Omförhandlingar

Det händer mycket nu, på många olika områden. Världen och vetandet står vid ett vägskäl. Mänskligheten är inne i en tid av omförhandling. Det är i alla fall min analys av läget just nu, i världspolitiken, inom vetenskapen och här hemma. Överallt ser jag tecken på hur det gamla och tryggt invanda krackelerar och löses upp, förflyktigas. Vare sig vi vill det eller ej tvingas vi på område efter område till omförhandling. Och vi kan välja att bejaka detta tillfälle, eller förneka. Oavsett vilken väg man väljer kommer inget att vara sig likt, någonsin.

Rådande världsbild är nere för räkning. Tänker på fysiken, som förbereder sig på att den modell man konstruerat och presenterat för mänskligheten som sanningen om världen, universum och allt, inte håller. Mycket talar i alla fall för att Higgs boson inte står att finna, och då faller standardmodellen som allt annat vetande om världens fysik utgår från (här får den som är mer insatt gärna rätta mig, för mina kunskaper bygger på populariserade framställningar). Den gigantiska partikelacceleratorn nere i Cern har inte levt upp till förväntningarna. Det är i alla fall så det verkar, även om alla möjligheter ännu inte är uttömda. Dessutom kommer det rapporter om att ljusets hastighet inte är den naturlag man hittills betraktat den som.

Vi lever i en spännande tid i vetenskapen. En tid av omförhandling. Nu är ett gyllene tillfälle att se över akademins struktur. En förevändning att rensa ut det gamla, utan att för den skull kasta ut barnet med badvattnet. Vad jag önskar mig och hoppas på är en mer lättrörlig akademin. En värld av vetande som rör sig i takt med världen. Nu är tiden inne att riva elfenbennstornen, att göra upp med förlegade traditioner och kasta ut allt som hindrar vetandet att följa sin egen väg. Vetenskap handlar inte om att försvara kunskap, det handlar om att upptäcka världen på dess egna premisser. Det är vad man håller på att göra inom fysiken. Andra vetenskaper har mycket att lära här. För fysiken har varit ett slags idealvetenskap, och det kan den gärna få fortsätta vara. Om, säger om, den falang vinner som ser det som en spännande utmaning att ge sig i kast med arbetet att utforma en ny standardmodell.

Lärdomen som akademin som helhet kan dra är vikten av följsamhet. Betydelsen av att inte bygga upp en allt för rigid struktur, att istället internalisera en kritisk vaksamhet och rörlighet. Vill vi veta måste vi vara beredda på att ständigt omförhandla gammal visdom i ljuset av ny kunskap. Den kungliga vetenskap som bygger akademier och äreminnen över sig själv är död och bör begravas, för allas bästa. Och ur spillrorna kan en minor science växa fram. En vetenskap som ständig befinner sig i fält, som älskar omförhandling, nyordning och sökande efter kunskap. Minor science är en vetenskap där ingen är större än sin senaste hit. En vetenskap där titlar är något som ständigt måste försvaras. Professor, inom minor science, kan bara den vara som upprätthåller en arbetstakt som ligger i linje med de krav man ställer. När man inte lever upp till kraven degraderas man. Inom Royal science är det gamla meriter som gäller, ackumulerade meriter som saknar bäst-före-datum. Där har alla som någon gång gjort något av betydelse för evigt rätt att ha ett ord med i laget. Där är vetandet förkroppsligat och det försvaras följaktligen med alla till buds stående medel. Inom minor science lever vetandet sitt eget liv, och dem söker kunskap följer med. Kartan skrivs ständigt om. Omförhandling är normaltillståndet. Kanske man insett detta inom fysiken, eller att man tvingas inse det. Hoppas, hoppas!

Vi lever också i en spännande tid inom politiken. Världens blivande och organisering står inför omförhandling, under galgen. Något måste göras. Rådande ordning är ohållbar. En ny syn på politik och andra möjligheter till förändring är av nöden. Om mänsklighetens långsiktiga överlevnad skall säkras. Nya visioner behövs, som bygger på aktuell kunskap om makt och möjligheter till förändring. Den kunskapen finns inom akademin, men inte inom de "tunga" ämnena. Påfallande många vetenskapsmän och kvinnor drömmer om och väntar på att Marx skall komma tillbaka. Proletariatets diktatur lever i högönsklig välmåga. Kanske, tänker många, är oron vi nu ser äntligen ett tecken på att det är nu det sker. Snart kommer revolutionen. Men vilka belägg finns för denna tro? Inga, om man frågar mig. Det är en from förhoppning och en gammal dröm bara, som hålls vid liv av människor som vill ha kakan och samtidigt äta den. Människor som av sentimentala skäl håller fast vid kartan de fick i sin hand i ungdomen. Världen följer inga lagar, den bara blir och därför är man inte hjälpt av en karta. Framtiden går inte att förutse och därför behövs verktyg istället för kartor och modeller. Först när vi har en politik som förstått detta. Först när världen styrs aktivt, här och nu, underifrån av dem som lever i världen. Först då finns det hopp. Att drömma sig bakåt, att söka svar i historien leder inte framåt. Lärdom av historien skall vi självklart dra, men svaren skapas här och nu.

Politiken kan och bör utföras inom ramen för att slags samtal, mellan olika parter. Vetenskapen är en, intressegrupper en annan. Och alla måste engagera sig aktivt i världens blivande. En mer sökande politik är vad jag efterlyser, och jag gör det med stöd i kulturvetenskaplig forskning. Kultur är inte, den blir, inom ramen för interaktion. Liksom världen förändras kulturen ständigt. Och vill man undersöka den måste man följa med. Samma gäller politiken. Släng alla modeller över bord. Lyft blicken från kartan, lär er se världen. Bara så kan en hållbar politik utformas. Nu är ett utmärkt tillfälle att tänka nytt. Krismedvetande är vad som driver inovation. Det som sker är en möjlighet, om vi vill det, för att parafrasera John Lennon. Världen utgår från kollektivets vilja och handlingar. Det vi vill och det vi gör är vad som bygger världen. Vad vill du, och vad gör du  för att den drömmen skall realiseras?

Alla har mycket att lära av juridiken. Det är en tanke som vuxit fram under lång tid. Juridikens utgångspunkt är att sanningen inte går att nå. Punkt! Det är där man börjar, och det är helt oproblematiskt. För utifrån den insikten kan man sedan bygga upp ett system vars mål är att skipa rättvisa, när en konflikt uppstår. Det som gäller är lagen, inför den är alla lika. Och den står under ständig omförhandling. Alla har ett intresse i att vårda lagen, för det är den som reglerar vardagen. Så fort man är missnöjd med konsekvenserna av lagen så ändras den. Lagen ligger med andra ord alltid i takt med tiden. Lagen står inte över människorna, den är en kollektivt upprätthållen måttstock som alla mäts emot. Juridiken utgår från ett tänkande som liknar premisserna för minor science. Juridiken är synonym med omförhandling. Omförhandling är normaltillståndet eftersom juridiken följer med, samtidigt som man pekar ut en önskad riktning. Juridiken är ödmjukt undrande inför världens mirakulösa blivande.

Politiken och vetenskapen har mycket att lära. Låt oss mötas i samtal. Vad har vi att förlora? Tillsammans bygger vi världen, det gör vi redan. Varför inte inta en lite mer aktiv roll i blivandet, för allas skull idag och för dem som kommer efter.