaga, det är bara så det är och tar sig uttryck. Det klagas mycket på företagsledares girighet, men det är en olycklig förenkling av ett komplext problem som inte tar oss ett enda steg närmare en lösningen. Om det nu är något vi vill lösa, vi mänskliga aktörer som samhället väl ändå ytterst är till för? Viljan till makt är alltså ett begrepp som kan användas för att förstå världen vi lever i. Och det förklarar samt ger oss verktyg att hantera alla de negativa konsekvenser som strävan efter att bli världsledande leder till (Här, här och här är några exempel som kan fungera som underlag till en sådan diskussion).
Vad är hönan och vad är ägget, är viljan till makt en konsekvens av eller orsaken till företagens strävan efter att bli världsbäst? Viljan att veta vad som är vad, behovet av ett entydligt svar, oavsett vad som frågas efter, är ett uttryck för samma sak. Övertygelsen om att det finns en, en enda, yttersta princip, tillsammans med viljan till makt, ger upphov till det vi ser i världen. Och eftersom det även påverkar bilden av en ledare får det självklart konsekvenser för arbetet med att öka mångfalden i styrelserummen. Företagsuppköp, kartellbildningar och annat som syftar till att hjälpa organisationerna att nå målet om ensamt världsherravälde, allt är uttryck för den i världen inneboende viljan till makt. Och det är en konsekvens av många aktörers handling, varken mer eller mindre. Det är viktigt!
Vad det handlar om och vad som behövs för att hantera problemen är en mer utvecklad och spridd förmåga att tänka med hjälp av verktyg. När vi lärt oss se den stora bilden och när vi fått grepp om vilka aktörer som finns och verkar tillsammans, hur kulturen är ordnad och kan förstås. Då kan arbetet med förändring ta sin början. Om det är förändring vi vill? Eftersom strävan efter att bli världsledande är kontingent, det vill säga möjlig men inte nödvändig, går det att på olika sätt verka för förändring. Till exempel kan man på politisk nivå ställa sig frågan om hur önskvärt det är att sträva efter att bli bäst? Är det mödan värt, är priset för att nå målet rimligt? Om svaret är nej blir begreppen aktör och viljan till makt oundgängliga verktyg i förändringsarbetet. Det är inte lösningen, bara verktyg som kan användas i arbetet för förändring.
Först måste man emellertid lära sig inse att strävan efter att bli världsbäst inte är ett självklart mål. Det har ett mycket högt pris kopplat till sig, om det överhuvudtaget är hållbart? Här behövs en väl utvecklad förmåga, inte hos enskilda experter utan hos breda lager av befolkningen, till kritiskt tänkande. Betänk att viljan till makt är stark och vida spridd. Att liera sig med den är förförande. Många kommer att vilja försöka, och inte bara människor utan även makroaktörer. Inte bara du och jag måste lära oss se, många fler aktörer måste ha förmågan för att någon varaktig förändring skall kunna komma till stånd.
Ovanstående tankar kan sammanfattas med följande ord: Kulturvetenskap är inte bara nyttig, det är dessutom ett oundgängligt verktyg i arbetet för att skapa en långsiktigt hållbar värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar