Bloggpost 700

Detta blir min bloggpost nummer 700 sedan starten. Läser därför med intresse artiklarna i DN om arbetsgivarnas intresse för vad som händer på sociala medier (här, här och här). Idag är man kontrollerad, och det gäller att vara medveten om det. Försöker vara det, men jag inser samtidigt att saker och ting, tankar och åsikter kan uppfattas på olika sätt. Det ingår i mitt arbete att tänka på det, så kanske jag överdriver oron. Men jag försöker att vara ärlig här och drar mig inte för att skriva om sådant som kan uppfattas som kontroversiellt. Ibland kan synen på vissa frågor förändras, före och efter avgörande händelser till exempel. Finns absolut en poäng att fundera på det, ibland.

Flyktlinjer är å andra sidan en vetenskapsblogg, och här skriver jag nästan uteslutande om sådant som ingår i mitt forskaruppdrag. Vissa inslag är personliga, det medges, men jag försöker hålla mig på rätt sida om gränsen till det privata. För oss kulturvetare är gränsen dock inte självklar. Genusproblematik, klass och utanförskap är ämnen som behandlas här ibland, och då är det lätt att närma sig gränsen för att inte bli för abstrakt. Jag vill utgå från sådant som läsaren kan känna igen. Jag vill dessutom bjuda på mig, för jag uppskattar när andra gör det. Tycker att vetenskapen överlag är för allvarlig. Inte för att jag vill se att man tar lättsamt på saker som sanning, utan för att allvaret ibland mer handlar om att sätta kraft bakom orden. Allvar kan vara en metod att övertyga. Det är problematiskt, att det är så svårt att skilja på vad som är vad. Därför tycker jag att forskaren har ett ansvar att vara tydlig. Och då finns det en poäng att skriva lättfattligt och att hämta exempel från sin egen vardag.

Flyktlinjer är min offentliga plats. Den ägs av mig, tillsammans med mina läsare. Makten över bloggen ligger i mellanrummet mellan mina texter och läsarnas kommentarer. Bloggen är inte min megafon mot världen, det är en plats där jag tänker högt på. Ett ställe att hämta inspiration från. Ett medium för att kommunicera tankar och för att inhämta information. Flyktlinjer handlar om kultur, i mycket vid mening. Kultur är mitt forskningsområde, och bloggandet hjälper mig både att komma vidare i forskningen, och ger mig kunskap i hur mitt studieobjekt fungerar. Till exempel är det intressant att se vilka ord i ämnesraden som ger flest träffar, och vilka reaktioner olika inlägg väcker. Jag kan bara hysa en from förhoppning om att mina läsare finner något användbart i det jag skriver. Jag är tacksam för alla typer av reaktioner, det vill jag vara mycket tydlig med. Utan er finns inte bloggen!

Det är nu över två år sedan jag startade Flyktlinjer, men första gången höll det bara i sig några dagar. Andra gången hölls inspirationen och modet uppe ännu kortare tid. Men så, på nyåret 2010/11 var tiden mogen. Då bestämde jag mig för att tredje gången skulle det bli allvar av satsningen. Målet, en bloggpost (minst) per dag, har i princip hållit sig. Med undantag för sommarens semester har det blivit en post varje dag. Viktigt dock att det inte blir ett tvång. Här skriver jag för att det är kul. Här följer jag lustprincipen. Tycker om att vakna med en idé i huvudet. Älskar att se vad det blir av den, och hur den tas emot. Just detta att det inte är ett tvång gör att jag orkar. Att skriva är inte jobbigt, bara att skriva på beställning. Att skriva är att tänka för mig.

Just nu är jag inne i ett inspirationsstim, delvis som en reaktion på det faktum att jag nu, efter lite mer än ett års regelbundet bloggande, känner att det fungerar som jag drömde om, som en inspirationskälla. Och den insikten har hjälpt mitt självförtroende på traven, och det gör att jag vågar tänka svårare tankar offentligt. Med 700 bloggposter i ryggen ökar modet. Jag vet hur olika tankar kan tas emot, och jag lär mig mycket genom att sätt mina tankar på pränt. Det faktum att jag vet att det jag skriver kan läsas av vem som helst gör att jag skärper mig lagom mycket, och det faktum att bloggformatet är fritt gör att jag kan experimentera. Kombinationen av dessa båda aspekter har visat sig lyckosam.

Ser med spänning fram emot vart detta skall ta vägen. Det är som sagt inte bara jag som bestämmer. Jag är en del av detta projekt, tekniken en annan, och ni kära läsare utgör en central aspekt av Flyktlinjer. Kan inte lova att jag kommer att skriva om allt som de önskas om, men jag tar tacksamt emot tips. Vem vet vad som triggar inspirationen? Det kan vara i princip vad som helst, har jag märkt.

Åter till arbetet med den offentliga föreläsningen om Makt som ska hållas på Högskolan Väst den 13 mars. Den måste bli bra! En timme, för intresserad allmänhet, personal och gamla studenter. Ett hedersuppdrag, och ett ämne jag verkligen brinner för. Rapport utlovas, här, i nära anslutning till föreläsningen.

Tack än en gång för alla konstruktiva kommentarer, tips och andra reaktioner. Alla livstecken tas emot, tacksamt. Även kritik, för den skärper tanken.