Uppe i högra hörnet av sektionen Marknad & Börs, i SvDs näringslivsdel, hittar jag den. Notisen som fångar mitt intresse. Anonym, men kanske just därför. Med den kritiska blicken påkopplad är det oansenligheterna som fångar uppmärksamheten, och det som står mellan raderna. Kanske är det därför jag lägger märke till den. Rubriken lyder: Ekonom varnar för dyr olja.
Olja driver inte bara bilar. Olja utgör basen för hela världens ekonomiska system. Oljan driver samhället och livet som vi vant oss känna igen som vår vardag. Notisen handlar om Irans nukleära program, och om vad som kan hända om den kris som just nu är under uppsegling i Asien förvärras. Oljepriset är redan högt, menar Nordeas chefekonom Helge Pedersen. Historiskt höga nivåer är vad oljan handlas för/på redan. Och ökar priset, vilket är troligt om flödet av olja från regionen stryps som en följd av en konflikt, då får detta direkt genomslag för hela ekonomin.
2008 var det precis vad som hände. Oljepriset rakade i höjden. Detta fick chockartade och genomgripande konsekvenser. Notisen påpekar att oljepriset på en månad ökat med 15 %. Finns anledning att bevaka vad som sker framöver, för mycket talar för att ökat bensinpris är det minsta problemet vi står inför.
Snart sagt allt vi gör idag utgår på ett eller annat sätt från olja. Konsumtion förutsätter transporter, inte bara av kunder till och från affärerna. Utbudet som vi vant oss att välja och vraka från kommer från jordens alla hörn, och detta förutsätter olja. Varor måste förflyttas, men oljan används även till väldigt mycket annat. Konstgödning är köttindustrin beroende av, den tillverkas av olja. Plast, och så vidare, och så vidare, snart sagt allt utgår från olja.
Utan olja stannar världen, åtminstone för ett tag. Det finns inga garantier för att mänskligheten lyckas hitta någon lika användbar produkt som kan ersätta oljan. Problemet är att olja är en ändlig resurs, att ekonomin bygger på ständig och ökande tillväxt, och att det idag finns ytterst få och underutvecklade alternativ till oljan. Man kan lugnt säga att mänskligheten målat in sig i ett hörn här.
Snacka om järnhård (löne)lag. Finns som det verkar inget sätt att kringgå detta problem. Över hela den politiska skalan är oljan en faktor som man måste förhålla sig till. Oljan och samhällets beroende av den går inte att snacka bort. Tiden är knapp, och ju längre man väntar desto större blir problemen sedan. Oundvikligen.
Notisen uppe i hörnet kan snabbt växa till en framsida med krigsrubriker. Allt hänger ihop. Ekonomi och kultur, ande och materia. Sammanvävda aspekter och nätverk som går in i och ut ur varandra. Önskan att äga och konsumera, välbehaget som inköpet av en ny bil eller kotletterna till helgens middag, allt är sammankopplat och ytterst beroende av olja. Det är så samhället är organiserat, så som livet är strukturerat.
Identifierar ett val här. Antingen ser man hotet, tar det på allvar och planerar för en mjuk omställning till ett mer långsiktigt hållbart samhälle, eller också kör man på ända in i kaklet och hoppas på det bästa. Inget av valen bär på några som helst garantier för något. Det enda som går att veta är att tankar leder till handling och att handling leder till konsekvenser. Att inte göra något är också en handling.
Idag är hotet om ökat oljepris en notis, imorgon är det ... Vad ska vi tro, med tanke på vad vi vet? Och vem har ansvaret? Har vi råd att chansa? Jorden är den enda plats där människor kan leva som människor, med allt vad detta innebär. Jordens beboeliga hinna av livsduglig yta är en ömtålig strimma av hopp att hänga upp livet och mänskligheten på.
Lite ödmjukhet inför världens komplexitet och oöverblickbarhet är vad jag skulle vilja se. Det var bara det jag ville säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar