torsdag 16 februari 2012

Noossfären

För några år sedan läste jag Teilhard de Chardins bok Fenomenet människan. Blev inspirerad till detta efter att ha läst Alexander Bards och Jan Söderqvists bok Kroppsmaskinerna. Det som väckte mitt intresse för den franske jesuitpatern var hans begrepp Noosfären som Bard och Söderqvist nämner i Kroppsmaskinerna. Om honom står att läsa på Wikipedia:
Teilhard de Chardins bestående betydelse ligger inom den andliga och metafysiska reflektion av mycket originellt slag som han utvecklade beträffande utvecklingsläran och materiens relation till anden. Charles Darwins utvecklingslära, Vladimir Vernadskijs geologi och den kristna skapelsetron förenas av honom i en holistisk vision av ”det mänskliga fenomenet.” Detta uppfattar han som en utvecklingsetapp som leder till ”noossfären” (från det grekiska ”noos”, medvetande eller sinne). Denna ”sfär” förbereder i sin tur ankomsten av en gestalt som han kallar ”den kosmiske Kristus.” Den yttersta spetsen på all evolution är ”omegapunkten.”
Relationen mellan Ande och Natur. Den är lockande. Gregory Bateson har skrivit en mycket tankeväckande bok som heter just Ande och Natur, en nödvändig enhet, där han sammanfattar sitt livsverk. Batesons forskning, som bedrevs i skärningspunkten mellan naturvetenskap och humaniora handlade just om relationen ande och natur. Det var delvis därför jag lockades av Teilhard de Chardin och hans tankar om Noosfären, och det är det begreppet som denna bloggpost handlar.

Först måste bara några viktiga saker klargöras. Teilhard de Chardins metafysik finner jag mycket tankeväckande, men allt han skriver om kan jag inte ställa upp på. Hans kristna budskap lämnar jag därhän. Och tron på att det finns en teleologi i världen som leder evolutionen i riktning mot "omegapunkten" det finner jag besvärande. Det kan jag inte ställa upp på. Men hans tankar för övrigt om fenomenet människan är tankeväckande, och begreppet Noosfären är användbart. Med dessa reservationer kastar jag mig ut.

Världen kan, om man väljer att se på den med detta tankeverktyg (för det är vad jag skriver om och är intresserad av, verktyg att tänka med hjälp av), delas in i tre sfärer: Biosfären, Noosfären och Teknosfären.

Biosfären är den tunna hinna på jordens yta där allt levande finns och verkar i en ömtålig balans. Evolutionen förändrar och frambringar livet på jorden, i en icke-linjär, stokastisk process av blivande. Allt levande samverkar och är beroende av vartannat och påverkas ömsesidigt, även om människan kan sägas vara jordens herre. Människan är till 100 % en biologisk varelse, men, och det leder oss över och in i nästa sfär, hon är samtidigt till 100 % en kulturell varelse.

Och kulturen hör delvis, men inte uteslutande till Noosfären som är meningen ansvaret och tänkandets dimension. Frågor som: Vad är sant, skönt, rätt, gott, heligt?  hör hemma i denna sfär. Alla immateriella artefakter hör till Noosfären, som går in i, ut ur och som samverkar med nästa sfär eller dimension av liv på jorden. Teknosfären som utgörs av materiella artefakter. Samhällen, Världens högsta hus, längsta bro, djupaste gruva, största torg och så vidare, hör till Teknosfären.

Alla tre är aspekter av mänskligt liv, och vill man förstå människan måste alla tre beaktas. Biosfären och Teknosfären, vill jag hävda, är välbeforskade områden. Men Noousfären är styvmoderligt behandlad, och framförallt samverkan och interaktionen mellan dimensionerna är sorgligt underbeforskad. Här finns mycket att göra, och med hjälp av insikten om att det finns en avgränsad dimension dit forskningsfokuset kan riktas underlättar det arbetet.

Noo-/teknosfären kan sägas vara den del av jordens yta som bearbetats av människan, i hennes ständiga strävan efter att finna sig till rätta på jorden och i livet. Mänskliga verksamheter, både tankemässiga och mer handfasta avsätter spår. Ibland föregår tanke handling, och bland föregår handling tanke. Det sker ett ständigt växelspel mellan dessa dimensioner och det går inte att med bestämdhet avgöra vad som är orsak och vad som är verkan. Uppdelningen gör det emellertid enklare att förstå vad vi har att göra med.

För mig fungerar ovanstående tankar som ett slags påminnelse om att det inte finns ett och ett enda svar på frågor som rör livet, samhället och kultur. Det fungerar också som illustration till ett annat begrepp, multiplicitet, som är en sammansatt enhet som finns och verkar i världen (bestående av komponenter som utgörs av både materia och immateriella aspekter), men som inte kan bestämmas närmare än genom insikten om att den är uppbyggd av fler än EN men färre än MÅNGA delar. Närmare än så går det inte att komma en definition av ett mänskligt fenomen. Det är ett sätt att beskriva och förstå komplexitet. Det behövs och är viktigt att utgå från, en definition och detta är mitt förslag.

Se dig omkring. Överallt, inne som ute, finns den Noosfären. Den går inte att ta på, men den avsätter tydliga spår i världen, överallt. Tankar och kultur är aspekter av Noosfären, och dessa är lika viktiga för att förstå människan som teknologin, biologin och den fysiska världen. Alla aspekterna behövs för att lägga livets pussel. Ibland kan man få för sig att det bara behövs en enda pusselbit, Higgs boson. Men det räcker att se sig omkring i världen, och det behövs ingen doktorsgrad eller ens högskolestudier, för att förstå att det finns mer än beräkningsbara partiklar i världen. Alla bitar behövs och är lika viktiga för att kunna lägga pusslet.

När skall politikerna som ansvarar för forskning- och utbildningsfrågor inse detta fact of life och omsätta insikten i handling?

Inga kommentarer: